På svenska

En djupdykning i det svenska språket

En man som heter Ove gillar inte korrigerad plåt

by

I början av sommaren skrev jag en artikel om nattuttryck i Språktidningen, Så blir älgskog en mumsbit. Nu när sommarsolståndet är förbi och vi går mot mörkare tider är det dags att återvända till ämnet.

En man som heter OveLiksom förra sommaren – då blev det ett inlägg om Åsa Larsson – medförde semesterläsningen nattuttryck. Som alla andra läste jag En man som heter Ove, och nattuttrycken återkommer. Och det finns lite annat som jag gärna språkkommenterar.

En av mina personliga favoriter, som jag självklart nämner i Språktidningen, är den där plåten som har korrigerats (s. 226 i pocketutgåvan, jfr detta inlägg).

Ove går till grannen Anita, som tillsammans med sin man Rune, numera dement men tidigare ansvarig för det Ove kallar statskuppen i bostadsrättsföreningen, tillhör bokens huvudpersoner. Ove har planer på att lägga ut strömförande plåt på sin uppfart, så att hundjäveln mitt emot ska få ett välförtjänt blixtnedslag i urinröret.

– Vad kan jag göra för dig? frågar hon.
– Har ni korrugerad plåt hemma? motfrågar han.
– ”Korrigerad plåt”, mumlar hon, som om det var felaktig plåt som någon måst rätta till.
– Men herregud, k-o-r-r-u-g-e-r-a-d plåt.

Det latinska participet corrugatus, ’göra vågig’, har bara en latinkunnig etymolog koll på. Klart att korrigerad är mycket begripligare, vilket Backman också passar på att flika in.

Den koleriska Ove är pigg på att rätta folks språk, och det ska inte ses som en enkel konsekvens av kontrollbehov och inskränkthet, utan det är ytterst ett uttryck för hans kärlek till sin för tidigt bortgångna fru, svenskläraren Sonja, som han älskar över allt annat.

När Ove möter sina nya grannar kommer ett verkligt klassiskt nattuttryck in, insektsnyckel. Ove vet inte riktigt vad den blonda lufsen heter (Patrik ska det visa sig sen), mannen till Parveneh, som är en iransk flykting som Ove motvilligt börjat umgås med. Vilket bidrar till att han inte, som planerat, lyckas ta livet av sig. Nu har grannarna ringt på (s. 70):

Lufsen harklar sig:
– En stege. Och en insektsnyckel.
– Du menar en insexnyckel?
Parvaneh nickar. Lufsen ser frågande ut.
– En insektesnyckel heter det väl?
– Insexnyckel, rättar Parvaneh och Ove i en mun.
Parveneh nickar ivrigt åt honom och pekar triumferande på Ove.
– Sa ju att det hette det!
Lufsen mumlar något ohörbart.
– Men du bara ”Nuwäää! Det heter ’insekts’-nyckel”!, flinar Parvaneh.

Lufsen är inte ensam om att få sitt nattuttryck avslöjat. Det ligger, som jag påpekat många gånger, i nattuttryckens natur att dras fram i ljuset. Särskilt om man träffar Ove.

Stilistiskt gestaltar nattuttrycken sociala relationer hos Backman. Att boken slutar med att Parvaneh och Ove blir bästa vänner, att Ove blir den morfar hon förlorade innan hon flydde till Sverige och att Ove inte tar livet av sig, kan nästan anas. Även Patrik och Ove blir för övrigt vänner, för sådan är denna roman; språktjafs betyder att nån sorts relation är på väg att utvecklas. Bland annat hjälps de åt att hindra myndigheterna från att ta in Rune på hem.

Den sista repliken lyder: – Men du bara ”Nuwäää! Det heter ’insekts’-nyckel”! Här blir det en indrekt gestaltning; Parvaneh härmar Patriks röst på ett mycket talspråkligt sätt. Det heter Nuwäää och inte Nej. Utropet föregås av det expressiva bara (som återger talets ba – det sakliga och skriftkorrekta anföringsverbet sa undviks).

Vi tar scenen där en för boken viktig yngling kommer in i handlingen. Ove inspekterar bostadsrättsföreningens område varje morgon. Ordning och reda ska det vara. Den här gången hittar han en obehörig cykel (s. 56):

Ove lyfter upp den. Framdäcket har punktering. Han låser upp förrådet och lyfter prydligt in cykeln i raden av de andra. Han låser dörren och har precis ryckt i den tre gånger när han hör en senpubertal röst bjäbba i hans öra.
– Meh! Vafan håller du på med?

