Särskrivning: tv-programmen och litteraturlistan

Särskrivningar är ett ganska uttjatat ämne. I stort tycker jag det, liksom många andra som forskar om eller är intresserade av språk. Det finns mer brännande frågor.

Men jag tog mig ändå för att skriva en artikel i det senaste numret av Språktidningen, som kom ut i tisdags. Och plötsligt hör journalister av sig. Jag har varit med i TV4s vetenskapsprogram och morgonsoffa i veckan. Där, och än mer artikeln i Språktidningen, refererar jag vagt till forskning. Jag ska avsluta detta inlägg med att redovisa den forskningen. UPPDATERING: En artikel i Metro är också infogad nedan.

Det började med vetenskapsprogrammet i onsdags 20/3. Jag telefonintervjuas (var just då i Trondheim) efter 8:20. Cecilia Christner Riad från Språktidningen är också med, så det är en hel del språkprat.

Vetenskap

Det fortsatte i morse denna marssöndag med Nyhetsmorgon. Programledaren Jessica Almenäs är uppenbart förtjust i ämnet:

Varf%C3%B6r%20%C3%A4r%20s%C3%A4rskrivningar%20s%C3%A5%20roligt?

Med mig i studion är Stellan Löfving och David Stark, och vi hann sitta och samtala även utanför programmet.

De har skrivit en kul bok, och vinklingen var att ställa den boken mot forskningens syn, såsom den framgår av min artikel. Nån konfrontation blev det inte. Jag håller med om att särskrivning är lattjo (här och här har jag skrivit om det). Stellan och David, med bakgrund i journalist- och reklambranschen, var inte ute efter att särskrivnings-såga allt och alla. Vi var överens om att det i professionella och offentliga texter är dumt att särskriva.

Sen kan man undra varför särskrivningar är så medieheta. Rimligen har det att göra med att särskrivningar kommit att bära på ett symboliskt kapital för många skrivande personer, inte minst journalister. De är (för dem men inte för alla) lätta att identifiera och peka ut. Den som pekar ut dem framstår snabbt som språkmedveten. Parar man det med det rolighetsfaktorn blir det bra. Då går det att snacka språkfrågor på ett underhållande sätt.

Det var den vinkeln som gjorde att Språktidningen bad mig skriva artikeln från början. Det var de, som med fin känsla för vad som går hem i journaliststugorna, satte rubriken: Därför är särskrivningar roliga.

När jag skrev artikeln läste jag igenom den skandinaviska forskningen, som består av ett antal mindre studier. Jag redovisar den av två skäl. För det första hör det till vetenskaplig argumentation att föklara vad uttalanden av typen ”forskningen visar” bygger på. För det andra är särskrivningar ett ämne som dyker upp i en del uppsatser på högskolor och universitet, och kanske kan min litteraturlista fylla en funktion där.

Jag kommer snart till själva listan men förankrar den i några citat från mitt Språktidningsmanus, där jag hade litteraturreferenser för att dokumentera tidigare forskning, väl medveten om att de skulle komma att strykas. Här att det, vid sidan om loggar, skyltar och såna visuella texter, är substantivsammansättningar som särkskrivs – det går också att utläsa att särskrivningar inte ökat dramatiskt på senare år:

Lämnar vi gestalttexterna visar den skandinaviska forskningen visar att särskrivningar oftast finns vid komplexa sammansättningar. Det innebär normalt en substantivsammansättning, där särskilt förleden tar plats (Andvik Hoaas 2009, Hallencreutz 2001, Josephson 2004, Larsson 1984, Porseby 1996, Tordebring 2007, Vollan 2007, Walmsnes 2002).

Till påståendet att särskrivning alltid har funnits så länge vi haft ett skriftspråk:

Särskrivningar har funnits i alla tider. Den som läser en text som är några hundra år gammal kommer att stöta på ett antal. Dansk forskning visar att särskrivningar är utbredda i vårt tidigaste skriftspråk, i diplom, lagar och läkeböcker från 1200- och 1300-talen (Heidemann Andersen 2009). För svenska författare som Carl Michael Bellman och Anna Maria Lenngren var särskrivning inget konstigt (Hallencreutz 2001).

Om att förstärkande förleder också särskrivs, och att detta anses vara ett fel i Sverige och Norge men inte i Danmark:

Danskan är inte ett tonspråk på det viset, vilket gör att sammanskrivning motiveras utifrån betoning (se Retskrivningsordbogen § 18–19). Här gäller grovt sett samma sak som i svenskan och norskan: en sammansättning har huvud- och bibetoning. Man tillåter också att uttals- eller betoningsskillnader gör att det i vissa fall går lika bra med sär- som sammanskrivning. Det gäller exempelvis förleder med förstärkningsord: både kæmpesuccess och kæmpe success accepteras. Just förstärkande förleder är annars något som räknas som och förekommer som särskrivning hos skolelever i Sverige (jätte stor) och Norge (kjempe sannsynlig, super viktig) (Hallencreutz 2001, Andvik Hoaas 2009).

Att särskrivningar inte är ett språkligt fenomen som i sig orsakar missförstånd mer än något annat är uppenbart, tycker jag. Och det stöds av forskning:

En tredje myt är att särskrivning orsakar missförstånd. Det gör de inte alls, inte mer än vilket språkligt fenomen som helst, vilket forskning också visar (Flyckt 2012).

