I veckans Språket i P1 intervjuades jag om enhets-dom. Alltså att låta dom bli skriftspråksnorm och överge distinktionen mellan de och dem.

Intervjun kom sig av att jag förespråkat enhets-dom på bloggen (här) och gett ett par exempel på hur det kan se ut när barn tar sig in i skriften (här och här).

Jag ska ta upp kommentarerna som följde på intervjun. Att dom skulle vara negativa utgick jag från. Den som förespråkar att en skriftspråksnorm med historisk hävd ska överges får räkna med att dom som kan normen protesterar. Mot den bakgrunden är jag förvånad över dom många positiva kommentarerna.

Jag tror att du har helt rätt i ditt dom-resonemang, mejlar en pensionerad gymnasielärare. Och bifogar och kommenterar ett kul exempel från Bukowkis nya katalog och presentationen av konstnären Sven X:et Erixson (min kursiv och fetstil i den inledande citerade meningen):

I november 1927 förlovade dom sig, och i mars 1928 vistades dom en tid i Paris. Den här katalogen läses förmodligen mest av välutbildade med hög medelålder. Men den mestadels unga personalen på Bukowskis har en annan språkkänsla än vi som gått i skolan på 1950-talet.

Visst är det ett fint exempel på nutida skriftspråk. Distinktionen de–dem har ingen förankring i talet längre. Ofta ger det överanvändning av dem, som jag ser dagligen i mejl och på nätet. En bättre strategi är att rakt av skriva dom, som alltså kan förekomma även i en prestigetext.

Att distinktionen mellan de och dem inte alltid görs i offentliga sammanhang väcker även bestörtning. Det betecknas som ett språkligt förfall (denna kommentar, liksom dom flesta andra nedan är hämtad från Facebooksidan för Språket P1):

Även stora dagstidningar gör detta fel. Men jag kan inte hota med att säga upp min prenumeration, eftersom jag inte har någon prenumeration, utan läser dem gratis på webben. Det är ett förfärligt sorgligt förfall.

För att fortsätta på dom positiva kommentarerna så är det en återkommande mening att de–dem krånglar till i onödan och att det behövs en förenkling, så att skriften ansluter till talet:

Problemet är att nästan alla säger ”dom” i talspråk för både subjekt- och objektsformen. Då kan det bli svårt att göra rätt när man skriver. Min gissning är att skriftspråket kommer att följa talspråket förr eller senare, det var väl så det gick till när verbens pluralformer försvann.

Jag skriver alltid dom, det är en bra förenkling av språket. De och dem fyller ingen funktion även om dom är lätta att använda rätt om man lär sig det. Svenskan är ett föredöme i sin vilja att förenkla arkaiska stavningsfinesser. Tänk vad skönt att slippa böja verb efter person t.ex!

Icke betydelsebärande/-skiljande språkliga finesser kan i mitt tycke få somna in; det finns intet tillfälle då missförstånd kan uppstå pga ”fel” användning av de/dem/dom. Heja Dom!!!

De och Dem funkade inte ens när min generation lärde sig skriva för 30 år sen. Dags att skippa!

En annan grupp uttrycker det mer som att överanvändningen av dem är så vanlig och irriterande att det är lika bra att införa dom: Bättre ”dom” än ”dem” på fel ställe. Fler exempel:

Jag tycker dem-felen är irriterande och jag tror att de är här för att stanna.. Att gå över till ”dom” skulle ge, i alla fall mig, mindre irritation. Språkförändringar ger ofta förenklingar så det är inget konstigt på så vis.

Jag stör mig på alla felaktiga ”dem” som dyker upp överallt. Att lära folk skillnaden mellan de/dem verkar hopplöst. Bättre då att talspråkets ”dom” får ersätta, använder själv oftast den formen. Medvetet då, för att dra mitt lilla strå till stacken.

hellre dom generellt än felet med dem!

De negativa kommentarerna utgår från att detta med de och dem är enkelt och självklart. Det är obegripligt att dagens unga inte fixar den distinktionen. Flera skribenter talar om slapphet.

Det är slappt att man inte kan lära sig skillnaden på de och dem. Hur svårt kan det vara?

Ja, verkligen – varför har dagens elever så fruktansvärt svårt med detta?

Hur svårt kan det vara att förstå skillnaden mellan de och dem???

Sällar mig till skaran ” Hur svårt kan det vara..”

Klart man kan lära sig skillnaden. Redan under mina första år i folkskolan satt det som smäck

Jag begriper inte vad det är som är svårt. Faktiskt inte.

Lär folk att läsa och skriva

Att språkförändringar kopplas till en slapphet hos dagens ungdom är inget nytt. Så har det alltid varit och så lär det förbli. Det som förvånade mig i kommentarerna var som sagt att många är positiva till att införa ett enhets-dom.