När regnskurar beskär sommarbadandet och lantlivet inte gynnar nätuppkoppling är böcker det som gäller. När det gäller vår exportsuccé Swedish Crime är nog Åsa Larsson den jag helst läser. Jag är just klar med Till dess din vrede upphör.
Jag kunde inte låta bli att notera ett par nattuttryck, alltså spontana nybildningar som låter lika som ursprungsorden men ger mer mening. Först professoriskt (från sidan 114, min festil):
Anna-Maria skakade på huvudet.
– Var är dörren till vedboden? frågade hon.
– Finns ingen dörr, sa Göran Sillfors. Det är ju det som är problematiken.
På vedbodtaket hade snön smält och sedan frusit. En jättelik kaka av is hängde olycksbådande ut över takkanten.
Anna-Maria tog av sig mössan och öppnade skoteroverallen. Hon var alldeles för varmt klädd.
– Du vet vad jag menar, log hon glatt. Visa mig var dörren satt. Är den på baksidan?
Dörrhålet satt på gaveln och var ingenspikat med brädor.
– Jag ska ordna med ny dörr till våren, sa Göran Sillfors. Nu är ju ändå inte här nåt på vintern så då fick det bli lite professoriskt.
Anna-Maria Mella är polisinspektör i Kiruna. Hon utreder ett försvinnande som börjar likna ett mord på två ungdomar. Göran Sillfors äger en stuga vid den sjö i Vittangijärvi där de möjligen dykte när de dog. Det är viktigt för utredningen att få ett färgprov från hans vedboddörr. Det ska matchas mot färgrester på den döda kvinna som för övrigt och lite originellt är bokens huvudberättare.
Det är Göran Sillfors som säger att det fick bli lite professoriskt. Av det föregående kapitlet har vi förstått att Sillfors är en medelålders man som brukar snacka vitt och brett med allt och alla.
Med professoriskt gör Åsa Larsson en liten men dock markering av hans tal, att han är lokalbefolkning, att snacket kan låta så. Och mer exakt blir det en karakteristik av Sillfors.
Det framgår av hans replik innan: Det är ju det som är problematiken. Inte problemet, utan det längre, omständligare problematiken, som lägger upp för professoriskt i nästa mening.
Natuttrycket bygger förstås på att ursprungsordet provisoriskt byts mot nybildningen professoriskt. Orden låter nästan lika, /v/ och /f/ uttalas ungefär på samma sätt, mot läpparna och tänderna, huvudskillnaden är att /v/ är en tonande konsonant.
Skillnaden i betydelse är att nybildningen bygger på att professorer och såna lever i bokliga världar och inte förstår sig på praktiska och handfasta saker. Nåt som är tillfälligt reparerat är professoriskt gjort.
(Jag kan inte låta bli att flika in det vanliga sättet att säga att nåt är ointressant. Det är ju att slå fast att det är av akademiskt intresse, dvs. utan kontakt med verkligheten. Nybildningen har ingen konstig betydelse.)
Nu till farligkorv. Anna-Karin Malla, som är fyrbarnsmamma, blir uppringd i hemmet av bokens huvudperson, kammaråklagare Rebecka Martinsson (sidan 213):
Anna-Maria skrattade.
– Vad ska ni äta i kväll?
– Rökt gädda.
– Rökt gädda, det har jag aldrig provat.
– Gott! Ni då?
– Vi har redan ätit, sa Anna-Maria. Gustav fick välja så det blev ”farlig-korv”.
Falukorv nybildas som farlig-korv. Orden låter mer lika än vad som framgår av skriftbilden när de uttalas med sammansättningsaccent. Förleden farlig tappar sitt avslutande /g/ i korvkrocken, kan man säga, alltså att det försvinner in i det /k/ som inleder nästa betonade stavelse.
För ett barn blir ursprungsordets förled, som syftar på staden Falun och uppträder i den förkortade formen falu-, gärna ett restmorfem, en orddel utan betydelse. Ett sätt att skapa mening är att ta till nåt likaljudande, och det blir farlig. Det gör helt klart korven mer spännande.
