Hen har varit en följetong på bloggen. Delvis hänger det ihop med att jag publicerat delundersökningar till en artikel som jag och Göteborgsprofessorn Benjamin Lyngfelt nu lägger sista händerna vid. Här och här finns mina undersökningar om hen på bloggar, och Benjamin har kartlagt hen i tidningsspråk.

För att ge en bredare bild av hur hen används bestämde jag mig i somras för att kolla in studentuppsatser. Det är den delundersökningen jag redovisar här.

Jag använde portalen DIVA, som delas av 33 svenska lärosäten. I DIVA:s avancerade sökning hämtades 90 uppsatser slumpmässigt fram, fördelade på tre ämneskategorier med 30 uppsatser vardera. Tidsintervallet sattes till 2013, vilket innebär att examensarbeten från vårterminen 2013 blir den övervägande delen av materialet.

Som ämneskategorier valde jag pedagogik, didaktik och språkstudier, som har det gemensamt att de intresserar sig för människor, t.ex. lärare och elever av olika slag. På högskolor är vidare pedagogik och särskilt didaktik huvudområden som vetter mot olika ämnen och vetenskaper och som är inrättade på olika sätt, inte minst för att fånga in examensarbeten på lärarutbildningen.

Språkstudier valdes för att inkludera uppsatser från svenska språket/nordiska språk. Den som, liksom jag och Benjamin, arbetar som universitetslärare i svenska märker att (åtminstone vissa grupper av) studenter gärna använder hen. Sammantaget ger materialet en indikation på om och hur yngre personer i olika högskoleämnen använder hen i sitt akademiska skriftspråk.

Funktioner hos hen
I hen-debatten är det oftast två funktioner hos hen som uppmärksammas. Det rör sig om ett könsöverskrivande och definit hen, där referenten är unikt identifierbar (1), och om ett generiskt hen, där vem som helst inom den aktuella kategorin avses (2).

(1) Hen tar tillfället i akt att sprida sin egen agenda, agendan att vi faktiskt måste prata om de snälla männen.

(2) En countryartists trovärdighet stärks av att hen har arbetat med sina händer, hamnat i fylleceller och hittat gud i botten av ett dike.

Benjamin och jag var tidigt på det klara med att hen används på många fler sätt och utvecklade en analysmodell där hen får fem grundfunktioner. Vi urskiljer tre definita och två icke-definita hen:

Könsöverskridande hen (definit referens, könat korrelat): Det var först när jag lärde känna Minou som jag förstod att jag fanns – och sedan lärde hen mig att inte känna skuld över min existens.

Anonymiserande hen (definit referens, okönat korrelat): Samtidigt som det inte är så hett, jag menar, tidigare i kväll blev en av ungarna *säger inte vem* helt förstörd för att hen inte klarade av att framkalla ett gäsp.

Okänt kön (definit referens, okönat korrelat): Jag ska göra en telefonintervju typ exakt nu eller om två minuter men nu har ungjäveln (eller om det är gnälltanten?) i lägenheten nedanför dragit igång pianokonsert. Det låter som att hen sitter och spelar i vårt vardagsrum.

Indefinit hen: Musik är som vänskap tänker jag, med åren blir man mer och mer kräsen när man väljer sitt umgänge – det räcker inte med att en person är snäll och trevlig, hen ska gärna vara rolig och intressant också.

Generiskt hen: Vill man går det även att koppla köpet till köparens Facebook-sida så hens vänner direkt ser att hen köpt en fika för pengarna.

Gemensamt för de tre första typerna – med definit syftning – är att hen avser en specifik individ. Överges inledningen i man och kvinna uppstår ett könsöverskridande hen. Undertrycks könet (på en man eller kvinna) uppstår ett anonymiserande hen, Om sändaren inte vet könet har vi att göra med funktionen okänt kön.

Distinktionen mellan anonymiserande hen och okänt kön utgår från om sändaren känner till referentens kön, och skillnaden är inte alltid uppenbar för läsaren. I studentuppsatserna återkommer, som vi ska se, en speciell variant av anonymiserande hen, nämligen ett informant-hen, där könet på personer som ingår i undersökningen döljs.

Förutom dessa funktioner, som tar fasta på en faktisk, referentiell användning av pronomenet, finns ett meta-hen, alltså utalanden om hen, exempelvis: Hör ordet hen hemma i tidningsspalterna? 

Hens användning i de tre ämneskategorierna
I tabellen nedan fördelas hen på ämneskategorier och funktioner. Resultaten är på många sätt intressanta. Vad gäller ämnesområden står språkstudier fram som en domän där hen självklart används. Det huvudområde som framför allt fångas är som sagt svenska språket/nordiska språk. Hen har ett starkt fäste där vi själva arbetar.