Meh är nyckelordet här (jfr detta inlägg). Det markerar att det rör sig om en yngling som inte har koll. Ove struntar i protesten, saken är ur världen. Eller inte. När Ove en annan dag slår upp sin dörr, gravt irriterad på de godtyckliga tider posten kommer, står han där i brevbäraruniform (s. 232):

Ove lägger märke till att det är samma yngling som bråkade med honom om den där cykeln uppe vid förrådet för några dagar sedan. Den som ynglingen sa att han skulle ”laga”. Men det vet ju Ove hur det är med sånt. ”Laga” betyder ”stjäla och sälja på Internet” för de här slynglarna. Så är det.

Det visar sig att ynglingen haft Sonja som svensklärare. Språket spelar som sagt en stor roll i romanen. Adrian, som vi långt senare får veta att han heter, förklarar (s. 234):

– Hon är den enda lärare jag haft som inte tyckt att jag var helt dum i huvudet, mumlar han med något tjockt i rösten.
– Hon fick mig att läsa han… Shakespeare, du vet. Jag visste typ inte ens att jag kunde läsa.

Adverben typ inte ens i den sista repliken är effektivt talspråkshärmande. Ove åtar sig att ta ut cykeln så att den kan bli lagad. Han skiner upp och säger: Allvar mannen?

En kväll när Ove kommit på en enkel och effektiv självmordsplan och hämtat sitt gevär ringer det på. Nu står Adrian där med en kompis som kommit ut som homosexuell till sin pappas förfäran. Givetvis är en språkfråga med och driver dialogen (s. 288):

– Han slängde ut han! inflikar Adrian.
– Honom, rättar Ove.

Och så blir kompisen Mirsad, som Owe tidigare träffat i samband med att han lagade cykeln, inneboende. Ove får allt svårare att ta livet av sig.

Vi återvänder till meh, som återkommer med varierad stavning. I scenen ovan där Lufsens insektsnyckel avslöjas fortsätter gnabbet med ping-pong-repliker skrivna så att man inte riktigt vet vem av Partik och Parvaneh som säger vad (s. 71):

– Ska vi googla eller?
– Visst! Googla då! Wikipedia det!
¬ Ge mig din telefon då!
– Använd din egen telefon!
– Mäh! Jag har den inte med mig!
– Jobbigt!

Mäh är alltså stavningen nu. Och jag är ganska säker på att det är Patrik som säger det, så tolkar jag de språknormer som romanen följer. Verbet Wikipedia är ett kul inslag i tjafset (stavningen blir densamma som hos substantivet) – och har jag rätt i att Patrik säger mäh hamnar Wikipedia-verbet i Parvanehs replik, vilket ligger i linje med hennes rappa uttryckssätt. Som helhet visar replikföringen att vi har att göra med ett tajt par.

Tillbaka till nattuttryck. I tillbakablickar gestaltas Sonjas och Oves tillvaro och egenskaper. Som när Ove hade med sig en kupong med 2 blommor för 50 kronor till affären (s. 40):

Och eftersom Ove bara skulle ha en blomma framförde han med all rim och reson i världen till kassabiträdet att han borde få köpa den för 25. Eftersom det är hälften av 50. Detta gick inte kassabiträdet, en mobiltelefonsknapprande 19-åring som uppenbart hade tuggummi i hjärnan, med på.

Här är knapprande nybildningen. Förr i tiden var det knattrande man hörde från tangenter och skrivmaskiner (jfr detta inlägg). Det hör till saken att Ove till sist, efter invecklade samtal med butikschefen, får sin vilja igenom. Och att han senare i romanen köper värsta digitala prylarna till Parvanehs barn.

Oves första replik, på romans första sida, har med datorer att göra. Utifrån en talspråksstavning antyds att Owe är i underläge gentemot expediten: – Jaha! Är det här en såna hära Ajjpadd då? kräver Ove att få veta. Även formen en såna hära strider mot Oves natur, så som vi sedan lär känna honom. Scenen utspelar sig först i boken men i den kronologiska tiden efter det att Owe träffat sina nya vänner. Jag tolkar den som att Backman direkt vill visa läsaren att Owe är en man som vill ha koll men inte riktigt har det.

Så är boken skriven. Teman återkommer och turneras på ett metaspråkligt sätt, så att själva språkformen lyfts fram och påkallar tolkningar.

Ord från Ove som Parvaneh kommer att bära med sig hela livet är dessa (s. 99): – För du är inte en komplett idiot. De fälls under övningskörning, och är det nåt Ove är noga med så är det bilar. Jag faller för frestelsen att säga liknande om Fredrik Backmans språk i replikföringen. Han är inte en komplett idiot.

Inlägget uppdaterat 28/9 2013 (jfr kommentarerna).

