Björklund och den moderna myten om sms-språket

Utbildningsminister Jan Björklunds uttalande i Dagens Nyheter förra veckan har väckt berättigat uppseende. Så här sa han:

– Eleverna behöver lära sig att läsa långa texter och böcker. Det är ett problem att yngre generationer läser mindre och kortare texter. De lär sig ett slags sms-språk och det kommer att tunna ut det svenska språket.

Detta har renderat i en del kommentarer i bloggosfären, t.ex. av Mikael Parkvall på Lingvistbloggen.

Naturligtvis har Björklund fel. 1986 gav Bengt af Klinteberg ut boken Råttan i pizzan, som handlar om moderna folksägner. Ofta rör det sig om ångestfantasier, som att det på pizzerian finns ett hemligt rum ur vilket slaktade råttor tas fram, skärs upp och serveras i pizzan. Resultatet blir att att det fastnar något (en råttand) i munnen på matgästen, som får uppsöka sjukhus.

Den här typen av moderna myter häftar också vid modern teknik. Sms-språket är en farsot som på nåt sätt letar sig in i ”språket” och obönhörligt sprider sig. Det leder till uttunning, förflackning, förfall.

Lite eftertanke borde räcka för att inse att det inte kan finnas ett så enkelt samband. Lite forskning kan man också ta till. Jag var för nåt år sen opponent på Theres Bellanders avhandling Ungdomars dagliga interaktion. Den visar att detta med ett tunt och ytligt sms- eller chattspråk hos den unga generationen är en myt.

Internationellt finns David Crystals* bok The Gr8 Db8 (kolla t.ex. här). Som titelns förkortningar visar handlar den om sms-språk. Crystal konstaterar att vi idag tagit ännu ett kommunikationsmedium i bruk. Och att det inte är nåt konstigt med de språkliga strategier som utvecklas, de kan till och med vara uppfinningsrika. Det kan vara praktiskt att skriva iaf och inte i alla fall i ett mess. Det är högst osannolikt att språket dör för det.

Björklund-citatet ovan kommer sig av att läsplattor börjat användas i den tidiga läs- och skrivundervisningen i Sollentuna. Återigen den nya och farliga tekniken alltså, som här förutsätts skada bokläsandet allvarligt. Och i förlängningen, får man förmoda, hela vår kultur.

I ett tidigare inlägg tog jag upp hur farlig mejl var. Den glöms lätt bort i dessa mess-tider. Men e-posten kan mycket väl vara undergången för både språket och för människan såsom vi känner henne idag. Åtminstone enligt denna moderna myt från The Guardian:

Emails pose threat to IQ

The distractions of constant emails, text and phone messages are a greater threat to IQ and concentration than taking cannabis, according to a survey of befuddled volunteers.
Doziness, lethargy and an increasing inability to focus reached ”startling” levels in the trials by 1,100 people, who also demonstrated that emails in particular have an addictive, drug-like grip.

Den som vill läsa en intervju med David Crystal klickar här.

* Stavningen ändrad till det korrekta Crystal 7/2 2012 (tidigare stod det Chrystal)