Hur är det med tröttman?

Jävligt trötta är vi alla nu och då. Men vi är inte alla som känner tröttma, som säger så. Jag noterade ordet häromsistens och tänkte att det var läge för en språkspaning.

Tröttma var en snackis 2009, bland annat förärat en artikel i Språktidningen. Var suffixet –ma det nya sättet att bilda substantiv av adjektiv? Skulle kåtman breda ut sig, om inte överallt så åtminstone i bloggosfären?

Suffixet –ma har vi i sötma och fetma men ingenstans annars. Det betecknar en abstrakt egenskap, det att vara söt eller fet. Det behövs i en strikt logisk mening inte, eftersom –het redan finns när vi vill göra den här sortens avledningar av adjektiv.

Vi får, från adjektiven trött, kåt, ful och snygg, substantiven trötthet, kåthet, fulhet och snygghet. Ska –ma ha en chans bygger det på att det finns mer stuns i det, att det uppfattas med stilistisk pregnans, som vore tröttma, och för den delen kåtma också, något av en nära döden-upplevelse.

Språkbanken har numera Twittermix med 148 miljoner ord vid sidan av Bloggmix med 345 miljoner ord. Så det finns nästan en kvarts miljard ord nätspråkande att studera. Jag har sökt på de ord tagits upp som ma-iga. Så här blev det i de båda korpusarna, redovisat efter antal träffar i en topplista:

Tabellen visar på ett grammatiskt fiasko för det gamla suffixet –ma. Det förekommer nästan inte, trots att det hade en halv miljard ord på sig att dyka upp. Det får vila i frid.

Med det finns ett undantag: tröttma. Särskilt breder tröttman ut sig i tvittar, där det når upp till tresiffriga tal. Märk att Twittermix är en mindre än hälften så stor korpus som Bloggmix, så skillnaderna mellan tvittar och bloggar är relativt sett betydligt större än tabellen visar.

Det finns som sagt ett annat sätt att substantiv-uttrycka det att man är är halvsovande och på gränsen till blackout: trötthet. Det är intressant att se om det är tröttman eller tröttheten som präglar dagens samhälle. Så jag gjorde den beräkningen också och noterade hur många procent av de trötta substantiven som respektive ord står för:

Tvittarna kommer återigen ut som intressanta. Ska man spetsa till ett budskap inom ramen för 140 tecken funkar det med tröttma, som används i nästan vart femte trött substantiv (18 %). På bloggar råder den vanliga tröttheten (i 99 % av fallen), och sett till nätspråket i stort är tröttma ingen stor grej (5 % av alla belägg, jämfört med 95 % för trötthet).

Det stilistiskt markerade i tröttma röjs i de många tvittade sammansättningarna. Visst är det här en imponerande exempellista: tröttmaparalyserad, tisdagströttman, efter-städ-tröttman, grintröttma, beredskapströttma, tröttmanfrånhelvetet, hösttröttman, eftermiddagsfredagströttman, deadlinetröttman, förkylningströttma, extremtröttma, sockertröttman, vintertröttma, gubbtröttma, postproduktionströttma, megamorgontröttman, nattatröttman, Papphammarströttman, efter-jättemånga-författarprats-tröttman.

Det är knappt jag orkar skriva nåt mer. Tröttma är tröttare än trötthet. En bloggare uttrycker det i grammatiska termer: För mig uttrycker -ma-avledningar en intensitet och/eller utsträckning i tid som -het-avledningen inte beskriver.

Sammanfattningsvis finns tröttma att tillgå, särskilt för den som stilistiskt vill ge uttryck för, helst i en tvitt, en intensiv fysisk och psykisk jävelupplevelse av en trötthet som gör ont. Suffixet –ma är det dock inte så mycket med grammatiskt sett.

Pust, suck, gäsp. Megatisdagskvällströttman är här. Eller med den expressiva stavning en tvittare använder: TröttmaaaaAAA!!