Morfologisk segmentering: demobilisera, schlagerfestivalen, vindruvetorkare

by

Många av mina inlägg har på ett eller annat sätt handlat om morfologisk segmentering. Att vi ger orddelar mening, ibland på udda sätt.

Det är inte bara jag som i tonåren råkade ut för att en kompis skrev och bad mig läsa först potatismos, sen rotmos och till sist plåttermos. Klart jag betonade och därmed morfologiskt segmenterade plåtter-mos, som vore plåtter nån rotfrukt som kunde mosas. Glada skratt blev det över denna missade plåt-termos.

På universitetet har jag varit med om att en student på en grammatiklektion menade att demobilisera skulle betyda ’förse folket med bilar’. Om ordet segmenteras först med demo-, som ju betyder folk, blir –bilisera över och betydelsen uppenbar.

På nätforum kan man stöta på bra exempel. Fundera på hur schlagerfestivalen kan segmenteras och erkänn att barn är mästare på att skapa mening:

När en av sönerna i treårsåldern satt och myste och såg Schlagerfestivalen med oss…stt han först så ovanligt koncentrerad och stilla…men efter nån kvart så började han skruva på sig och till slut utbrast han : -Men mamma, när KOMMER valen då????? (schlagerfestiVALEN!!!); Ett annat ex. på att vi tar för givet att barn förstår var när jag skulle hämta sonen (5 år); på dagis.han hade som vanligt inte tid att fara hem, lekte för fullt i lekhallen. Efter lång tålmodig väntan utbrast jag -Men Johan, har du inget hemgångs-vett? då stannar han plötsligt upp, tittar fundersamt på mig, drar med handen över den svettiga pannan och svarar : – Nä ä , bara VANLIGT svett!!

Klart att ett barn kan undra vart valen tagit vägen i schlagerfestandet. Det andra ordet i exemplet är det av mamman spontanbildade hemgångsvett, alltså vett att gå hem när det är dags. Barnets spontana segmentering blir att ordet handlar om svett man har när man går hem.

I nattuttryck (eller folketymologier) spelar morfologisk segmentering stor roll. När ord segmenteras så att ett morfem blir tomt eller avigt vill vi gärna skapa ny betydelse. Den som segmenterar älskog med ett äl– i början får ett restmorfem, en innehållstom orddel (se detta inlägg). Klart att älgskog på det viset ger mer mening, även om man kan undra vad älg– har att göra med sex.

Barn gör så här av födsel och ohejdad vana; människan är ett semiotiskt djur. Mitt senaste fynd börjar med ordboksordet vindrutetorkare – understrykningarna markerar betoning.

Den obetonade stavelsen kan förefalla underlig. Segmenteras vind– får vi –rute, en ovanlig form av ruta, framtvingad av den flerstaviga förleden. Och sammantaget kan hela förleden vindrute verka avig, för den är en ovanlig sammansättning. Åtminstone för ett körkortslöst barn.

Omedvetet händer det att ordet hottas upp, så att vi får nattuttrycket vindruvetorkare. Tre meningsfulla morfem: vin-druve-torkare. Och eftersom –druve– i mitten är obetonat hörs det inte så mycket att det skiljer sig från –rute-. På älgskogsvis ett lite crazy sätt att beteckna denna bilmanick.

Barn producerar regelbundet, omedvetet och oberoende av varandra detta nattuttryck. Och som vanligt dras de fram i ljuset. En dag kommer insikten att omvärlden har ett annat ord. Här vittnesbörd (min festil):

Min kompis syrra satt i bilen och funderade länge och frågade sedan ”varför heter det egentligen vindruvetorkare?” (om vindrutetorkarna). (härifrån)

Trodde det hette ”Vindruvetorkare” ganska länge. (härifrån)

Min kompis trodde upp i vuxen ålder att vindrutetorkare hette vindruvetorkare! Skitroligt att hon aldrig reflekterat över det. (härifrån)

Magnus var mycket rolig när han var liten. Vindrutetorkare blev vindruvetorkare, navkapsel blev navelkeps och farbror Yngve blev farbror Yngre. (härifrån)

En annan felhörning från min barndom var vindruvetorkare för vindrutetorkare. (Jag var även mycket förtjust i vindruvor.) (härifrån)

När ett nattuttryck är identifierat kan man språkleka med det. Den här bloggaren utgår från en tidningsrubrik: Lastbil krockade, tappade frukt. Frukttemat utvecklas:

Fruktsaft stänkte, vindruvetorkare på!
Långa köer, om möjligt välj en annanasväg
Risk för vattenmelonplaning

Attbropå blindgalen

by

Nattuttryck piggar alltid upp. Senast var det ledarmot, dramaskri och älgskog, som är roliga nybildningar på så vis att de mer eller mindre måste uppstå hos språkbrukare oberoende av varandra. De låter som ursprungsorden och ger mer mening.

