Jag fortsätter min vandring på språkets skuggsida (tidigare inlägg här och här) och tar upp ytterligare fyra möjliga nattuttryck. Närmare bestämt handburgare, skämt och sidor, taggtuss och åkerbrasa.

Handburgare
Språkförändringen är hamburgare  → handburgare. Hamburgare ger som ord inte så mycket mening. Ja, burgare har blivit ett ord, men ham är lite underligt. Kan man inte engelska betyder det just inget, och kan man engelska är det risk att man störs av att ham betyder ’skinka’ – hamburgare görs ju av nötkött.

Det hela har, förstås, inte med skinka att göra utan grundbetydelsen är ’en köttbit från Hamburg’, dvs. hamburgaren uppfanns av tyska immigranter i USA. Ordet handburgare och betydelsen ’en burgare man håller i handen’ ger mening, och vi är många föräldrar som hört våra barn vilja ha just det.

Fonologiskt är skillnaden mellan orden liten, eftersom ljuden /m/ och /nd/ på ett likartat sätt faller in i det betonade /b/ i burgare.

Internetexemplen består mestadels av metakommentarer. Dvs. folk skriver om att de hört att handburgare används av barn. Här är ett exempel, hämtat från ett diskussionsforum på Passagen:

[Inlägg 1:] Handburgare
Uppfunnet av en 5 åring – ger både förståelse o mening åt hamburgaren
[Inlägg 2:] Säger man handburgare snabbt så låter det som hamburgare… jag använder det som ursäkt för det har tagit mig 21 år innan jag kommit på att det inte heter handburgare hehe så jag har använt ordet ett tag…

Än en gång stöter vi på ett exempel där en språkbrukare förblindas av att nattuttrycken skuggar varandra och försvarar nybildningens logik.

Att handburgare inte används så mycket i skrift beror rimligen på att ursprungsordet möter så ofta och så stort på allehanda skyltar och matförpackningar.

En googling ger 1020 träffar för handburgare – fast det rör sig som sagt mest om metakommentarer – mot 500000 för hamburgare. Nybildningen används i princip inte i skrift, kan man säga.

Skämt och sidor
Den nattliga språkförändringen omfattar nu en fras: skämt å sido → skämt och sidor. Ursprungsuttrycket använder den gamla prepositionen å (som numera ersatts av på), som historiskt också för med sig att substantivet tar (den numera utdöda) dativformen sido (jfr sätta å sido).

Det är inte förvånande att ett så ålderdomligt språkgods uppdateras. I modern svenska mosvarar talordet å skriftens och. Det ger läge för en sammanbindning av två substantiv i plural, och så har vi det logiska uttrycket skämt och sidor. Uttalsmässigt står det avslutande /r/ i en obetonad stavelse, och ju mindre det märks, desto mer ljudlikhet får vi.

Det här är ett uttryck som gärna dyker upp i spontant internetskrivande:

• Nåväl, skämt och sidor, klart att man ska ta det försiktigt. (härifrån)
• Skämt och sidor, jag försöker odla ett främst för att se hur det ser ut och sen raka bort det (härifrån)
• Skämt och sidor så verkar det som om alla planerar en svensexa just nu. (härifrån)

Det finns lite mellanformer. Uttrycket nämner ju skämt, och på det här forumet gör man paralleller till ett annat äldre uttryck, sent omsider, och får alkoholhaltiga ordvitsar som skämt och cider och sent och cider eller att cidern serveras sent omsider.

Intressantare är att formen skämt och sido är vanlig – den får 19100 träffar, att jämföras med 1370 för skämt och sidor. Den gamla prepositionen å har alltså nybildats till skriftordet och, men dativformen sido kvarstår. Gissningvis för att detta blir uttalsmässigt identiskt med ursprungsfrasen.

Jag ser ändå uttrycket skämt och sidor som den nybildning som mest hör hemma i nattuttrycket, eftersom den uppdaterar och ger mening åt ursprungsfrasen i sin helhet.

Ursprungsuttrycket har uppskattningsvis 150000 goggleträffar (man måste söka på det både i formerna skämt å sido och skämt åsido, och det finns en del dubbelträffar). Nybildningen skämt och sidor står för mindre än 1 procent av användningen.

Taggtuss
Språkförändrningen är kaktus → taggtuss. Liksom handburgare är detta ett ord som möter hos barn. En typisk internetkommentar:

Upptäckte en dag min dotter som är 4 år har missuppfattat ett ord. Hon trodde nämligen att storebrorsan skulle köpa en taggtuss.
– Vad? undrade vi.
– Ja, för den är ju taggig ju!

Att nybildningen är meningsfull är uppenbart. Kaktus har som ord ingen särskild innebörd, men taggtuss ger en kreativ och målande beskrivning av växten.

Fonologiskt är den närliggande bland annat eftersom nybildningens /g/ i spontant tal uttalas närmast tonlöst som ett /k/. Men prosodiskt avviker den. Kaktus har accent 1, med en inledande tontopp. Taggtuss har accent 2, med tontoppar på båda stavelserna.

(Den som testar engelsk fonologi på orden kommer att märka att vi får ett så gott som identiskt uttal, ungefär som fallet var med migraine → mindgrain, som jag tog upp i mitt första inlägg.)

Att det på svenska går att höra – och för den delen i skrift tydligt se – att det är olika ord har gjort att nybildningen används som egennamn. Det finns ett återkommande nick som stavas Taggtuss, liksom ett dagis.

I den mån nybildningen förekommer på internet är det som egennamn – användningen är försumbar. Man kan dra paralleller till handburgare, som är ett liknande kreativt barnord.

Men handburgare blir för mig, tillsammans med ursprungsordet, ett nattuttryck, eftersom den fonologiska likheten gör att nybildningen skuggas och osynliggörs av ursprungsordet, så länge som inte skriftspråket kommer in i bilden.

Taggtuss kommer, på grund av accentskillnaden mot kaktus, genast eller snart att mötas av invändningar, som i och för sig kan ta sig uttryck i den sortens uppskattande kommentarer som jag visat i exemplet ovan och leda till nya namn på förskolor.

Med andra ord har jag med taggtuss i min ordlista för att visa på att meningsfullhet inte ensamt räcker som kriterium för mina nattuttryck – de måste också låta lika, så att nybildningen blir svår att upptäcka.

Åkerbrasa
Språkförändringen är åkarbrasa → åkerbrasa. Logiken bakom den är att förleden förlorar åkare, som var vanliga förr tiden (en del minns kanske Cornelis visfigur Fredrik Åkare). I stället möter vi en mer bekant åker, som blir det som förknippas med värme.

Fonologiskt blir vokalerna i förleden, /a/ och /e/, oartikulerade i sin obetonade stavelse till den gräns där de tenderar att uppgå i ett allmänt ö-ljud – det är svårt att uttalsmässigt särskilja nybildningen från ursprungsordet.

Nybildningen tycks förekomma i olika språkgemenskaper, att döma av min googling. Ett exempel: Den gamla hederliga åkerbrasan får fart på cirkulationen och höjer temperaturen.

Det finns 62 googleträffar för åkerbrasa mot 351 för åkarbrasa. Nybildningen är alltså ganska spridd och omfattar 15 % av internetbruket.