88:an har varit med länge.
GB:s hemsida uttrycker det så här: ”En riktig gammal goding som har funnits med länge. Vanilj- och ischokladglassen täckt med nötkrokant ger njutning vid alla tillfällen!” Även om självhävdande reklamspråk kan vara ganska odrägligt ligger det något i att 88:an är speciell.
Liksom för Puck följer en betraktelse över glassnamnet och dess proveniens och konnotationer.
88:an blir till
GB har genom åren haft konkurrens. En av de svårare konkurrenterna var Trolhätteglass, lett av den på sin tid legendariska Oscar Olsson – kallad Glass-Oscar. Verksamheten startade redan 1933 och växte undan för undan. I början av 1960-talet är Trollhätteglassen spridd i hela Sverige.
1962 köptes Trollhätteglass av det amerikanska Unilever, som ju 1996 tog över även GB. Från Unilever hämtades deras nötkrokantglass. Namnet blev 88:an – eftersom det var den 88:e glassen som bolaget tog fram. Den lanserades 1964 (se Wikipedia).
Namnidén hade prövats något år tidigare då en vaniljglass utifrån samma princip döptes till 77:an. Den blev dock kortlivad.
1972 utbröt ett priskrig mellan Trollhätteglass och GB. Det resulterade i att en fusion påbörjades och i att det nya GB blev det ledande glassföretaget. En enda glass följde med från Trollhätteglass – 88:an, naturligtvis för att den var en succé.
Många har velat slå mynt av 88:ans framgångar. En del bolag, som Sia, kallar sin variant för Nötkrokant. Hemglass ligger närmare originalbeteckningen med sin 91:an – som var kvar i sortimentet in på 2000-talet. Kopplingen till seriefiguren med samma namn var medveten – han användes under en period i marknadsföringen.
GB själva försökte 1975 lansera 89:an som en svartvinbärsvariant på 88:an (utan direkt koppling till 91:an-serien, där det ju också finns en 89:an). Det gick sådär – efter något år var den försvunnen. Tyvärr, vill jag lägga till – jag minns den och gillade den. Här GB:s glasskarta från 1975, med båda glassarna med:
I förbigående kan vi notera att Top Hat inte längre än paradglassen – jämför glasskartan från 1957 i det förra inlägget. Nu är den prismässigt den fjärde glassen i ordningen. Priset är inte så mycket högre 1975 – 1:50, att jämföras mot en krona 1957. Det förklaras som tidigare nämnts av att lyxskatten på glass togs bort 1963.
Konnotationer
Vad kan man göra för kulturella associationer till namnet 88:an? Främst teknokratiska, sådana som bygger på en teknisk reglering av samhället, på systemtänkande och funktionalism. Om man så vill är namnet typiskt för det folkhem som fanns i början av 1960-talet.
Rent faktiskt uppkom ju namnet utifrån en exakt beräkning av glassproduktionen. Det är heller ingen slump att besläktade namn förekommer i militärserien 91:an eller att den raketglass jag gillade på 1970-talet har den tekniska beteckningen X15.
Funderar man på vilka saker som får namn med siffror hamnar man i sådana sammanhang. Det amerikanska flygplanet B52 kan var ett exempel; namnet övertogs också av en musikgrupp. Datorsystem har samma tekniska siffror; vårt bloggprogram WordPress har för närvarande version 2.5.
Eftersom namnet häftar vid en god glass så blir inte de här associationerna så påträngande. Men nog är det en skillnad på ett namn som 88:an och ett som Top Hat, som jag ska ta upp i nästa inlägg.
Den nazistiska 88:an
Konnotationerna är inte slut med detta. Det har hävdats att glassen ger rasistiska, närmare bestämt nazistiska, associationer.
Glassrasism blev ett hett ämne 2004 när Centrum för rasism hotade att anmäla Nogger Black till Diskrimineringsombudsmannen och uppmanade till allmän bojkott – se denna Aftonbladetartikel.
Nogger lanserades 1989 och har sitt namn från den nougatsträng som finns i mitten. 2004 kom den nya Nogger Black som lanserades med en affischkampanj med den lätt graffitti-inspirerade texten Nogger + lakrits = sant.