David och Stellans bok väcker fortsatt uppmärksamhet hos journalister. I Metro 22/8 återkommer samma upplägg som i morgonsoffan. De redogör för sin bok och sin Facebookgrupp Sverige mot särskrivning, och jag kommer in som expert. Det är alltid fascinerande vad av allt man säger som råkar hamna i en kort journalistisk text (men artikeln har bara med sånt jag faktiskt sagt, så jag klagar inte). Nu blev det en citatrubrik:

Metros rubrik

Brödtexten följer (här artikeln i originaldigitalt format, den har föga förvånande fått många upprörda kommentarer):

Särskrivningsartikel i Metro

Till sist litteraturlistan:

Andvik Hoaas, Kristin 2009: Hvorfor skal vi bry oss med særskriving? I: Språknytt, 2. Nedladdad 4/12 2012 från http://www.sprakradet.no/nb-NO/Toppmeny/Publikasjoner/Spraaknytt/Arkivet/Spraknytt-2009/Spraaknytt-22009/Hvorfor-skal-vi-bry-oss-med-sarskriving/

AMO, Astronomer mot orddeling. Hemsida, http://folk.uio.no/tfredvik/amo/, och Facebookgrupp, nedladdade 4/12 2012.

Flyckt, Zandra 2012: Allergi mot särskrivningar? Reaktioner på och konsekvenser av felaktig särskrivning. C-uppsats. Institutionen för nordiska språk. Uppsala universitet.

Fransson, Dag 1993: En brun hårig flicka. I: Språkvård, 3. S. 14–17.

Hallencreutz, Katarina 2001: Skyll på längden, inte på engelskan. I: Språkvård, 1. S. 4–9. Nedladdad 4/12 2012 från http://www.sprakradet.se/3135

Hallencreutz, Katharina, 2003: Särskrivningar och andra skrivningar i elevspråk. Uppsala universitet: Svenska i utveckling. FUMS Rapport nr 210. Licentiatuppsats höstterminen 2000.

Heidemann Andersen, Margrethe 2009: Om særskrivning, sammenskrivning og brugen af bindestreg i moderne importord. I: Nyt fra Sprognævnet, 4. Nedladdad 4/12 2012 från http://www.dsn.dk/nyt/nyt-fra-sprognaevnet/2009/nfs-2009-4#om-s-rskrivning-sammenskrivning

Josephson, Olle 2004: ”ju”. Ifrågasatta självklarheter om svenskan, engelskan och alla andra språk. Stockholm: Norstedts ordbok.

Korlén, Gustav 2009: Tyskt stavfel. I: Språktidningen, december. Nedladdad 4/12 2012 från http://www.spraktidningen.se/artiklar/2009/12/tyskt-stavfel

Larsson, Kent 1984: Skrivförmåga. Malmö: Liber förlag.

Linder, Nils 1886: Regler och råd angående svenska språkets behandling i tal och skrift. Stockholm: P. A. Norstedt & Söners Förlag.

Mobärg, Mats 1997: Om särskrivning , engelska och gestalttext. I: Språkvård, 1. S. 20–25.

Mollberger, Bertil 2003: En skumtomte är inte en skum tomte. I: Dagens Nyheter 26/2. Nedladdad 4/12 2012 från http://www.dn.se/diverse/diverse—hem/en-skumtomte-ar-inte-en-skum-tomte

Porseby, Anna 1996: Särskrivning i annonser. I: Språkvård, 3. S. 24–26.

Retskrivningsordbogen. Nedladdad 5/12 2012 från http://sproget.dk/raad-og-regler/retskrivningsregler

Skrivihop.nu. http://skrivihop.nu/, nedladdad 4/12 2012.

Språkriktighetsboken 2005. Utarbetad av Svenska språknämnden. Stockholm: Norstedts Akademiska Förlag.

SMS, Sverige mot särskrivning. Facebookgrupp, nedladdad 4/12 2012.

SOS, Signalering Onjiust Spatiegebruk. Hemsida, nedladdad 4/12 2012 från http://www.spatiegebruik.nl/

Schachtenhaufen, Ruben 2011: Er det forkert at splitte sammensatte ord? Nedladdad 4/12 2012 från Sprogmuseet, http://sprogmuseet.dk/stavning/er-det-forkert-at-splitte-sammensatte-ord/

Strage, Fredrik 2012: Särskrivningar skrämmer mer än Sean Banan och terrorister. I: Dagens Nyheter 3/12 2012. Nedladdad 4/12 2012 från http://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/fredrik-strage-sarskrivningar-skrammer-mig-mer-an-sean-banan-och-terrorister

Tordebring, Suzzi 2007: Var det bättre förr? En kvantitativ jämförelse av elevtexter från 1985, 2005 och 2006. Examensarbete, 10 p, Lärarprogrammet. Karlstads universitet. http://www.uppsatser.se/uppsats/97addbffc7/

Vollan, Magnild 2007: ”Holdnings skapende handlings planer” – Særskriving i studenttekster: I: Språknytt, 4. Nedladdad 4/12 2012 från http://www.sprakradet.no/nb-NO/Toppmeny/Publikasjoner/Spraaknytt/Arkivet/Spraknytt-2007/Spraknytt-42007/Holdnings-skapende-handlings-planer/

Walmsnes, Roar 2002: Særskriving av sammensatte ord. I: Språknytt, 3–4- Nedladdad 4/12 2012 från http://www.sprakradet.no/nb-NO/Toppmeny/Publikasjoner/Spraaknytt/Arkivet/Spraaknytt_2002/Spraaknytt_2002_3_4/Saerskriving_av_sammensatte_o/

This entry was posted in Journalistik, Språkvård och språkriktighet and tagged , , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>