Ett märkligt ord är attbropå. Nybildningen drivs fram av fonologin. Det låter som ursprungsordet apropå, men trivs inte i skrift. Blindgalen (av bindgalen) är ett mer klassiskt nattuttryck som vi nog alla kan tveka inför: kan det inte heta så?

Blindgalen
Att ursprungsordet bindgalen ombildas till blindgalen beror på kulturförändringar. Dvs. det urspringliga bind-, av verbet binda, har bleknat som morfem. Inte så att det i sig är obegripligt, men det ger inte så mycket mening. Om man nu inte är van vid att galna mänskor binds fast.

Vi kan jämföra med nattuttryck som coollugn av kolugn (i dagens urbana värld är kor inte så aktuella) eller åkerbrasa för åkarbrasa (åkaren med häst och vagn som gör paus vid en brasa, eller i brist på dylik klappar sig varm, har gått ur tiden).

Att den som blir galen av nåt förlorar sin verklighetsuppfattning är enklare att ta till sig. Självklart är en sådan person blindgalen. Nybildningen ger mer mening än ursprungsordet, och fonologiskt är den rätt så likaljudande. Eftersom det inledande /b/ är en tonande konsonant, funkar den med ett likaledes tonande /l/. Exempel (min fetstil):

Vänstern gör istället tvärtom, i blindgalen godtrogenhet. De vill försvara de stackars turkarna som enligt dem ”utpekas” som folkmördare (vilket är nonsens). Solidariteten tar vid där hjärnan slutar fungera. (härifrån)

Den ökände Newt Gingrich, som är lika blindgalen som Ruben Agnarsson, sa att han oroar sig för att USA håller på att förvandlas till ”ett sekulärt ateistiskt land, potentiellt dominerat av radikala islamister.” (härifrån)

Slutligen en helt annan kategori, den mest mobbade. Stackars Sten Rosenberg får hänga med en blindgalen Paolo Roberto på boxning nonstop i två veckor. Och när det väl är över får han som vanligt ägna sig åt att kommentera grenarna som blir över för att ingen vill ta i dem ens med tång, typ släggkastning för damer, 20km gång osv. (härifrån)

Blindgalen är ett ovanligt ord, även om exemplen kommer från Newsmill och Afronbladet Aftonbladet. En googling ger 24 träffar, och i alla korpusar på Språkbanken finns bara ett enda exempel från en tvitt: Vem skulle ersätta ? Bodström ? Det namn jag mest sett . Han är ju både inkompetent , blindgalen – och man […]

Detta är ett typiskt nattuttryck, som lever en skuggtillvaro i språkets utkant. Det roliga är att språkbrukare har uppfunnit och kommer att uppfinna det var för sig i spontana omtolkningar av ursprungsordet.

Apropå: etymologi, morfologi och fonologi
Prepositionen apropå har franskt ursprung, à propos, där à motsvarar den svenska prepositionen till och propos betyder ’framställning’ eller ’förslag’. Den nutida betydelsen är ’på tal om’.

Den som inte kan franska vet inte det och försöker ge mening åt ordet. Det avslutande på är en bekant preposition. Men med den (etymologiskt felaktiga) segmenteringen blir det inledande apro helskumt, ett restmorfem som inte betyder.

Fonologiskt finns, liksom i många ord med romanskt ursprung, slutbetoning, apropå. Jämför andra trestaviga ord som originell, inflation, magnifik etc. Ett nattuttryck är definitionsmässigt sådant att det inte märks i tal, att språkbrukaren inte vet att hen använder ett ord som inte finns i ordboken. Så ska restmorfemet apro göras om blir det nödvändigt att hitta språkgods som har en liknande ljud- och stavelsestruktur med slutbetoning och samtidigt fungerar som preposition.

En verbfras blir preposition: att bero på
Lösningen blir en kombination av ord, så att vi får en syntaktisk struktur som fungerar som preposition. Den vanligaste varianten är verbfrasen att bero på, som tillåter samma slutbetoning, vilket också innebär att de två första orden i nybildningen, att bero, bli så obetonade att uttalsskillnaden mot apropå blir ganska liten.

Att en verbfras fungerar som preposition är udda. Flerordsprepositioner byggs så gott som alltid kring ett substantiv och har strukturen P1 SUBST P2: på grund av, med anledning av, med hänsyn till, på toppen av, i början på etc. Verbfrasen är lättare att slutbetona, så att den klarar de fonologiska kraven.

