Jag ska ta tag i den diskussion som fanns i detta inlägg, om det finns nån skillnad mellan nattuttryck och folketymologier och i så fall vilken.
Låt mig först slå fast likheterna. Det är att ord omtolkas så att de blir meningsfulla (det har jag kallat ett kognitivt kriterium) men fortsätter låta ungefär likadant (det har jag kallat ett fonologiskt kriterium).
De flesta säger åkerbrasa idag, eftersom det ger mening. Ursprungsformen åkarbrasa har omtolkats eftersom den är lite underlig – i dagens samhälle är åkare som stannar och värmer sig ingen framträdande företeelse. Uttalsskillnaden är liten. På samma sätt blir kolugn till coollugn, chatta till chattra eller feuilleton till följetong. Nybildningarna ansluter ljudmässigt till ursprungsordet.
Det vedertagna ordet, åtminstone på svenska, för detta är folketymologi. På engelska har termen eggcorn myntats och kommit in i ordböckerna för delvis samma sak. Den termen har jag försvenskat till nattuttryck.
För mig ligger skillnaden mellan de två överlappande termerna i hur man förstår nybildnigarna sociala spridning, alltså i hur språkförändring modelleras. Det har jag i tidigare inlägg kallat det sociala kriteriet. Som jag ser det förusätter folketymologi att sociala grupper anammar nybildningen, så att den till sist mycket väl kan hamna i ordboken, medan eggcorn/nattuttryck tar fasta på en spontan och omedeveten nybildning hos en språkbrukare.
Jag tar termerna i tur och ordning. Och låt mig slå fast att detta inte är en rätt och fel-diskussion. Den som vill hålla fast vid den traditionella termen folketymologi gör det, och den som tycker att eggcorn/nattuttryck är ett ord som hjälper till att förstå språkförändring lägger sig till med det.
Språkförändring utifrån folketymologiska definitioner
Ett sätt att nysta i folketymologier är att gå till Nationalencyplopedin och deras definition:
folketymologi, språklig ombildningsprocess, oftast men inte alltid av ett främmande ord. Processen innebär att språkbrukarna (etymologiskt) ansluter ett ord till element som redan finns i språket för att göra det mer begripligt. Svenska följetong är sålunda en folketymologisk ombildning av det franska lånordet feuilleton eg. ‘litet blad’; ordet har i svenskan anslutits till verbet följa. Ibland finns i de folketymologiska ombildningarna en humoristisk dimension, såsom när ordet bassäng i en del dialekter fått formen badsäng. Andra, ofta anförda exempel på folketymologi, som ryggmatism för reumatism och undervisitet för universitet, visar samma tendens till lek med språket.
Definitionen tar fasta på kognitiva kriteriet, att (en del av) ett ord omtolkas till något bekant. Underförstått finns en ljudmässig likhet, dvs. det fonologiska kriteriet – det framgår av exemplen.
Det tredje kriterium jag använt för att behandla den här typen av ord är som sagt det sociala. Alltså hur orden bildas och sprids. Det framgår också indirekt av exemplen. Det börjar med ett ord som blivit det ”riktiga” ordet, det som står i ordböckerna, följetong.
Det finns många sådana exempel. Kullberbytta är en nybildning som ger mer mening är det franska urpsrungordet culbute (cul betyder ’bakdel’ och buter ’snava’). Folketymologin fogsvans kommer från tyskans ord för rävsvans, fuchsschwanz. Ett så vanligt som armbåge hette på fornsvenska alboghi och ursprungligen alnboghi, med förleden aln-, som omtolkats till arm-.
Så bland det vi möter i en ordbok finns folketymologier, kanske fler än man kan tro. Det innebär att orden har spritt sig i samhället i stort, och att ett barn som växer upp får lära sig folketymologin som vilket ord som helst.
Den andra delen av NE:s definition tar upp dialektala uttryck, alltså folketymologier som delas av en geografiskt sammanhållen grupp, som den humoristiska folketymologin badsäng.
Det spåret blir än tydligare om vi går tillbaka i tiden till selekskiftet 1900 och definitionen i Nordisk familjebok:
Här får vi veta att värmländkan har stirreskåp för stereoskåp, och jämtländskan dra’tvärs för travers. Skamdal nämns och anges som allmänt tillhörande sv. dial.