Hälften av uppsatserna i språkstudier använder hen. Två av uppsatserna (Bertils 2012 och Aronsson 2013) undersöker också hen, vilket gör att antalet meta-hen blir stort. I hela uppsatsmaterialet är 93 % av träffarna (713 av 768) meta-hen. I övrigt är hen tydligt funktionellt differentierat, så att det antingen används generiskt för att generalisera eller definit och anonymiserande, vanligen så att vi får ett informant-hen. Med detta hen skrivs som sagt könet bort på informanter som ingår i undersökningen. Vad gäller den pronominella användningen i hela materialet utgör informant-hen 44 % (24 förekomster) och generiskt hen 56 % (31 förekomster).

Lite förvånande existerar hen knappt i didaktik; i en uppsats finns ett generiskt hen. Huvudförklaringen är att det rör sig om examensarbeten på lärarutbildningen som skrivits inom teknik och naturvetenskap. Högskolor har valt att i sådana sammanhang ha didaktik som huvudområde, så resultatet kan tolkas som att naturvetare skyr hen.

Mer förvånande är att pedagogik inte har fler hen; bara fyra stycken generiska, fördelade på tre uppsatser. De ingående examensarbetena kommer från mycket olika ämnesmiljöer, men eftersom de ofta, liksom uppsatserna i didaktik, är tillkomna på lärarutbildningar, där genus och etik är ett givet inslag, trodde vi att hen skulle ha större spridning.

Informant-hen och generiskt hen
Den anonymisering som vi kallar informant-hen förekommer som framgår inom språkstudier på det sätt som (3–5) visar:

(3) Det är väldigt svårt att uttala sig om en sådan samsyn finns, men när jag var ute och genomförde undersökningen så var det enbart en person som hade en fråga om ordparen, hen undrade då om vad ett ”modernt språk” innebar. Mitt svar blev att modernt språk är motsatsen till ålderdomligt språk, och det gjorde hen nöjd.

(4) En informant som var utlandsfödd och som varken hade svenska eller finska som modersmål upplevde det som att det blev alldeles för många språk att hålla reda på, svenska, finska, tyska och engelska, som hen uttryckte det, ”det blir alldeles sekaisin”.

(5) Eleven, som läste den engelskfärgade texten, har i sin utdelade text strukit under flertalet av de engelskinfluerade orden. Hen har kanske då snarare medvetet bedömt textens engelskfärgning. Det kan nämnas att denna elev skiljer sig något från resten av de som läst den engelskinfluerade texten då hen har svarat att hen finner texten mycket ointressant (den enda som har svarat det) och att hen känner mycket litet förtroende för textförfattaren (en av tre som svarat det).

Exempel (3) går tillbaka på en studie av attityder till språket i gudstjänster (Fjellander 2013), och när författaren resonerar om sin enkät väljer han att referera till sin informant med hen; i korrelatet är ordvalet en person. I en uppsats som handlar om inställningen till svenska i Finland (4) pronominaliseras substantivfrasen En informant könsneutralt med hen (Andersson 2013). I en undersökning (5) av hur engelska ord påverkar läsarens uppfattning av en text (Melander 2013) är det en informant (Eleven) som författaren inte vill röja könet på, vilket leder till återkommande hen.

Generiskt hen handlar i uppsatserna om att uttala sig generellt om aktörer. I (6) är korrelatet talaren i bemärkelsen vilken talare som helst (Devine 2013), och det finns gott om exempel när ett generiskt läraren eller eleven pronominaliseras med hen.

Exempel (7) är kul, för korrelatet är pluralt, lärarna, så att ett könsneutralt de anmäler sig som pronomen. Men skribenten väljer hen (Axén 2013). Genericitet är glidande när det gäller numerus. Det går att använda både singular och plural i generiska utsagor, och på engelska är ju singulart they en lösning som brukar förespråkas när det gäller att skapa ett könsneutralt pronomen.

Även (8) är spännande (Johansson & Sundström 2013). Det är ett citat från en lärare, vilket, om det är korrekt återgivet, visar att hen förekommer i tal på skolor. Dessutom finns återigen en växling i numerus. Korrelatet eleven pronominaliseras först singulart med hen och sen pluralt med de.

(6) Än mer fel blir det att kategorisera frågor enbart som krävande språkhandlingar – att ställa en fråga innebär oftast att det är något som talaren inte vet om. När hen signalerar detta genom att ställa en fråga och erkänna sin okunskap markeras också ett maktförhållande mellan de två deltagarna i konversationen: den som vet mest styr, den som frågar är undergiven.

(7) Skrivförmågan och ansvaret för dess utvecklande i form av förtrogenhet med texttyper och genrer ligger hos eleven och lärarna intar en vägvisande roll där hen kommer med konstruktiv kritik och för en dialog med eleven om textskapandet.

(8) Det beror på funktionshindret såklart. Men är det en elev som är rullstolsbunden så är det klart att det blir svårt med vissa rörelseförmågor och då måste man ju se till eleven. Där blir det ju enklare om hen spelar rullstolsbandy eller rullstolshockey på fritiden så att de utvecklar sina förmågor där.

