Hemliga förälskelser har vi väl alla. Fast alla kanske inte är förälskade i ett pluralmorfem. Jag är i alla fall förtjust i –sar. Pluralen låter i mina öron lite barnslig på ett trevligt sätt. Och språkvetenskapligt är det kul att den inte bara är en morfologisk utan också en fonologisk kategori.

Tänk att det finns både kompisar och sambosar. Sett till stavelser, kom-pi-sar och sam-bo-sar, finns det ett fonologiskt –sar, som hänger med i pluralen.

Morfologiskt är de betydelsebärande orddelarna kompis+ar och sam+bo+sar. Det innebär att kompis har den i svenskan så vanliga ar-pluralen. Stamslutet på –s gör att pluralsuffixet hamnar i stavelsen –sar. Sambo har sar-plural, dvs. här är –sar inte bara en stavelse utan också det suffix som markerar plural. En sambo, flera sambosar.

I det här inlägget kollar jag hur det egentligen står till med det fina –sar. Vilket slags liv lever det? Jag går igenom fonologiskt –sar, stavelsen, och morfologiskt –sar, suffixet, och kollar in användningen.

Substantiv som uttalas med -sar
Det finns två sorters substantiv som uttalas med stavelsen –sar i plural. För det första sådana som i grundform slutar på –is och vanligen är adjektivavledningar: fegisar, mjukisar, tjockisar, tunnisar, bästisar, kompisar osv.

För det andra  s.k. kepsbildningar, dvs. ord som är lånade från engelskan och på svenska har plural-s i singular. Förutom keps exempelvis potatis, räls, muffins, bebis, chips  och kex. Ofta tar sådana ord ar-plural  med sar-stavelse (potatisar, bebisar) men även nollplural förekommer (flera chips och kex). Och ibland tvekar språkbrukare. Muffins heter det vanligtvis i plural, men ibland dyker muffinsar upp.

Så långt alltså pluralböjningar där –sar är ett fonologiskt faktum, beroende på att stammens –s föregår själva pluraländelsen –ar.

Dags för substantiv med morfologiskt –sar, med sådan plural. Det rör sig om olika slags lånord som inte riktigt är bekväma med standardsätten att bilda plural.

Avocado-ord kan böjas med -sar
Substantivens pluralböjning tillhör det som är riktigt krångligt i svenskan. Den brukar delas in i deklinationer efter ändelsen. I skolgrammatiken räknar man med fem deklinationer: –or (flickor, byxor), –ar (pojkar, skogar), –(e)r (butiker, tanter, bryggerier, skor), –n (förhållanden, äpplen) och –ø (hus, bord, tävlande). Grammatiskt genus spelar roll för vilken deklination ett substantiv ansluter till, och det hela blir inte lättare av att vi ännu inte kommit till s-plural och sar-plural.

Vart ska avokado föras? Språkvårdare får gråa hår av detta. Ska den in i någon av de nämnda deklinationerna, så att det blir en del av svensk standard, brukar den tredje rekommenderas. Här finns sen tidigare utrala ord (n-ord) med vokalslut, som kor och blinier. Språkrådet säger i sin frågelåda:

Rådet är inte helt välavvägt. Plurala advokador är sällsynta, för att inte tala om avokadoer. Se exempelvis diskussionen i den här nättråden, där, förutom avokador, ytterligare tre pluraler diskuteras: avokado (nollplural, femte deklinationen), avokados (engelsk s-plural) eller avocadosar (där har vi vår pluralform!). Tänk att en avokado kan vara så grammatiskt krånglig.

Märk också Språkrådets slutkommentar, som innehåller huvudargumentet mot engelsk s-plural, att bestämd form inte kan uttryckas. Med sar-plural är det problemet löst. Vi får avokadosar i obestämd form och avokadosarna i bestämd form.

Skulle avokado vara ett neutralt substantiv med t-genus vore saken enklare. Då skulle det hamna bland andra neutrala ord i den fjärde deklinationen: ett avokado, flera avokadon, precis som ett äpple, flera äpplen. Faktiskt händer det att folk får för sig att avokadon ska äppleböjas på detta vis, trots genusolikheten, som här:

Avocado i plural heter tydligen avocadon. Jag trodde att det hette avocadosar. Jag trodde nog att det hette Advokado också, om jag ska vara helt ärlig.

Skribenten har alltså avocadosar som sin spontana talspråksform.