Skamdal har jag tagit upp som ett nattuttryck (här). En nätsökning visar att det ord idag är mycket ovanligt men att det finns språkbrukare som spontant skriver det, eftersom det ger mer mening än ursprungsordet skandal. Vill man skilja ut eggcorns/nattuttryck från folketymologier så är det här det blir skillnad, i att nattuttrycket tillhör en enskild individ som inte vet att nästan alla andra använder ett annat ord.
Språkföändring enligt eggcorn-modellen
Termen nattuttryck är alltså mitt eget påfund. Det är en försvenskning av det som amerikanska språkvetare kallat eggcorn. Det ordet lanserades 2003 av Mark Lieberman och Geoff Pullum på Language Log, och det finns sedan flera år med i den engelska Wikipedia.
Liberman noterar att det finns enskilda språkbrukare som skriver eggcorn i stället för acorn, eftersom det ger mening att språkliggöra att ekollonet är format som ett ägg. Uttalet av acorn och eggcorn är detsamma på (många dialekter av) engelska, så det går inte att i tal höra vilket ord man har att göra med.
Det finns en hemsida som samlar på eggcorn. Låt oss ta ett exempel, nybildningen mindgrain av migraine. Detta beskrivs som en classic eggcorn med exempel som: So Folks this has not been a very good week and I now have a headache that I hope it does not turn into a mindgrain.
En poäng som görs är att den som rör sig med nattuttryck ofta blir förvånade när nybildningen kommer i ljuset, alltså när de som inser att deras ord inte är det konventionella. Nybildningen är ju logisk och målande:
Funny thing, I thought it was “mindgrain” because there feels like grain is growing out of my mind. Ok, so maybe it’s not that funny, but still anyone who ever felt shooting pain in their heads might relate.
Eggcorn kom in i Oxford English Dictionary (se detta inlägg på Language Log) 2010 och senast i American Heritage Dictionary (se detta inlägg) med följande definition:
egg·corn (ĕg′ kôrn′)
n. A series of words that result from the misunderstanding of a word or phrase as some other word or phrase having a plausible explanation, as free reign for free rein, or to the manor born for to the manner born (from William Shakespeare’s Hamlet).
Här talas det alltså om ett missförstånd av ett ord eller en fras som har att göra med att det finns språkgods som ger mer mening. Skillnaden mot folketymologi är inte skarp. I det här inlägget tar en läsare upp det:
For that matter, I have never found ”eggcorn” to be satisfactorily distinguished from ”folk etymology”. Is a folk etymology an eggcorn that has become standard?
Language Logs Ben Zimmer svarar:
Eggcorns certainly don’t need to be standard, or even on their way to standard. (The founding example, eggcorn, is, of course, resolutely non-standard.) Whether eggcorn carves out a meaningful territory distinct from folk etymology is open to debate, as it has been since that baptismal post in 2003. At the time, Mark Liberman wrote that the original example of egg( )corn ”is not a folk etymology, because this is the usage of one person rather than an entire speech community.” But folk etymology, construed broadly, can encompass this sort of idiosyncratic usage just as well as the more widespread alterations that lead to lasting diachronic change. For now, though, we won’t quibble and instead will just bask in our lexicographical glory.
Enligt Zimmer finns det ingen skarp gräns mot folketymologin. Vill man dra en så uppstår nattuttryck spontant hos enskilda individer som ett sätt att skapa mening. Folketymologier omfattas av grupper, vilket vi ju såg i deifnitinerna ovan. Traditionellt är de dialektord eller standardord, alltså med i ordboken.
Jag tycker att frågeställaren har en poäng när han säger att en folketymologi är an eggcorn that has become standard.
Inget hindrar att alla språkförändringar av det här slaget kallas folketymolgier. Så gör också Helge Gundersen i avhandlingen Linjedansere og pantomine på sirkhus (notera de tre folketymologierna i titeln!).Den är publicerad på Oslo universitet 1995 och har undertiteln Folkeetymologi som morfologisk omtolking. Det handlar alltså om hur ord(delar) omtolkas.
