Detta är en av de klassiska låtarna i musik- eller i alla fall hårdrockhistorien, Enter Sandman. När du startar videon, skulle du så säga att du lyssnar till Metaliica? Eller på Metallica? Eller att det går på ett ut vilken preposition man väljer?

De frågorna har jag haft i bakhuvudet under sommaren, och de har inte haft samma dignitet som den återkommande frågan varför det regnar idag igen. Men det har blivit dags att svara på dem .

Jag går igenom semantiken hos verbet lyssna och redovisar en undersökning av hur prepositionsbruket ser ut för olika artister och musikstilar.

Lyssnandets semantik
En kort och bra betydelsebeskrivning finns i Nationalencyklopedin. Lyssna betyder att medvetet använda hörselsinnet för att uppfatta (och vanl. särskilja) ljud. Höra händer så att säga av sig själv, som en sinnesförnimmelse, men lyssna är något medvetet.

Semantiskt är verbet kopplat till ett objekt, lyssnandet riktar sig mot något. Syntaktiskt finns dock inget direkt objekt, eftersom verbets riktning förmedlas av en preposition. Den konstruktionen beskriver NE som KONSTR.: ~ (till el. på ngn el. ngt). Man lyssnar till eller på, och prepositionen till nämns först, vilket kan tolkas som att den är vanligast. Går vi till SAOB är ordningen omvänd, man lyssnar på l. till.

Någon skillnad mellan på– och till-betydelserna redovisas inte. Det jag hittar är en notering i SAOB om att konstruktionen lyssna till innebär att lyssna särskilt uppmärksamt, en betydelse som dock sägs vara föga br., alltså sällan använd. SAOB-artikeln är tryckt 1941.

När jag begrundade detta kom jag att tänka på Tage Erlander. Lyssna till rörelsen! sa han till Olof Palme när denne tillträdde som partiordförande 1969. Och avsåg väl just ett särskilt uppmärksamt lyssnande, som inte riktar sig mot en bestämd ljudkälla, en enkelt avgränsbar röst.

Palme skulle givetvis lyssna på vad ombudsmän, ministrar och andra sa, men det var viktigast att lyssna till de många rösterna och tolka dem.

Vad detta har med musik att göra är en annan fråga. Det enklaste sättet att ta reda på det är att språkkolla musiklyssnandet.

Vad lyssnar vi på och till?
För att reda ut musiklyssnandets prepositioner väljer jag fem olika och mycket framgångsrika artister/grupper/kompositörer. Mer exakt Bach, Beatles, Metallica, Miles Davis och Robyn. Alltså klassisk musik, pop, hårdrock, jazz och modern dansmusik.

Som sökfraser tar jag infinitiv- och presensformerna av verbet för alla artisterna och varierar prepositionerna på och till. För Bach blir sökningen ”lyssna på Bach”, lyssna till Bach”, ”lyssnar på Bach”, ”lyssnar till Bach”.

En sökning i Språkbanken ger ett entydigt resultat: man lyssnar på musik, inte till musik. Infinitivfrasen ”lyssna på” har 19 träffar totalt för mina musiker, och presensformen ”lyssnar på” har 17 träffar. Ett enda exempel finns på prepositionen till, och det är Bach i infinitiv som möter: under arbetet få lyssna till Bach och Buxtehude. Som synes kombineras Bach med en annan kompositör (Buxtehude) och en aktivitet (arbete).

Vid en googling är träffarna fler generellt men mönstret kvarstår. På-konstruktionerna dominerar, särskilt i presens. Till-konstruktion används främst med inifinitiv, och det är särskilt Bach som lyssnas till. Jag redovisar alla infinitiver, lyssna till-fraser, i absoluta tal:

Bach: 36 lyssna till
Beatles: 18 lyssna till
Metallica: 9 lyssna till
Miles Davis: 4 lyssna till
Robyn: 0 lyssna till

Det finns två saker att förklara. Varför lyssnar man nästan alltid på musik, och inte till musik? Och varför kan man, åtminstone ibland, lyssna till Bach men mer ogärna till exempelvis Metallica och aldrig till Robyn?