Den är inte svår att belägga på nätet:

Att bero på vänner
Vänner måste ju vara den ”familj” vi själva väljer!
Eller…? (härifrån)

Att bero på tidigt tal
Min dotter 1,5 år sa idag: – Nej den bätte (bättre). och kom med andra skor än de jag tyckte hon skulle ha. (härifrån)

Att bero på inaktivitet ..
.. så är Baywords problem inne på sin tredje månad. (härifrån)

Språket i P1 har tagit upp denna nybildning, och min kollega Lars-Gunnar Andersson är förtjust. (Missa förresten inte programmets intressanta diskussion av sydsvenskt tungrots-r, som är en relativt sen och svårförklarlig uttalsförändring.)

En fonologisk justering: attbropå
Riktigt häftigt blir det när frasen reduceras ytterligare och blir till ett (sammanskrivet) ord. Jag stötte på attbropå i höstas fick läsa om innan jag fattade:

Attbropå pappan som lämnade sin son ute och stack sin väg

Han lämnade sin son utanför sporthallen i Uppsala utan ytterkläder och drog sin väg. Pappan blev uppringd av en tränare som såg pojken gråtande ute i kylan och har nu polisanmält pappan.

Varför? Jo han tyckte att grabben spelat dåligt i innebandymatchen.

Jag insåg snart att nybildningen är återkommande:

Attbropå priset på kablaget: Jämför med rolex och klockan du köper på clas ohlson för 200. Båda går rätt, du ser lika bra vad klockan är mm. Ingen skillnad i funktion, men rolexen är kul att ha för somliga. (härifrån)

Attbropå LHC”fans”: hyllade dom sitt lag någon gång under 60min? Förstod dom ens själva varför dom befann sig i en bur? Nae, inte är dom några ”fans” i mina ögon iallafall. (härifrån)

attbropå dokumentärer, så såg jag att det fanns en ”damian marley” dvd ute, eller om det var någon annan marley, är det någon som kollat in ? (härifrån)

Och att-bro-på bilkörning så är det en del kunder (både med avstånds glö och prog) som besväras av utsträckta halos på mötande bilar vid skymning/mörkerkörning. Uppkommer detta endast pga av deras glasögon, dvs att ljuset bryts/sprider sig i glasen, eller är det andra anledningar? (härifrån)

Här blir nybildningen fonologiskt fulländad. Tre stavelser med slutbetoning och med så gott som identiskt uttal som apropå. Restmorfemet apro har nybildats till två vettiga ord, att och bro. Fast de kombineras i ett ord, och det hela blir en underlig kombination, en flerordordspreposition och ettordspreposition på samma gång, med ett konstigt bro i mitten.

Så kan det bli när språkbrukare stöter på restmorfem och försöker ge mening åt det som inte betyder. Attbropå funkar i tal (det går knappast att höra att någon lagt sig till nybildningen) men avslöjas obarmhärtigt när den hamnar på nätet och en upplyst datorskärm. Det sista exemplet ovan får en kort kommentar: Gissar att du menar apropå(fr. à propos) ? Och det nästa sista leder också till undran: vad betyder attbropå? är det något nytt ord eller?

En ung tjej söker på ett nätforum stöd för det franska originalet:

Jag och min kompis gav oss in i en diskussion om huruvida man säger ”apropå” eller ”att bro på”.

Själv så tycker jag att det är självklart att det är ”apropå”, liksom korrekt svenska och finns i ordboken.

Hon sa att det obviously var ”att bro på” då. Att det iallafall är det som används.

Så är det med nattuttryck. De har sin logik. Men tål offentlighet dåligt.

(Tack till Ylva Byrman, som gjorde mig uppmärksam på blindgalen.)

Nattuttryck dyker upp varstans: dramaskri, ledarmot, älgskog

by

Nattuttryck har varit en följetong på den här bloggen. De där nybildningarna som inte märks, som sker omedvetet och som ger vår tillvaro mening.

Det handlar om att göra om en del av ett ord så att en fräsch betydelse uppstår och göra det på ett sådant sätt att det inte hörs. Det går inte att veta att man själv använder en nybildning som avviker från det som majoriteten säger.

En favvo är handburgare. Klart det heter så. Originalets ham– ger inte mening, det måste vara hand-. Det är en burgare som vi håller i handen och äter. Det intressanta är att barn oberoende av varandra gör omtolkningen och att den sker omedvetet. Det hela sker på språkets skuggsida. Därav min term nattuttryck.

Nybildningarna i rubriken är klockrena nattuttryck, som bara måste uppstå. Jag tar dem i tur och ordning.

Ramaskri → dramaskri
Visst finns ordet rama. Vi har det som idiom, i fasta uttryck, vilket TV-serien Rena rama Rolf på sin tid utnyttjade. Titeln för tankarna till rena rama dumheterna etc.