Gundersen tar upp mycket av de jag nämnt ovan i det omfattande registret (på s. 124–185). Armbåge finns med, ett sedan århundraden etablerat ord, liksom följetong. Skamdal återkommer, och vi får veta att tjänstefolk har använt det ordet på 1800-talet och att det funnits dialektalt på Vestlandet. Ett ord jag tog upp i ett tidigare inlägg är filmharmonisk. Det beläggs anekdotiskt på detta sätt (s. 137):
en av informantene mine hadde en gang en leieboer som sa filmharmonisk, och farmora til en person i tjueåra sier filmharmoni; omtolkinga kan godt vaere reint fonologisk motivert, men ettersom både film og filharmoni er kulturtilbud, kan en spekulere om det fins en svak semantisk motivasjon for endringa
Här är det enskilda personer som spontant använder nybildningen, den finns alltså bara på individnivå, till skillnad från dialektorden och ordboksorden. Gundersen har en poäng i att omtolkningen kan vara rent fonologisk, dvs. så att tillägget av /m/ kommer spontant men utan egentlig mening. Han kräver att det jag kallar det kognitiva kriteriet ska vara uppfyllt, dvs. att det ska finnas semantisk motivasjon så att ordet ger ny mening.
Slutsummering
Jag ska försöka summera detta långa inlägg. De nybildningar som är i fokus uppfyller två kriterier:
- Det fonologiska kriteriet: Ursprunguttrycket och nybildningen uttalas lika eller nästan lika.
- Det kognitiva kriteriet: Nybildningen ger mening, ofta mer mening än ursprungsutrycket.
Alla nybildningar som fyller dessa kriterier kan och har kallats folketymologier. Hur spridda nybildningarna är spelar då ingen roll. Vill man diskutera den sociala spridningen går det att urskila tre nivåer:
- Invidvidnivå. Nybildningen skapas av en enskild individ, som gör en spontan omtolkning som för henne är meningsfull. Hon vet inte om att hennes nybildning avviker från det alla andra säger, utan tar för givet att hennes uttryck är det logiska..
- Gruppnivå. Nyildningen delas av (en större eller mindre) social grupp, traditionellt en geografiskt avgränsad grupp, så att vi har att göra med ett dialektord. I dagens samhälle skulle man kunna tänka sig att detta sker exempelvis efter ålder. Coollugn kan då ses som ett ord som yngre använder, medan kolugn tillhör en äldre generation. Att ordet är spritt i en grupp gör att en ny gruppmedlem kan lära in det, liksom att den som säger det inte riskerar att bli rättat eller avslöjad, vilket är fallet om ordet bara finns på individnivå.
- Samhällsnivå. Nybildningen slutar att vara ny och blir normen, det som står i ordboken. Vi har att göra med det ord som barn lär sig, och det målande och metaforiska bleknar.
Sett som en språkförändringsprocess är det rimligt att tänka sig att ordboksord tagit sig hela vägen från individ- till grupp- till samhällsnivå. Men inte alla ord går hela vägen. Ett ord som skamdal har som vi sett belagts på gruppnivå men existerar idag bara på individnivå. Det innebär att den som bär på det ordet säkert kommer att bli rättad och antagligen skrattad åt när hennes nattutryck kommer ut i ljuset. Ett ord som filmharmonisk har bara funnits på individnivå, det har aldrig nått längre.
Terminologiskt är det nybildningarna på individnivå som kallas eggcorn eller nattuttryck. Säkert är också att orden på samhällsnivå är folketymologier. För orden på gruppnivå är läget oklare, och kan man diskutera termvalet. Om man nu inte vill göra som Gundersen och kalla allt folketymologier.
I mina inlägg om nattuttryck är det den spontana nybildningen på individnivå som fascinerat mig, därav termen. Att man som individ lägger sig till med ett logiskt och målande ord som så gott som ingen annan delar. Att detta händer på språkets skuggsida, i vår strävan att skapa mening.
Om inte inlägget redan hade varit så långt hade jag nog skrivit nåt om dagens digitala skriftkultur, som är en förutsättning för att nattuttryck ska kunna förekomma och beläggas. Och om Language Log-professorernas strävan att mynta sitt eggcorn och lycka över att se det i ordböckerna (ord som tar sig till ordböckerna genom att backas upp av en elit är också en språkförändringsprocess).
Kommentera