Språkrådet har utsett februari månads nyord. Och vinnaren är… bullerbysyndromet? Konstigt, tänkte jag när jag såg det i förra veckan. Nåt med Astrid Lindgren, alltså. Jag frågade kolleger om de hört ordet eller kunde räkna ut vad det betydde, men så mycket längre än Lindgren-boken kom de inte.
Det visar sig att det rör sig om en översättning av det tyska uttrycket Das Bullerbü-Syndrom. Ordet beskriver den idylliska och idealiserade bild som i Tyskland finns av Sverige och som låter sig symboliseras av Barnen i Bullerbyn.
Det tyska uttrycket användes som namn på en temakväll i januari på Goetheinstitutet i Stockholm, säger Språkrådet. Jag googlade och blev förvånad. Det svenska ordet fick 18 googleträffar och det tyska 9 (!). Träffarna var på ett eller annat sätt kopplade till temakvällen och inkluderade en understreckare i Svenska Dagbladet av chefen för Goetheinstitutet, Berthold Frane, som tycks vara ordets skapare.
Språkrådet har alltså tolkat begreppet nyord mycket radikalt. Jämför med förra månadens nyord, som var minnig, ’ha gott minne’. Om syftet med nyord är att säga ett ord som är på gång i svenskan och kan uppfattas som spontant, som sprids underifrån i vårt vardagliga språkande, är det ordet klockrent. Eller kan nyorden hos Språkrådet förteckna det som allmänt är på gång i samhället: tågsurfare, youtubare, frunch, bokstavsjobb är exempel från förra året.
När jag såg ordet funderade jag lite. Först på platser som ger upphov till syndrom. Stockholmssyndromet, självklart, att den kidnappade får en relation till kidnapparen. Och Kinasyndromet, att härdsmältan rinner igenom jorden (från USA, Jane Fonda hade huvudrollen i den filmen) till Kina.
Så slog mig Pippi Långstrump. (Barnen i Bullerbyn är för mig, och till skillnad från Pippi, en rakt igenom urtråkig barnbok.) Har jag inte hört talas om ett syndrom där också? Jorå.
Det förknippas, på olika sätt, med att vara spontan, inte acceptera rådande samhälle, att inte växa upp. Den tuffa rockgruppen får exemplifiera, närmare bestämt metalgruppen Swedish Finest i tidningen Groove:
Hela den här ”vi ska bli rockstjärnor”-grejen förändras en hel del med åren, säger Jonaz. Först är man helt säker på att det ska hända. Sedan tvivlar man. Och nu bryr vi oss inte alls. Det är skönt. Det har nästan blivit ett slags Pippi Långstrump-syndrom. Att vi aldrig ska bli stora. Man måste nog ha en lite naiv ådra i sig för att orka hålla på.
Och man börjar tänka på fler syndrom. Bror Duktig-syndromet är inte helt ovanligt. Som i denna fråga om finansinspektionen (FI) till nätupplagen av Dagens Industri:
Hej! Varför anser FI att EU:s regler inte är tillräckligt stränga för Sverige utan hela tiden försöker utöka lagar och regler som antas i Bryssel? Har FI ett slags bror-duktig-syndrom och hur tror du detta påverkar finansbolag/försäkringsbolag sett ur ett konkurrensperspektiv?
Syndrom kommer från grekiskan och är en ganska vid beteckning på olika sjukdomssymptom. Syndromet kombineras gärna med ett namn, som då blir samlingsbeteckningen på sjukdomen. Vi snackar Tourettes syndrom, Downs syndrom, Aspergers syndrom, Lieghs syndrom, Möbius syndrom osv.
Det är sjukdomar som normalt förknippas med syndrom. Och de är namngivna efter personen, upphovsmannen. Nya syndrom-ord (utanför det medicinska fackspråket) bildar vi, som framgått, på samma sätt, genom att låta ett egennamn förknippas med syndromet. Då säger vi att det finns något udda eller överdrivet med ett visst beteende eller tankesätt och markerar med egennamnet var beteendet har sitt ursprung (i Bullerbyn eller Stockholm, hos Pippi eller Bror Duktig).
Tillbaka till bullerbysyndromet. Jag kan inte säga att jag gillar ordet.
Nu kan man inte gilla alla ord. Men när Språknämnden lanserar ett ganska klumpigt nyord utifrån en tysk temakväll är det förbryllande. Visst, det är spännande att man i Tyskland bryr sig om Sverige och har en alldeles speciell och idealiserad bild av vårt land. Men ändå…
Att Språkrådet egentligen talar om ett kulturmöte antyds i ordförklaringens slut, som problematiserar tyskarnas romantiska Sverigebild. ”Man undrar hur många tyska som blir grymt besvikna när de anländer till ett Skåne med tunga Malmöförorter och kriminella mc-gäng?” Jag blir inte klok på den frågan, jag tycker den är konstig – men så är jag som sagt inte heller så förtjust i nyordet.
Kommentera