På svenska

En djupdykning i det svenska språket

Grammatikdagen, Grammarman och Sammy Colon

by

Det är Grammatikdagen idag, som du kanske har noterat. Ett samarbete mellan Språkkonsulterna och Svensklärarföreningen i syfte att statushöja grammatiken (se också detta inlägg i Språktidningens blogg). Det hålls föreläsningar på universiteten i Uppsala och Lund, det är seminariedag på Kulturhuset, det finns recept på en grammatikbakelse.

Bra så. Att instifta temadagar har länge varit en trend, och det lätt att argumentera för att grammatik borde uppmärksammas lika mycket som kanelbullar.

På hemsidan framställs det som att omvärlden inte förstått hur viktigt grammatik är. Även om det är sant, tror jag att man också behöver fundera på den grammatiksyn som är förhärskande i undervisning och i samhället i stort.

Det är ofta en encyklopedisk och enspråkig gramamtiksyn. Grammatik består av en massa ordklasser, satsdelar, bisatser m.m. Man lär sig alla termer för detta och tar ut subjekt, predikat, temporala bisatser, adjektiv etc. i svenska exempelmeningar. Problemen i undervisningen kommer sig av det encyklopediska: ska alla ordklasser, satsdelar osv. gås i genom blir det ofelbart så att en särskild ordklass eller satsdel inte riktigt får plats. Kunskaperna kan bland annat tillämpas i språkriktighetssammanhang, där det finns ett antal återkommande käpphästar.

Ungefär så framställs det hela på hemsidan. Lathunden GrammaTiken svarar på frågor som: Vad är det för skillnad på adjektiv och adverb? Heter det imperfekt eller preteritum? Före eller innan? Var eller vart? (Det två sista frågorna har jag skrivit inlägg om här och här.)

Inget ont i det. Men det finns en risk med den grammatiksynen, och det är att grammatik fortsätter att vara ett evigt termtragglande med kopplingar till språkriktighet.

Ett alternativ är att utgå från ett bestämt fenomen och tänka att grammatik bidrar till en typ av förståelse. Barns (språk)utveckling och socialisation är ett sådant fenomen. Det är i min värld ganska poänglöst att ge en encyklopedisk grammatikkurs för lågstadielärare, men att använda valda delar av grammatiken för att belysa hur barn tar sig in i språk- och samhällsvärldar är spännande.

Ett annat fenomen rör andraspråk. Det är många i Sverige som inte har svenska som modersmål eller förstaspråk. De har att ta sig in i både samhället och språket, inte minst i skolsammanhang, och detta handlar bland annat om grammatik. Mitt förslag är att Grammatikdagen nästa år fokuserar på svenska som andraspråk (eller flerspråkighet, som i mitt tycke är ett bättre ord för detta).

Går vi utomlands kan vi hälsa på Grammarman. Han finns till i ESL-kretsar (alltså English as a second language, han behövs alltså för andraspråkstalare) och är en ganska kul figur. Hemsidan innehåller serier och filmer och mycket annat.

Grammarman bor i Verbo City och kämpar mot bad english. Han har medhjälpare, roboten Alpha-Bot och rymdvarelsen Syntax, som hjälpar honom i kampen mot skurkar, som den jobbiga Interrupter och Uncle Uncountable.

En skurk som jag vill framhålla, med tanke på vad jag skrivit om semikolon, är Sammy Colon, the interpunction vilain. Här är det äventyret:

 

Sammy Colon har en manick som gör att interpunktionen försvinner och att talet blir ohörbart, eller svårt att urskilja utan ordmellanrum, det syns i pratbubblorna (den som är språkforskare inser det orimliga – det finns inte interpunktion i tal, det hör skriften till). Som tur är griper Alpha Bot in och fixar det hela genom att dra för gardinerna.

Varje äventyr har en fråga från Grammarman på slutet och ett svar med uppochnedvänd skrift nere till vänster. Här är den hur Alpha Bot kunde fatta detta med gardinerna. Svaret får man om man tyder pratbubblorna utan ordmellanrum, vilket alltså är den pedagogiska poängen. Sammy Colon säger nämligen att hans interpunctuation-stealing machine är solar powered, och fördragna gardiner tar ju bort den energikällan.

Comments

  1. Du har naturligtvis helt rätt i att den grammatik som vi presenterar på Grammatikdagens webbplats till stor del är encyklopedisk. Och jag förstår att ni som jobbar och lever i den akademiska världen känner att det här är en förenklad bild. Det kanske till och med är så att ni SKA komma med invändningar när vi praktiker sätter igång för att en mer nyanserad bild ska finnas tillgänglig. Men jag som dagligen möter människor som inte minns vad ett subjekt är kan inte börja med att ge den nyanserade bilden av grammatik när jag ska försöka lära dem att skriva – jag måste ge dem enkla encyklopediska svar som de kan använda direkt.

    Lathunden GrammaTiken är alltså till för dem som börjar intressera sig, som vill ha enkla och entydiga svar. Syftet är att få folk att prata om grammatik i fikarummet den här dagen. Att låta det bli en snackis. Jag tror att det är bättre att de pratar triviala språkriktighetsfrågor än att grammatik förblir (?) ett ämne som är torrt, tråkigt och svårt i folks ögon. De som tog sig till Kulturhuset i Stockholm har i alla fall blivit helt omvända. De älskade det!

    Bra tips med svenska som andraspråk för nästa år. Jag ska bara fundera på hur vi ska vinkla ämnet så att det passar både för intresserad allmänhet och lärare. Tack!

  2. Och tack för kommentar. Grammtikdagen, GrammatiTiken (och grammatikbakelsen!) är i grunden bra påhitt, det tycker jag. Som du säger, det sätter grammatiken på dagordningen och placerar den i bästa fall i fikarummen.

    Sen finns detta med encyklopedisk grammatik, som jag tycker ofta är ett problem. Inte nödvändigtvis för Grammatikdagen, men definitivt i svenskaundervisningen. Ett exempel kan vara de kursplaner vi på universiteten nu skriver för den nya grundlärarutbildningen (= årkurs F-3 och 4-6). Ämnesområdet svenska (språk och litteratur med didaktisk inriktning) har en termins studier.

    En del menar att grammatik måste vara en ordentlig kurs, och den ska komma först, precis som det alltid varit (=den encyklopediska uppfattningen, lågstadieläraren måste kunna eller iaf själv klara en tenta med alla ordklasser, satsdelar och satstyper, plus helst fonologi också, annars kan man inte kalla sig svenskalärare). Andra, som jag, menar att man måste lämna den encyklopediska synen, eftersom den i praktiken innebär ett termpluggande för termernas skull, och i stället ha en tematisk grammatik. Alltså att grammatiken belyser sådant som barns språkutveckling, att ta sig in i samhälls- och språkvärldar, eller den flerspråkliga verklighet som möter i ett klassrum. Utifrån det tar man till de grammatiska termer och modeller som behövs (hur tempus utvecklas hos barn, vad som kan vara typiskt för interimspråk e.d.). Och sen hoppas man att detta får lärarstudenterna att nappa, så att de får ett språk- och grammatikintresse.