Folketymologiska ordspråk

Ordspråk ger uttryck för klokskap i en kondenserad och rytmisk form. Det har lång hävd, varför deras betydelse med tiden kan förändras och fördunklas.

Det gör att de är tacksamma att leka med, att omformulera för att det är kul, för att ironisera över folkliga visdomar eller för att göra en nutidskommentar.

Den här sidan har en rad sådana exempel på nya ordspråk. Bra sås reder sig själv, och inte en bra karl. Det är svårt att lära gamla sitta på hundar och inte gamla hundar sitta. Gammal kärlek kostar alltid i stället för rostar aldrig.

Ibland blir ordspråk till retoriska mallar som fylls i, vilket gör att de kan designas för särskilda personer och situationer. I mallen X reder sig själv (där X i originalet är bra karl) kan X vara bra flicka, en bra kvinna, bra tant, en bra jord, en bra filmfond eller Anton, 14 – prova själv att googla!

Går vi utanför detta språklekande finns det många nyskapade ordspråk som får spridning och blir den nya visomen. Ett klassikt exempel är ont krut förgås inte så lätt. Detta ganska obegripliga talesätt går tillbaka på det tyska unkraut vergeht nicht. Orden låter lika, men den tyska betydelsen är ’ogräs försvinner inte’.

Detta är en folketymologi, som omformar ett främmande språkgods till något bekant som låter ungefär lika.

I tidigare inlägg har jag berört ta skeden dit man kommer och även fasta fraser som skämt och sidor, på mina vägar och stationera exempel. Alla dessa folketymologier (eller nattuttryck, jfr detta inlägg) är ovanliga. De utgör mindre än 1 procent av användningen, med undantag av på mina vägar, som kommer upp i 5 procent. Dvs. ursprungsuttrycket dominerar.

I det här inlägget ska jag ta upp tre folketymologiska ordspråk, där ett lite ålderdomligt eller dunkelt ordval erätts med ett nytt och bekant. Detta är nybildningarna:

Det ska börjas i tid
Dra alla över en kant
Skratta sig lycklig

Samtliga nämns på den lista över folketymologier som Vetenskapsradion Språket publicerat. Och som vanligt ska alla googlingar över frekvenser betraktas med skepsis, siffrorna jag ger är mycket grova uppskattningar.

Det ska börjas i tid
I folketymologin byts original-verbet böjas ut mot börjas, som tillåter en vidare och mer abstrakt användning av talesättet. Verbet böjas används ju helst om fysiska saker.

Det ska börjas i tid är mycket spritt. En googlesökning säger att nybildningen täcker hela 90 procent av ordspråkets användning. Jag kollade på Firefox sökmotor, och där används börjas i 80 procent av fallen, böjas i 20 procent. Det heter börjas i tid i folkmun.

Såna här sökningar fångar ju det informella skriftspråket. En koll med det formella skriftspråket, närmare bestämt i Språkbankens tidningskorpusar, ger resultatet att nyordspråket används i drygt en tredjedel av träffarna.

Det ska börjas i tid är en vanlig bloggrubrik, bland annat på den här språkbloggen. Att det finns två konkurrerande uttryck gör, som alltid, att nybildningen gärna drar på sig kommentarer:

Det ska böjas i tid (det som krokigt ska bli). Så lyder det gamla talesättet. Rubriken ”Det ska börjas i tid” är inte korrekt. Lite kul att detta rätt vanliga fel smyger sig in i en blogg med anspråk på att vara språkriktig.

Som kommentaren säger innebär omvandlingen till börja att den traditionella fortsättningen på ordspråket försvinner, det som krokigt ska bli faller bort.

Dra alla över en kant
Det hävdvunna dra alla över en kam kan tyckas märkligt. Dess språkliga ursprung hittar vi i det tyska alle über einen Kamm scheren, alltså att skära alla över en kam. Det kulturella ursprunget handlar om fårklippning – dvs. att klippa fåren på samma sätt. Innebörden ’att behandla alla lika’ har med ordspråksformen överförts till andra sammanhang.