Kritikerna menade att den svarta färgen gjorde att Nogger associerades till Nigger. Föga förvånande fälldes inte GB, men informationschefen fick gå ut och säga sådant som att det fanns 20 nationaliteter i deras Noggerfabrik och att ingen där hade tagit anstöt.
Året efter kom debatten kring 88:an – se denna Aftonbladetartikel. I en debattartikel konstaterades att nazister ofta använder siffrorna 88 i analogi med alfabetet. 88 utläses då HH, alltså Heil Hitler; vi har att göra med en konventionaliserad undergroundbetydelse hos siffrorna.
Det uppstod alltså en strid om namnets betydelse, där kritikerna menade att namnet var så nazianstruket att det skulle slopas. Som jag ser det var kritiken ganska fånig – jag ser ingen anledning att låta nazister definiera innebörden i spridda ord. GB:s informationsansvariga kommenterar det hela på ett ganska kul sätt när hon för in även Igloo Cola i diskussionen:
– 88:an kom 1964, säger Petronella Warg, pressansvarig på GB. Mig veterligen föregicks inte namnvalet av några rasistiska diskussioner.
Tänker ni byta namn på glassarna?
– Knappast. Vi kan inte backa för vad som helst. Vissa hävdar ju att vår isglass Igloo Cola anspelar på kokainmissbrukande eskimåer…
Mer om debatten kan läsas i Svenska Dagbladet. Den som vill ha ytterligare namnstrider hänvisas till bloggen Enligt min humla, där särskilt GB:s glass Girlie diskuteras.
Slutord
Man får säga att 88:an är en överlevare och att originalet slår kopiorna. Glassen har överlevt diverse fusioner sedan födelsen 1964 och klarat av en konfrontation med nazister. Namnet har teknokratiska konnotationer men eftersom glass är så förknippad med sommar och nostalgi blir de tekniska associationerna inte besvärande.
Många har försökt slå mynt av 88:ans framgångar men med ringa framgång. Glassar som 77:an, 89:an och 91:an är ett minne blott.
88:an är en personlig favorit som jag hoppas kommer finnas kvar länge till!
Kan bara instämma – badstrandsgodis och nostalgi i skön förening!
Instämmer med Jakob, även om jag numer fallit för Mayan Mystica. Kul med glasshistorik och bilder på glassutbudet, det framkallar många minnen!
Jag har alltid undrat över namnet 88:an, för det är lite för enkelt… Jag tror inte det räcker med de teknologiska konnotationerna, det måste finnas något mer. Jag gissar på att konnotationerna till lumpen på den goda gamla tiden också spelar in, jmf. 91:an Karlsson. Sen är det något ”hemtrevligt” över den bestämda formen – jmf. spårvagnar och bussar, där man tar 3:an och inte ”linje 3″. Man kan även föreställa sig ett visst nyhetsvärde (som hänger samman med det teknologiska, därför att nytt=bättre), men då är det svårt att förklara varför det bara gick én gång…
Sen tycker jag det är fantastiskt med nynazistisk numerologi, det är nästan lite Davinci-kod över det. 88=Heil Hitler, 18=A.Hitler…
Men bra initiativ, Pelle! När glassen tar slut kan du kasta dig över cigarettnamn i Sverige – då tar jag ölnamnen!
Jag har just läst dagens Aftonbladet. Ledarsticket, skrivet av Joakim Jakobsson har rubriken Dags att återvända till fallet Nogger black.
Den kommer sig av att rapporten Fallet Nogger Black: antirasismens gränser just getts ut av Adlibris. Författare är Oscar Pripp och Magnus Öhlander.
Jakobsson refererar och kommenterar innehållet. Författarna menar bland annat att utmålandet av en glass som rasistisk angrep den nationella självbilden.
Nogger-kritikerna (i praktiken CMR, Centrum mot rasism) menade att reklamen byggde på rasistiska stereotypier, inte nödvändigtvis att GB medvetet gjorde reklam i syfte att att förtrycka svarta. Accepterar vi det får vi också acceptera att rasism är ett vitt begrepp, som omfattar många, kanske till och med oss själva, och det värjer vi oss emot.
Den typen av resonemang och analyser tycks finnas i rapporten. Jag har ju inte läst den utan återger bara mina intryck av ledarsticket.
Glass är inte alltid något oskyldigt…