Vad rama egentligen betyder är svårt att veta. Det handlar knappast om verbet rama, om ett inramat skrik. Underligt är det, och bättre att kalla ett dramatiskt skrik för ett dramaskri. Uttalsskillnaden är inte stor. Konstruktionerna ett ramaskri och ett dramaskri går det knappast att höra skillnad på (prova själv att uttala dem!).

Så här kan Steve Jobs död beskrivas (min fetstil):

Det är trist att den här mannen passerade näst intill obemärkt – till skillnad från Steve Jobs vars död orsakade dramaskri världen över. Om det var någon som bidrog till att förändra människors liv så var det ju Dennis Ritchie. (härifrån)

Och på Facebook finns det helsköna dramaskri. Märk att ordet används oböjt (det får inte pluralformen dramaskrin):

min klasskompis josefine skrev ett hatiskt meddelande om bikboks senaste reklam på facebook, där hon menade att tjejen i den senaste annonsen sitter så fruktansvärt obehagligt på sina skor. världens roligaste diskussion startade, och för att ni ska veta vad jag pratar om postar jag här bilden som startat detta helsköna dramaskri över facebook. (härifrån)

Återstår frågan vad det rama är för nåt. Vi provar att gå till Svensk etymologisk ordbok från 1922 som beskriver denna adjektiviska betydelse:

Notera den sista meningen: F. ö. dunkelt, alltså oklart. En grundbetydelse är i alla fall ’stark, kraftig, väldig’. Så ett ramaskri är ett kraftigt skrik med den tolkningen. Och titeln Rena rama Rolf får betydelsen ’väldigt mycket Rolf’. Fast man kan undra. Ordbokens exempel, liksom titeln på TV-serien, är ju fraser av typen en ram trollkarl, medan vi har att göra med ett enda, sammansatt ord.

Den riktiga etymologin finns i Bibeln och Gamla testamentet, i staden Rama utanför Jerusalem. Så här står det i Jeremia 31:15: Rop hörs i Rama, gråt och högljudd klagan: Rakel begråter sina barn, hon låter inte trösta sig, ty de finns inte mer. (Se Wikipedia eller denna Bibelsida.) Ramaskri är ett klagoskri med biblisk bakgrund.

Det är nu skillnad på etymologi och spontant språkande. Dramaskri är en logisk och välfunnen ordbildning, ett utmärkt nattuttryck.

Ledamot → ledarmot
I ledamot finns det inte nån helt obegriplig orddel. Men visst kan man undra vad förleden leda- egentligen står för. Verbet leda kanske – men det stämmer ju inte. I så fall borde mot vara en verbpartikel, så att vi fick samma fras som i falla ner, stiga upp, plocka ut.

I ledarmot blir det bättre. Förleden blir då ledare, en avledning av verbet leda. Det blir tydligt att det är en person som är med i nåt slags beslutande sammanhang, styrelse, förening etc. som avses.

Nybildningen är vanlig. Extra kul blir den när Svenska Akademien blandas in. Inte minst för mig när min kollega Tomas Riad omnämns:

Den nya ledarmoten i Svenska Akademien heter Tomas Riad

Det har precis meddelats från Svenska Akademien att den nya ledarmoten som tar över efter Birgitta Trotzig heter Tomas Riad och är fil.dr i nordiska språk vid Stockholms Universitet. Han kommer att sitta på stol nummer 6 och tar plats jämte Göran Malmqvist på femman och Knut Ahnlund på sjuan. Ta nu hand om er nye klasskamrat och inga häftstift på stolen. (härifrån)

Annars är nätexempelen ofta av den här typen:

  • Ledarmot i Skolledarföreningen i Lärarförbundet. Arbetar som rektor i Kungsbacka kommun. Engagerar mig i skolfrågor och samhällsdebatt om barn och unga.(härifrån)
  • Johanna är ledarmot och senorreprecentant tillsammans med Alexander (härifrån)

Återstår frågan om förleden leda och vad som är den etymologiska uttydningen av sammansättningen. SAOB ger snabbt besked: ställe där två leder (skelettdelar) mötas. Substantivet led, allstå. Och ursprungsbetydelsen ’kroppsdel’. Den betydelsen är försvunnen och inte lätt att lista ut. Nybildningen behövs!

Älskog → älgskog
Den som omedvetet urskiljer en förled äl– i ursprungsordet blir förbryllad. Den betyder ju inte. En lätt justering av förleden ger älgskog, och det är två meningsfulla orddelar. Uttallsskillnaden är inte stor i spontant tal. Den tonande konsonanten /l /tar så att säga upp det nya och likaledes tonande /j/ (bokstaven <g>).