Med nybildningen ser Åsa Larsson till att i förbifarten karakterisera ett barn (och jag gissar att även hon är förtjust i de meningsskapande som finns i nattuttryck). Farligkorv ansluter till en rad liknande barnord som jag tagit upp, exempelvis brösttårta (från bröstvårta), coollugn (från kolugn), handburgare (från hamburgare), magdröm (från mardröm), mumsbit (från munsbit), sockerplast (från sockiplast), spexhuggare (från späckhuggare) och taggtuss (från kaktus)
Slutorden får bli att nattuttryck är användbara, även för framstående författare.
Ämnet tycks outtömligt. Häromdagen stötte jag på hjortronsalt.
Ja, visst är det… När jag började spana på nattuttryck tänkte jag att det finns väl några stycken, att det gick att räkna i tiotal. Men så är det ju inte, och det är tur för den här bloggen, antalet inlägg vore färre annars…
Hjortronsalt har jag en anteckning om. Bland annat för att jag trodde det hette så, att det hade med hjortron att göra, hjorthorn hade jag inte en tanke på. Ett sånt ord som jag hört nån gång och då spontant tolkade till det som gav mening. Som sagt, omöjligt att värja sig mot nattuttryck!
Läste precis i en fb-kommentar att någon hade letat ”förbrilt” efter någonting. På skoj googlade jag på detta ord och mycket riktigt: över 44 000 (!) träffar.
Vad sägs om ”gireringssåg” (geringssåg)? Kan det sägas vara ett individuellt nattuttryck?
Klockrent! Likaljudande, ger mening, Restmorfemteorin stämmer: gerings betyder just inget, det är en tom orddel, men det gör girering, varför språkbrukare alla gånger kommer att uppfinna ordet oeroende av varandra. Man får väl tänka sig en betydelse av typen ‘exakt (överföring)’ i nybildningen.
Mer respons på inlägget. Min lillebror Tomas och jag bodde ett par år i början av 1970-talet i Hofors (i Gästrikland). Genom Hofors går Faluvägen, som har mycket tung trafik. Tomas (fem år) var säker på att den hette Farligvägen. Vilket tyder på att den morfologiska omtolkningen av falu– till farlig– är ett typiskt nattuttryck på så vis att den sker spontant av barn oberoende av varande.
Fick också en kort hälsning från Åsa Larsson, inledd av ha haaa – trevligt!
Mina släktingar bidrar med ”tråkmås” (tråkmåns) och ”paraplyserad” (paralyserad) i förslagslådan för nattuttryck.
Det är fascinerande hur många nattuttryck det finns. Och när jag flyttade hemifrån och vidare ett antal år var det alltid med en insektsnyckel jag försökte fixa ihop IKEA-inköpen!
Min son Markus ville alltid ha mammalad på smörgåsen…
Haha, underbart, bara att bre mammalad på farligkorven, och varför inte lägga rubbet i handburgerbrödet.
Jag hittade just ”pärljetter” i en Youtubekommentar. Jag erkänner att jag även trodde att insexnyckel hette ”insektsnyckel” till för omkring ett år sedan.
Någon har påstått att det var vanligt att man uppfattade ”charkuteri” som ”skär-kötteri” men jag vet inte om det är en skröna. Kul, är det i alla fall!
Ja, det är en klassiker. När det står nåt nånstans om folketymologier brukar skärkötteri komma med, liksom undervisitet!
Jag läste precis följande i Albert Engströms novell Båtuppdragning och kom att tänka på det här inlägget: ”Vi sätter bara en stötta profesoriskt nu först, så sköter jag om resten i morn.”
Engström har rent allmänt många talspråksnära dialoger och han gör en hel del språkliga iakttagelser som känns rätt skarpa.
Men tack, jag tycker (också) det är kul när nattuttryck tas upp i litteraturen. Albert Engström levde ju i en tid där man talade om folketymologier av typen undervisitet för universitet, skärkötteri för charkuteri…