Sådana här (lån)ord med vokalslut finns det fler av: mango, kiwi, desperado, taxi, sambo, silo, bastu etc. Ett belysande exempel på sar-plural är det här (min fetstil):

Då kan jag rekommendera Mauritius. De mangosar man köper på stranden är helt skalade och sedan har de skurit ner (tänk kärnan som ett ägg med toppen uppåt) men inte helt igenom och så tar de de yttersta topparna och skär av och stoppar ner så att de nedskruna flikarna står ut lite. Lite som kronbladen på en blomma. Det blir dessutom rätt lätt att äta utan att bli vansinnigt kladdig.

När du ändå är där kan du passa på att äta de små söta ananasarna också. Vacker skurna som skruvar.

Det heter självklart mangosar och ananasarna. Både har sar-form. Mangon har sar-plural, medan ananasen har ar-plural som hamnar i stavelsen –sar, eller rättare sagt –sarna, eftersom det är bestämd form.

Jag har spanat in sar-pluralen mer i detalj. Jag valde fem ord: avokado, kiwi, mango, sambo och silo. Jag sökte i Språkbankens vardagliga skriftspråk, i korpusarna Bloggmix och Twittermix. Jag har sorterat bort oäkta träffar. Jag laborerar med pluralvarianterna –r, –s och –sar (och bortser från den nollplural som förekommer men som är tidskrävande att få fram, eftersom alla singularformer då måste sorteras bort.)

Antalet träffar fördelade på ord och pluralformer:

Huvudresultatet är att s-pluralen dominerar i den här typen av ord. Sammantaget motsvarar de 864 träffarna för denna plural 86 %. Vad gäller r-plural och sar-plural är den ungefär lika stor, med 8 % för den förra (77 träffar) och 7 % för den senare (66 träffar).

Träffarna för r-plural kommer från officiella sidor, från (länkar till) tidningar och media, inklusive journalistiska bloggar och tvittar. Denna språkvårdsnorm har sitt fäste hos proffskribenter.

Sar-pluralen är vardaglig och trivs bäst i talspråk. Att den inte förekommer för orden mango och silo måste förklaras med att det finns få belägg från få bloggare och tvittrare. De är inte alls ogooglebara. En sökning (på Google®) ger 25 100 träffar för silosar och 7600 för mangosar. Även om siffrorna i sig är svårtolkade och innehåller oäkta träffar visar de att formerna förekommer.

Mangosar har jag exemplifierat, och silosar förekommer i sammanhang där bygg- och anläggningsfrågor tas upp:

I dag har MAFA börjat bygga silosar. Alla tre silosarna byggs från toppen och neråt. Översta sektionen av väggar sätts ihop först. (härifrån)

Ska Norrtälje hamn omvandlas till ett nytt Hammarby Sjöstad? Eller ska de Lantmännens övergivna silosar i hamninloppet istället stå kvar, och bli ett centrum för kulturen i Norrtälje? (härifrån)

Vid kycklingstall nummer ett står två rundsilos (tork- och lagringssilos av märket Sukup) på vardera 1 000 kubikmeter som används dels till grisarna, dels till kycklingarna samt fyra mindre silosar (Chore-time) för kycklinguppfödningen. Dessa mindre silosar är två stycken 40 kubikmeters till färdigfoder samt två stycken 60 kubikmeters där en används till färdigfodret och en till lagring av vetet. Richard blåser in varmluft i torksilosarna där uppvärmning sker med hjälp av batterier. (härifrån)

Det är lite kul att det sista exemplet vid sidan om tre sar-pluraler innehåller en s-plural (två rundsilos).

Som framgår tenderar silosar att hamna på mer professionella hemsidor och bloggar. Här dyker de upp i Malmös lokaltidning:

Nyhetsartikeln exemplifierar perfekt obestämd och bestämd form plural: silosar i rubriken, silosarna i ingressen.

Blinker-ord kan böjas med -sar
Det finns ganska många lånord som slutar på –er: blinker, klinker, loser, spjuver, jumper, sprinter, schlager, revolver etc. Språkvården rekommenderar för dessa utrala substantiv med n-genus andra deklinationen, plural på –ar. Så när vi vill tala om mer än en container ska vi säga, eller åtminstone skriva, containrar. Det funkar, även om den engelska s-pluralen konkurrerar, containers. Enstaka gånger finns även containersar.

