Trelleborgs konstmuseum, en utsällning med bilder av bland annat Bo Hylander. Verken är både expressiva och naiva, ett barns blick på en osammanhängande värld. Ansikten omgärdas ofta av lösryckta ord och fragment. Ja, ungefär så var mina intryck. Och jag tyckte mycket om konsten.
I utställningskatalogen mötte bilden bredvid. Språkmänniskan i mig hajade till. STÖRE ÄN JAG, står det. Det tangerar den kanske mest klassiska käpphästen i språkvårdssammanhang.
I generationer har barn blivit rättade för att de säger äldre eller större än mig. Det påstås heta äldre än jag, med argumentet att man ska lägga till nåt som inte finns i frasen, ett är, och utläsa det hela som äldre än jag är.
Det är sällan jag irriterar mig i språkriktighetsfrågor, men i det här sammanhanget kan det hända att jag stönar lite. Barnen säger nämligen rätt grammatiskt sett. Det finns inget språkligt skäl för vuxna att utöva makt och rätta och säga felfelfel.
I min språktolkning av bilden underminerar felstavningen STÖRE effektivt det föregivet korrekta i ÄN JAG. Ansträngningen att säga och göra rätt misslyckas. Att jämföra storlek och säga att nån annan är större visar också på makt och markerar ett tydligt underläge. Inte minst när det upprepas tre gånger på tavlan. Det blir nästan lite obehagligt.
Jag inser att det är en övertolkning att säga att bilden är ett viktigt språkriktighetsinlägg och att den visar på en maktaspekt som ofta glöms bort i såna sammanhang. Jag får försvara mig med att den inbjuder till det!
Vill du veta de grammatiska argument som brukar anföras läser du vidare.
Continue reading →