Ett underligt tema för en otatuerad person är det. Men ett par frågor som intresserat mig i många år är: Vad betyder skriften för människan? Hur fungerar olika textkulturer?

Såna frågor kan leda till en sibirisk isprinsessa som varit död i tusentals år. Denna höst har Siberian Times visat hennes tatueringar och Language Log påvisat att ett av världens äldsta skriftsystem har med tatueringar att göra.

Den sibiriska isprinsessan hittades 1993 i Altai, på den 2 500 meter höga Ukok-platån, i Rysslands gränstrakter mot Kina. Hon var en del av Pazyryk-kulturen, ett nomadfolk som levde på den sibiriska stäppen omkring 600­–200 f.Kr.

Hennes kurgan-grav är från 500 f.Kr., dvs. hon levde för 2500 år sen, och det finns fler ismumier från samma tid, inklusive två väktare i samma grav. Prinsessan fick inte bara med sig väktare, utan även sex sadlade hästar för att hjälpa henne på resan till nästa liv.

Pazryk-folket var rikt tatuerade, och nu har prinsessans och väktarnas tatueringar rekonstruerats, eftersom hon ska flyttas till Nationalmuseet i Altai. Siberian Times bild av prinsessan Ukok är anslående:

Vi ser här ovan hennes skuldra, där det finns en hjort med en näbb från en grip och horn från en stenbock och där griphuvudet upprepas i djurkroppen (den rekonstruerade tatueringen syns till höger).

TIll övriga tatueringar hör bland annat en prickig panter med fårben och lång, hoprullad svans. Det är hennes axlar och armar, inklusive fingrarna, som är noggrant och konstfull tatuerade, vilket bilden här till vänster låter ana.

En rekonstruktion av en av väktarnas tatuerade kropp – här är även underbenet tatuerat – visas nedan:

Återigen möter mytologiska djur, delvis samma som hos prinsessan.

För arkeologerna är tatueringarna hos Pazyryk-folket de mest komplexa som hittats. Det är ingen tvekan om att tatueringarna utgör en textkultur. De är en kropps-skrift, tecken som ger mening i och håller ihop en viss grupp. Natalia Polosmak, vetenskapskvinnan som hittade graven, gör några tolkningar av denna textkultur:

‘Tattoos were used as a mean of personal identification – like a passport now, if you like. The Pazyryks also believed the tattoos would be helpful in another life, making it easy for the people of the same family and culture to find each other after death,’ added Dr Polosmak.

‘Pazyryks repeated the same images of animals in other types of art, which is considered to be like a language of animal images, which represented their thoughts.

‘The same can be said about the tattoos – it was a language of animal imagery, used to express some thoughts and to define one’s position both in society, and in the world. The more tattoos were on the body, the longer it meant the person lived, and the higher was his position.

‘For example the body of one man, which was found earlier in the 20th century, had his entire body covered with tattoos. Our young woman – the princess – has only her two  arms tattooed. So they signified both age and status.’

Tatueringarna fungerar alltså som en sorts identitetshandlingar; de visar vem du är och var du kommer ifrån. Som sådana hjälper de dig i nästa liv, där du lättare finner dina anförvanter. Djurtecknen och djurmytologin fungerar som ett sorts språk, och de har hittats även på andra föremål. Tatueringarna var kopplade till social position och signalerade status och ålder, så att både typen och mängden av tatueringar ändrades under ett livsförlopp.

En annan iakttagelse är att tatueringarna känns moderna. De skulle mötas av gillande i vår kultur.

Isprinsessans tatueringar kan också kopplas till framväxten av skriftsystem, konstaterar Victor Mair på Language Log:

Now I come to the nub of this post.  Note that the earliest (around 1200 BC) Chinese character for writing, wén 文, originally depicted and referred to tattoo (concerning this website, see my post on ”Chinese ‘Etymology’”).

A few centuries later, when wén 文 acquired the meanings of ”culture, civilization, writing”, a new character based upon it (by adding the silk radical to the left) was created to stand for the original meaning, wén 纹 (”lines, design”).  It is remarkable that this character is still used in the Mandarin word for ”tattoo”, viz., wénshēn 纹身 (lit., ”lines / design-body”).  Thus, there is a direct and unmistakable connection between tattoo and the development of writing in China.

Det Meir säger är att det äldsta kinesiska tecknet för skrivande, 文. ursprungligen refererade till tatuering. Tatueringar som kroppsskrift är alltså nära kopplade till utvecklingen av ett skriftsystem, mer exakt kinesisk skrift; på mandarin används fortfarandet tecknet i ordet för tatuering.

Detta kan låta häpnadsväckande men jag finner det logiskt. De tidiga skriftsystemen var bildbaserade eller logografiska. Med tiden kom bilderna att stiliseras och bli mer och mer till stavelsetecken och ljudtecken. Våra bokstäver och alfabetet är ju renodlade ljudtecken, men det finns en bakgrund av detta slag.

Den här bliden visar fenomenet. (Den är hämtad från sidan 31 i Lars Melins spännande bok Människan och skriften.)

Sumerisk kilskrift är det första utvecklade skriftsystemet. Det utvecklades för mer än 5000 år sedan i nuvarande Irak, då bildtecknen stiliserades och började stämplas in i lera. Skriftsystemet kom att bli huvudsakligen stavelsebaserat. Rent tekniskt var det en fördel att basera tecken på kombinationer av streck (precis som i det tidiga grekiska och romerska alfabetet och i runskriften).

Det ursprungliga kilskriftstecknet för oxe kom med tiden att förenklas och stiliserats så mycket att det går att känna igen vårt A (s. 33 hos Melin):

Hur utvecklingen från kilskrift (som spreds till många länder i Främre Asien) och hieroglyfer till fenicisk skrift (ett alfabet med bara konsonanter) och grekernas alfabet ser ut är det ingen som vet mer exakt. Men säkert är att skriftsystem börjar i bildtecken. Och med tatueringar!