Vi snackar en klassisk språkvårdsfråga. Den språkvårdsuppfostrade har redan nu studsat på rubriken. Före är en preposition som tvingar fram objektsform – före dig – och detta i konstrast till innan, som är en subjunktion som drar med sig subjektsform – innan du. Med den formella logiken blir före du och innan dig fel.

Riktigt så enkelt är det nu inte. De båda formorden är betydelsemässigt närliggande. Därför är det inte så konstigt att vi gärna säger innan jul, trots att det, formellt sett, borde heta före jul.

Grammatiskt uttryckt betyder detta att innan fungerar som både subjunktion och preposition. Jag diskade innan hon kom (subjunktion). Vi måste sälja huset innan semestern (preposition). Prepositionsanvändningen har varit omdiskuterad – men det är ett faktum att den finns.

Just gränsen mellan subjunktion och preposition, såsom den syns i pronomenformer, är en klassiker i språkvårdssammanhang. Och det klassiska uttrycket är äldre än mig (där alltså objektsformen mig visar att än används som preposition). Vän av ordning påpekar raskt att det ska heta än jag (dvs. pronomenet i subjektsform), eftersom man kan utläsa en sats, äldre än jag är (dvs. än tolkas då som en subjunktion). Rent språkligt är nu prepositioner lika logiska som subjunktioner, så några egentliga språkliga argument har ingendera sidan i den diskussionen.

Men nu till själva spaningen. Min fråga är i vilken grad före har börjat användas som subjunktion. Många reagerar, tror jag, på rubrikens subjunktionsanvändning (som alltså syns på att pronomenet behåller sin subjektsform, du). Vi kan också prova att låta en hel bisats följa: Jag kom på det före du gjorde det. Vad säger din språkkänsla här?

För att testa om subjunktionsanvändningen sprider sig har jag googlat före med singulara pronomen i subjektsform, närmare bestämt ”före hon”, ”före han”, ”före jag” och ”före du”.

Så här ser statistiken ut:

• Före hon har 4690 träffar, t.ex.: Som jag sa tidigare, jag tror att hon lär sig gå före hon kryper, men jag kan ha fel
• Före han har har 9570 träffar, t.ex.: Brad Pitt före han blev känd
• Före jag har 31200 träffar, t.ex.: Så här var det före jag gjorde något åt det hela
• Före du har 58400 träffar, t.ex.: Du ser automatiskt lösningar på situationerna redan före du får bollen

Vi ser att före används som subjunktion i googlat skriftspråk. Och på ett intressant sätt. För det första går det en skiljelinje mellan å ena sidan första och andra person och å andra sidan tredje person.  Det förra (jag och du) är mer än sex gånger som vanligt som det senare (89600 jag och du-träffar mot 14 260 hon och han).  Men det behöver bara betyda att jag och du är vanligare i nättexter än hon och han.

För det andra finns det nästan dubbelt så många före du som före jag. Eller annorlunda uttryckt: före du står för långt mer än hälften av träffarna i materialet.

För det tredje måste vi komplettera med siffror för objektsanvändningen för att få en bild av hur spridd subjektsanvändningen faktiskt är. Det gör jag genom att med procenttal markera hur stor del av användningen som subjektsformen står för.

• Före hon: 34 % (4690 före hon, 9060 före henne, totalt 13750 träffar)
• Före han: 30 % (9570 före han, 22500 före honom, totalt 32070 träffar)
• Före jag: 29 % (31 200 före jag, 78 000 före mig, totalt 109200 träffar)
• Före du: 72 % (58 400 före du, 22 500 före dig, totalt 80900 träffar)

Här kommer ett högintressant huvudresultat fram. Den nya subjunktionsanvändningen av före finns i ungefär en tredjedel av beläggen vad gäller hon, han och jag. Men före du föredras framför före dig i 72 % av fallen!
 
Vi kan alltså konstatera att t.ex. före du får bollen, inget internet före du gjort läxorna eller läs detta före du postar inlägg uppfattas som normal och riktig svenska av en internetmajoritet. Det är nu viktigt att påpeka att det finns en genre- och stilvariation. I offentliga eller professionella texter används för det mesta den traditionella objektsformen. Subjektsformen dominerar i personliga och vardagliga nättexter.

Eller annorlunda uttryckt: det vore felaktigt att säga att före du är accepterat i svenskan, om man med det menar på något sätt officiellt sanktionerat.

Det som återstår att förklara är varför det nya bruket slår igenom i just före du och inte i samma grad hos andra pronomen. Här kan jag bara spekulera. Du är ett speciellt ord i skrift, eftersom det används i ett generellt läsartilltal. Det har alltså förlorat sin ursprungliga deiktiska betydelse, där det pekar ut en unik samtalspartner. Du som är gravid, skriver t.ex. Försäkringskassan i sina föräldraförsäkringsbroschyrer och konstruerar på så vis ett kollektiv. Detta är något annat än i en talsituation säga du som är gravid till sin rundmagade kompis och unikt rikta sig till henne. (Jfr med jag som i skrift har kvar sin betydelse att unikt peka ut talaren/skribenten.)

Kanske gör denna uttunning av du att ordet lättare behåller sin subjektsform än t.ex. jag, där objektsformen mig kan ligga närmare till hands i före-konstruktionen. Men det är som sagt en spekulation.

Kom gärna med förslag till förklaringar av före du-konstruktionen!

[Inlägget redigerat 2/11 2012.]