EM i fotboll har startat. Det är ingen direkt språkvetenskaplig händelse, men jag ska göra några iaktagelser om det laddade ämnet rasistiskt språk.
BBC:s reportage om rasism
EM går i Polen och Ukraina. I förra veckan publicerade BBC ett reportage om fotbollsrasismen i de länderna, varifrån den otäcka bilden nedan kommer. Den innehåller ett hakkors och har cirkulerat i världspressen. Den är hämtad från en match 2007, och det vi ser är anhängare – unga, arga män – till det ukrainska laget Karpaty Lviv.
Föga förvånande blev Ukraina och Polen förbannade. Ländernas regeringar begärde, utan framgång, rättelser från BBC. Argumentationen går ut på att rasism och nazism existerar bland vissa grupper i dessa länder, liksom i andra, men att det inte utmärker läktarkulturen i allmänhet och inte kommer att prägla EM. Läs mer i exempelvis The Guardian eller på SVT.
UEFA ålägger nu domarna att stoppa matchen om publiken använder rasistiska tillmälen. Och Sol Campbell, legendarisk engelsk landslagsman, uppmanar svarta supportrar att inte åka till Polen eller Ukraina (där regeringarna invänder att Campbell aldrig besökt deras länder och inte vet vad han pratar om).
Mitt intryck är att BBC-reportaget är orättvist i den meningen att det vi ser är ett generellt, europeiskt problem. I ett samtidshistoriskt perspektiv är bland andra engelska fotbollshuliganer en sällsynt otäck grupp, som orsakat våld och förödelse i många länder. Det kanske är långsökt, men jag kom att tänka på Muamba-fallet.
Engelsk fotbollsrasism ger 56 dagar i fängelse
Nedan finns en räcka engelska twitterinlägg om spelaren Fabrice Muamba, skrivna av en Liam Stacey. Det straff som dessa inlägg gav var 56 dagar i fängelse. Läs själv:
De här tweetsen skickades 17 mars i år under matchen Tottenham–Bolton, en kvartsfinal i FA-cupen. Den svarta Bolton-spelaren Fabrice Muamba kollapsade plötsligt och i direktsändning. Av den tillrusande medicinska personalens desperata och långvariga insatser förstod alla som såg det hela att det handlade om liv och död.
Liam Stacey, biologistudent vid universitetet i Cardiff Swansea, satt rejält packad på puben. Han gick igång och twittrade: LOL. Fuck Muamba he’s dead !!! Det är svårt att tänka sig värre uttalanden, och givetvis fick Stacey reaktioner. Dem avfärdade han i den här typen av tweets: go suck muambas dead black dick then you aids ridden twat!
De som såg tweetsen ringde polisen. Dagen efter greps han i sin studentbostad. Han hade försökt radera sina uttalanden, och under rättsprocessen framkom det att han insåg att han betett sig fruktansvärt och att han ångrade sig djupt. Men han dömdes till 56 dagars fängelse och sparkades ut från universitetet och sitt rugbylag. Hans liv slogs i spillror; han hade planerat för en karriär inom rättsmedicin. (Se exempelvis denna BBC-rapportering.)
Som väl är, och som genom ett mirakel, återhämtade sig Fabrice Muamba. Det finns till och med hopp om att han ska kunna återuppta sin fotbollskarriär.
Det är inte lätt att värdera straffet, tycker jag. Att det språkliga beteendet är oacepptabelt och går över alla gränser behöver inte sägas. Att samhället måste reagera likaså.
Samtidigt finns frågor om hur rasistiska repliker på sociala medier ska hanteras och om vad samhället vinner på att döma en vad det verkar i övrigt skötsam och ostraffad kille hårt för nåt som sas i stunden. Eller vad som ytterst ligger i begreppet yttrandefrihet. Vi kan konstatera att England har en lagstiftning som straffar rasism stenhårt, vilket inte exempelvis USA har. Language Log har tagit upp Muamba-fallet, och den som vill begrunda hur man kan förhålla sig till påföljder hänvisas dit.
Det är som sagt EM i fotboll
Rasism är ett jävelskap, och dess roll i såväl fotboll som i den europeiska historien är otäck. Min huvudpoäng är att vi får hoppas på ett EM fritt från rasism. Och förstås på att Zlatan kan ta Sverige förbi gruppspelet!
Kommentera