Pluralböjningen varierar alltså. Ofta är språkvårdsrådet korrekt sett till bruket. Ta ett engelskt lånord som revolver. När August Strindberg skriver Röda rummet är ordet nytt i svenskan, och Strindberg klipper till med plural-s (i en metafor för ögon):

Han reste sig ifrån bordet och lossade av ett par skott med sina mörka revolvers. Gustaf blev stum av fruktan och häpnad över uttrycket i skådespelarens ansikte.

Med tiden har lånordet blivit hemtamt i svenskan och anpassat sig till dess traditionella böjningssystem. Revolvrar har blivit den dominerande pluralformen. Idag låter revolvers lite barnsligt, för att inte tala om revolversar.

Vissa er-substantiv är på avokado-vis knöligare än andra, vilket gör att sar-plural blir en räddare i nöden. Som blinker. Inte ligger plurala blinkrar så bra i munnen. Nog måste pluralen vara blinkers eller (helst, tycker jag) blinkersar. Dessutom kan ordet anslutas till kepsbildningarna, så att singularen blir en blinkers (jfr detta inlägg om s-plural hos substantiv som slutar på -er).

Några exempel:

tjena
letar efter blinkersar till hojen (fram)
vill ha vitt glas med gul lampa .. någon som har några förslag ?? (härifrån)

NU har jag äntligen köpt vita blinkersar till min M535i. Det blev ju snyggt och så. Men jag skulle inte köpt dom om jag sett dom innan jag beställde. Jag vill inte säga att det är ett dåligt ställe som jag beställde av. Det tog visserligen ett tag att få dom, och jag blev besviken på passformen. Men jag vill ände ge en eloge till stället som gör nåt åt gamla E28. Men jag hoppas på att det kommer blinkersar med bättre passform. Är det nån annan som haft passformsproblem med vita blinkersar till E28??? (härifrån)

Jag tänkte höra om det är möjligt att koppla så att framblinkersarna lyser hela tiden när man kör, istället för parkeringsljusen, man ser ju ofta bilar med lysande sidoblinkersar, men jag tänkte gå mot strömmen och göra så att framblinkersarna lyser istället. (härifrån)

Exemplen har en talspråklig karaktär och är från olika nätforum.

Det tål att upprepas att det är mycket olika i vilken utsträckning den här typen av lånord tar sar-plural. Typ att jumpersar existerar, men att de kan inte bäras av managersar.

Dags att summera
Sar-plural förekommer i svenskan. Inte allmänt utan mer eller mindre knutet till bestämda ord, mer exakt vissa lånord. För att precisera: Det finns några frukter, kiwisar, mangosar och avokadosar, som sambosar kan kalasa på när de på balkongen i sin hamnlägenhet blickar ut över silosarna. Trasiga blinkersar och jumpersar kan slängas i containersar.

Grammatiskt är orden av två typer, för det första utrala substantiv med vokalslut (som avokado) och för det andra utrala substantiv med er-slut (som blinker). Blinker kan också tolkas som en kepsbildning, så att blinkers blir singularformen. I så fall har vi att göra med den traditionella och invanda ar-pluralen i den andra deklinationen: kepsar och blinkersar.

Den språkvetenskapliga finessen med –sar är att den förekommer både som en stavelse i plurala ord och en pluraländelse i sig och att man inte alltid kan veta om den beter sig fonologiskt eller morfologiskt. Den svenska pluralbildningen har en ganska sarrig karaktär.

En kollega till mig, även hon en sar-vän, berättade att det på hennes ICA Maxi en period fanns inte bara anslag om kiwisar och avocadosar, utan också en jätteskylt med MINISAR, som visade sig vara ett resekit med hygiengrejs. Snyggt, tycker jag.

Till sist har jag funderat på hur Språkrådet skulle kunna skriva om sitt svar om avokado-pluralen, som ju inte riktigt speglar bruket. En möjlighet är att först säga att s-plural är den form som oftast används i svenskan. En nackdel med den är att den inte funkar så bra i bestämd form. Två alternativa böjningar är avokador och avokadosar. De har fördelen att bestämd formen kommer naturligt, avokadorna och avokadosarna. Den förra formen förekommer i formellt skriftspråk och den senare i talspråk och vardagligt skriftspråk.

Jaja, jag vet inte. På ett vis är det bra också om Språkrådet håller sig undan från sar-pluralen, så att jag kan få ha den ifred, utan inblandning av myndigheter.

(Och förresten saknar mitt förslag till omskrivning den näst vanligaste pluralen, nollpluralen: en avokado, flera avokado. Den måste ju nämnas också.)