Att hen är så ovanligt i didaktik förtjänar en kommentar. Ska detta ses som att studenter där, ofta inom naturvetenskap och matematik, är omedvetna om genusfrågor eller inte bryr sig om att vara könsneutrala? Inte alls, är svaret. Det finns uppsatser som handlar om genusfrågor, och medvetna könsneutrala strategier tas i bruk. En vanlig sådan är att använda hon/han, gärna i kombination med han/hon, vilket t.ex. sker i Mohss (2013) och Nilsson & Suomenniemi (2013). I (9–10) visas hur h/h-uttrycket varieras:

(9) Själva upplevelsen av, och i viss mån, vad som uppfattas som problem, beror av en rad olika saker och skiftar från personalgrupp till personalgrupp och mellan olika individer. Vad har hon/han för erfarenhet av något liknande tidigare, vad har hon/han för utbildning och vad har den gett för redskap att hantera olika situationer, är exempel på sådana faktorer.

(10) Det går att dra en parallell till matematiken, man kan där säga att för att förstå hur människan ska räkna ut ett tal måste han/hon dessförinnan förstå varför han/hon ska kunna räkna detta tal.

Exemplen har generisk referens, och då finns det en rad könsneutrala alternativformer till hen (jfr detta inlägg).

Slutord
För hela vår undersökning av bloggar, tidningsspråk och studentuppsatser gäller att hen är sparsamt förekommande, även om det får ett uppsving 2012. Det finns två undantag. Det ena är som vi sett studentuppsatser i svenska/nordiska språk. Det andra är bloggar som är inriktade på genus- och hbtq-frågor. Den som följer sådana bloggar kommer att uppfatta hen som (mer eller mindre) etablerat i skriftspråket, medan den som har andra intressen, säg mat, sport eller datorspel, sällan märker av bloggade hen.

Sett till hens funktioner är ett huvudresultat att det bland definita hen (med unik referens) inte är könsöverskridande hen som dominerar, utan funktionerna anonymiserande hen, som i studentuppsatserna, och okänt kön, som är vanlig i bloggmaterialet. När man skriver om (personen bakom) ett nick på nätet eller om brevbäraren eller grannen kan ett hen komma väl till pass. Det är en unik person som åsytas, men har man inte träffat personen går det inte att avgöra könet.

Material
De här uppsatserna refererar jag till ovan:

Andersson, Marina (2013). Inställning till att lära svenska i Finland. Examensarbete, 15 hp. Institutionen för svenska språket. Linnéuniversitetet.

Aronsson, Emma (2013). ”Och vad Gud beträffar så tror jag att hen går hel ur det här.” En studie av ordet hens funktion i dagspress. Examensarbete, Språkkonsultprogrammet, Umeå universitet.

Axén, Robin (2013). Projektarbeten på gymnasieskolans yrkesförberedande program: Elevers färdigheter inom formellt skriftspråk och lärares undervisning om formellt skrivande. Examensarbete, 15 hp. Centrum för språk- och litteraturdidaktik. Karlstads universitet.

Bertils, Klara (2012). Hen – ett könsneutralt pronomen på väg in i allmänspråket? En studie av funktionen och spridningen av ordet hen i bloggar och dagspress. C-uppsats, Umeå universitet.

Devine, Josefin (2013). Skord, människorna och döden: En stilstudie av Kerstin Ekmans roman Rövarna i Skuleskogen. Examensarbete, 15 hp. Institutionen för nordiska språk. Uppsala universitet.

Fjellander, Gabriel (2013). Med dig vare också Herren: En undersökning av attityder till gudstjänstens språk i Svenska kyrkan. Examensarbete, 15 hp. Institutionen för nordiska språk. Uppsala universitet.

Johansson, Markus & Mattias Sundström (2013). ”Jag är inte som alla andra. Vad får jag för betyg?!”: En studie i bedömning och betygsättning av elever med funktionshinder i ämnet Idrott och Hälsa. Examensarbete, 15 hp. Pedagogiska institutionen. Umeå universitet.

Melander, Ida (2013): Svenska med eller utan engelska? Hur engelska ord i svensk text påverkar läsarens uppfattning. Examensarbete, 15 hp. Institutionen för nordiska språk. Uppsala universitet.

Mohss, Nina (2013): Specialpedagogik i förskolan – från medicinska diagnoser till problemorienterat synsätt. Examensarbete, 15 hp. Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier. Uppsala universitet.

Nilsson, Lina & Suomenniemi, Carolina (2013). Den levande matematiken: En studie om hur lärare arbetar och anser sig uppfylla kraven för att göra matematiken till ett kreativt, kommunikativ samt ett vardagligt ämne. Sektionen för lärande och miljö. Högskolan Kristianstad.