Nybildningen är inte vanlig, men den finns. Till och med i tidningsspråk, i Norran:

Det är över på 7,5 minuter

Var tionde hyresgäst har störts av grannens sex. Ändå gör bara var fjärde något åt det.

Det visar Hem & Hyras undersökning. Av drygt 1 000 tillfrågade hyresgäster har var tionde någon gång haft problem med sexljud från grannen.

Kvinnor och män störs i stort sett lika mycket. Större skillnad råder mellan åldersgrupperna. Yngre irriteras dubbelt så ofta av grannens älgskog jämfört med de äldsta.

Rent tekniskt riskerar en allt för högljudd sexutövare att förlora sitt kontrakt efter upprepade klagomål.

Ytterligare exempel:

  • Glad tjej, sen gick vi hem till honom och tja .. öh, hade lite älgskog, sen frågade han mig vad jag tyckte om det, varit varav jag kläcker ” tjaa … det kunde ju varit bättre .. ” Jag behöver knappast berätta att vi inte hördes mer efter det. (härifrån)
  • Om han uttrycker sig med ordet ”knulla” så betyder det sex, samlag, älgskog, på korrekt svenska. (härifrån)

På korrekt svenska, avslutas det sista exemplet. Ordet är lite lustigt. Det är inte förvånande att språkvirtuosen Jonas Hassen Khemiri snappat ut det och leker med det och med svenskan i romanen Montecore:

Också i reproduktionens fas är naturen ständigt nära. Vackra kvinnan kallas ”bönan”. Hon smeks på sin barm, eller sina ”lökar”. Snart fuktas hennes ”buske”. Hon befruktas av mannens ”kotte” när han sår sin ”vildhare”. Tillsammans genomför kvinnan och mannen sen den akt som svenskar kallar ”älgskog”.

(Hämtat från bloggen Bokmania, dvs. jag har inte dubbelkollat citatet.)

Typiskt för ett nattuttryck är att det en gång kommer ut i ljuset. En dag inser språkbrukaren till sin förvåning att omvärlden säger annorlunda:

pinsamt att erkänna att jag under en diktanalys under studietiden i Uppsala fick veta att det heter älskog och inte älgskog. Min upplysare kunde inte sluta skratta när jag frågade vad älgarna hade med det att göra.

Etymologin då? Jo, det är ett fornsvenskt ord med älska som förled. Efterleden, som reducerats, var ursprungligen håg, så att betydelsen ordagrant blir ’lust att älska’.

En principiell kommentar
Nattuttryck kallas eggcorn på engelska och liknar det som traditionellt brukar kallas folketymologi (se detta inlägg). Så här tänker jag mig att den språkliga processen ser ut:

  1. En morfologisk segmentering leder till ett restmorfem eller ett inkongruent morfem (dvs. en orddel som saknar betydelse eller har en i sammanhanget underlig betydelse).
  2. Det udda morfemet ersätts av ett (mer eller mindre) homonymt morfem (en likaljudande orddel).

Ur språkbrukarens synvinkel finns ingen medveten process. Poängen är att det hela sker omedvetet och i stunden. Eftersom nattuttrycken är meningsfulla kommer de också att uppstå varstans, så att samma spontana nybildning sker av språkbrukare oberoende av varandra.

I de ord jag nämnt är ham- och äl- restmorfem utan betydelse. De ersätts av de homonyma och meningsfulla morfemen hand- och älg-, så att vi får handburgare och älgskog. Etymologiskt är denna segmentering felaktig, för hamburgare har ursprungligen Hamburg (ja, staden) som förled och älskog har älska.

Det går att leka med morfologisk segmentering. Klassikern är att skriva först rotmos, sen potatismos och till sist plåttermos och be nån uttalla det. Värmekärlet segmenteras då plåtter-mos.

De två övriga orden exemplifierar inkongruenta morfem. Det finns i sammanhanget en avighet hos leda- och rama-. Orden finns, men vad betyder de i det här sammanhanget. Det blir meningsfullare med ledar- och drama-, så att vi får ledarmot och dramaskri.

Paradexemplet på att morfem blir inkongruenta är annars kolugn → coollugn, som blivit den vedertagna formen hos yngre människor. Klart att ko i sig inte är obegripligt, bara udda i dagens urbana värld, där cool skjuter mitt i prick. Denna nybildning har alltså blivit norm, vilket visar att det spontana nattuttrycket kan bli majoritetsformen (som borde förtecknas i ordboken).

(Tipstack till Inga-Lill Grahn, Ingela Korsell, Claes Ohlsson och Facebook.)

(Inlägget uppdaterat 17/12 2012 med ett förtydligande av etymologin för rama.)