Att byta ut kam mot kant ger mening. Det kan vara lättare att tänka sig att människor passerar kanter i grupp än kammar i grupp, åtminstone metaforiskt. Som vanligt väcker nybildningen reaktioner, som i detta diskussionsforum:

Jag blir så frustrerad på alla som säger fel, det heter ”Dra alla över en KAM”! Från början hette det ”Skära alla över en kam” men SAOL (Svenska Akademiens Ordlista) godkänner båda.

Jag är nyfiken på just HUR man drar någon över en kant? Borde man inte ramla över kanten själv också? Och vad betyder det? Varför vill man dra nån över en kant? Den moderna tidens Ättestupa kanske?

Kommentatorns logiska resonemang, om det orimliga att dra folk över kanter, håller förstås inte. Språk är inte logiskt på det sättet. Den givna invändningen är att det inte är så lätt att hålla på att dra mänskor över kammar heller.

Dra alla över en kant står för drygt 20 procent av användning i min googling. Nyordspråket är med i SAOL och godkänt av Språkrådet.

Skratta sig lycklig
Här har verbet skatta får ett inskjutet /r/ och blivit skratta. Som kan kännas igen från andra ordspråk, särskilt skrattar bäst som skrattar sist sig.

Nybildningen har sina skäl. Ursprungsverbet skatta har blivit lite ålderdomligt i betydelsen ’värdera, anse’, och munterhet hänger samman med lycka. Skratt-talesättet utgör enligt en googling drygt 20 procent av användningen.

Att skratta används med en bibetydelse av ‘värdera’ framgår av den här typen av exempel: Har som sagt varit en kämpig resa men det är så värt det och man kan ju bara skratta sig lycklig att man har fått en sån fin son!!

Uttrycket kan också användas bokstavligt, som att man faktiskt skrattar. Som i den här tidningsartikeln som handlar om en kursdag i skratt och meditation. Ordspråkskaraktären finns ändå med i och med att brödtexten börjar med klassiskern Skrattar bäst som skrattar sist:

Att skratta sig lycklig

Skrattar bäst som skrattar sist. Och mest. Eller åtminstone regelbundet. I går var det premiär för denna hälsobringande aktivitet i Båstad.

Den som vill språkleka ser till att använda båda uttrycken samtidigt, som i denna rubrik: Skatta och skratta sig lycklig med en katt

Givetvis finns det traditionalister som vill tillrättavisa skrattarna. Ett twitter: Kids, det heter skatta sig lycklig, inte skratta sig lycklig.

En fin historia om hur förvirrande det är när man upptäcker att två likaljudande uttryck står mot varandra ger följande blogginlägg. Skribenten pendlar mellan att tro på skratta och skatta. Klok som hon är googlar hon bruket och finner att båda funkar:

Jag slänge ut mig ”Den som gifter sig med Winell kan skatta sig lycklig”. Ett kollektivt garv tar fart. ”SKATTA sig lycklig??? Om man skattar blir man lycklig??!”. Jag insåg plötsligt att jag blivit lärd FEL i alla dessa ord, ordspråksfel. Vågade inte säga något först, men var tvungen att erkänna mitt misstag. Vi alla var senare överrens om att det heter ”skratta sig lycklig”. Men tiden gick och fler och fler deltagare på festen höll med om att de visst hört ”skatta sig lycklig”. Google fick bli vår objektiva vän. Och tänk vad han svarar, att båda är rätt? Eller att båda i alla fall finns. http://allisbrallis.blogg.se/2011/november/utkast-nov-14-2011-1.html

Slutord
Ordspråk omvandlas ständigt, Vi leker med dem, vi nutidsanpassar dem. I de tre ordspråk jag tagit upp ersätts lätt ålderdomliga eller i sammanhanget aning dunkla ord (böjas, kam och skatta)  av nyare och mer bekanta (börjas, kant och skratta). De folketymologiska ordspråken har spritt sig och är om inte normalformen så i alla fall etablerade alternativformer.