Åsa Larssons nattuttryck: professoriskt och farligkorv

by

När regnskurar beskär sommarbadandet och lantlivet inte gynnar nätuppkoppling är böcker det som gäller. När det gäller vår exportsuccé Swedish Crime är nog Åsa Larsson den jag helst läser. Jag är just klar med Till dess din vrede upphör.

Jag kunde inte låta bli att notera ett par nattuttryck, alltså spontana nybildningar som låter lika som ursprungsorden men ger mer mening. Först professoriskt (från sidan 114, min festil):

   Anna-Maria skakade på huvudet.
   – Var är dörren till vedboden? frågade hon.
   – Finns ingen dörr, sa Göran Sillfors. Det är ju det som är problematiken.
   På vedbodtaket hade snön smält och sedan frusit. En jättelik kaka av is hängde olycksbådande ut över takkanten.
   Anna-Maria tog av sig mössan och öppnade skoteroverallen. Hon var alldeles för varmt klädd.
   – Du vet vad jag menar, log hon glatt. Visa mig var dörren satt. Är den på baksidan?
   Dörrhålet satt på gaveln och var ingenspikat med brädor.
   – Jag ska ordna med ny dörr till våren, sa Göran Sillfors. Nu är ju ändå inte här nåt på vintern så då fick det bli lite professoriskt.

Anna-Maria Mella är polisinspektör i Kiruna. Hon utreder ett försvinnande som börjar likna ett mord på två ungdomar. Göran Sillfors äger en stuga vid den sjö i Vittangijärvi där de möjligen dykte när de dog. Det är viktigt för utredningen att få ett färgprov från hans vedboddörr. Det ska matchas mot färgrester på den döda kvinna som för övrigt och lite originellt är bokens huvudberättare.

Det är Göran Sillfors som säger att det fick bli lite professoriskt. Av det föregående kapitlet har vi förstått att Sillfors är en medelålders man som brukar snacka vitt och brett med allt och alla.

Med professoriskt gör Åsa Larsson en liten men dock markering av hans tal, att han är lokalbefolkning, att snacket kan låta så. Och mer exakt blir det en karakteristik av Sillfors.

Det framgår av hans replik innan: Det är ju det som är problematiken. Inte problemet, utan det längre, omständligare problematiken, som lägger upp för professoriskt i nästa mening.

Natuttrycket bygger förstås på att ursprungsordet provisoriskt byts mot nybildningen professoriskt. Orden låter nästan lika, /v/ och /f/ uttalas ungefär på samma sätt, mot läpparna och tänderna, huvudskillnaden är att /v/ är en tonande konsonant.

Skillnaden i betydelse är att nybildningen bygger på att professorer och såna lever i bokliga världar och inte förstår sig på praktiska och handfasta saker. Nåt som är tillfälligt reparerat är professoriskt gjort.

(Jag kan inte låta bli att flika in det vanliga sättet att säga att nåt är ointressant. Det är ju att slå fast att det är av akademiskt intresse, dvs. utan kontakt med verkligheten. Nybildningen har ingen konstig betydelse.)

Nu till farligkorv. Anna-Karin Malla, som är fyrbarnsmamma, blir uppringd i hemmet av bokens huvudperson, kammaråklagare Rebecka Martinsson (sidan 213):

   Anna-Maria skrattade.
   – Vad ska ni äta i kväll?
   – Rökt gädda.
   – Rökt gädda, det har jag aldrig provat.
   – Gott! Ni då?
   – Vi har redan ätit, sa Anna-Maria. Gustav fick välja så det blev ”farlig-korv”.

Falukorv nybildas som farlig-korv. Orden låter mer lika än vad som framgår av skriftbilden när de uttalas med sammansättningsaccent. Förleden farlig tappar sitt avslutande /g/ i korvkrocken, kan man säga, alltså att det försvinner in i det /k/ som inleder nästa betonade stavelse.

För ett barn blir ursprungsordets förled, som syftar på staden Falun och uppträder i den förkortade formen falu-, gärna ett restmorfem, en orddel utan betydelse. Ett sätt att skapa mening är att ta till nåt likaljudande, och det blir farlig. Det gör helt klart korven mer spännande.

Med nybildningen ser Åsa Larsson till att i förbifarten karakterisera ett barn (och jag gissar att även hon är förtjust i de meningsskapande som finns i nattuttryck). Farligkorv ansluter till en rad liknande barnord som jag tagit upp, exempelvis brösttårta (från bröstvårta), coollugn (från kolugn), handburgare (från hamburgare), magdröm (från mardröm), mumsbit (från munsbit), sockerplast (från sockiplast), spexhuggare (från späckhuggare) och taggtuss (från kaktus)

Slutorden får bli att nattuttryck är användbara, även för framstående författare.