Att lyssna till
Vi ska studera till-fraserna närmare. Jag börjar med Bach, som ju är den som oftast lyssnas till, och exemplifierar (min fetstil):

• I skolan har generationer av elever fått lyssna till Bach på musiklektionerna och sett Strindberg på teatern men många, kanske de allra flesta, har förblivit oberörda.
• Rocco tränar flera gånger i veckan och är prisbelönt amatörboxare. Men han tränar inte bara kroppen, utan även intellektet, främst genom att läsa Stendahl och lyssna till Bach.
• Vill du lyssna till Bach, en kör & en orgel så bege dig till Storkyrkan på söndag 29 januari kl. 15.00. bach från början till slut heter den konserten. Fri entré!
• På påskdagen kan kyrkobesökarna i lyssna till Bach, Händel och gospel. SvD guidar till påskdagens utbud i Stockholmskyrkor samt några ytterligare kyrkor.

Jag vill förklara musiklyssnandets till med att prepositionen används när det inte finns en avgränsbar ljudkälla, ett faktiskt musikstycke som spelas och som hörseln riktas mot. I alla exemplen samsas Bach med andra musikaliska eller litterära verk: Strindberg, Stendahl, en kör och en orgel, Händel och gospel.

Detta ligger i linje med att till är sällsynt i presens. En presensform innebär ett faktiskt lyssnande (jag lyssnar på Bach) medan en infinitiv inte är faktiskt på det sättet, vilket framgår av exemplen. Antingen rör det sig om ett generellt eller vanemässigt lyssnande (lyssna till Bach på musiklektionerna) eller en möjligt framtida lyssnande (att bege sig till Storkyrkan för att lyssna till Bach, en kör & en orgel).

Prepositionen till är näst vanligast för Beatles. Exempel:

• Du kommer också att under vernissagen kunna lyssna till Beatles-musik då trubaduren Max Niclasson kommer att spela och sjunga.
• Vita skinnsoffor kombineras med bord i mörkt trä och ger med hjälp av växter och ljus på borden en trevlig atmosfär. Här kan du få lyssna till Beatles när du fikar.
• Men som så många gånger så är det ju mycket mer spännnande (skönare) att lyssna till beatles och njuta av en lugn morgon. Eller hur?

Återigen ingen direkt ljudkälla, inget faktiskt musikstycke, som hörselsinnet riktar sig mot. I det första exemplet är det indirekt vi hör Beatles, nämligen genom en trubadur på en vernissage. I det andra exempelet är Beatles bakgrundsmusik på ett fik. I det tredje exemplet är det inte heller givet att musiklyssnandet är huvudsaken, det är en del av att njuta av en lugn morgon.

Detta att lyssnandet så att säga har konkurrens av eller samspelar med något annat är återkommande för till-fraserna. Det kan vara en annan kompositör eller musiker, ett litterärt verk, fikande, en vernissage. Eller, för att ta ett av de få Metallica-exemplen, av andra känslor: Dessutom kunde vi lyssna till Metallica konserten och tycka synd om stackarna som var tvunga att stå ute i ösregnet.

En avrundning med hjärtat
Jag inledde med Nationelencyklopedins definition av lyssna, där vi fick veta att det handlar om att medvetet använda hörselsinnet för att uppfatta (och vanl. särskilja) ljud. Ett sätt att sammanfatta är att säga att på-fraserna stämmer väl med den definitionen. Att lyssna på musik är att medvetet uppfatta och särskilja (musikaliska) ljud (eller toner).

Om musiklyssnandet inte riktigt är huvudsaken, om det inte rör sig om ett avgränsat stycke eller en särskild låt, om det snarare är ett möjligt än ett faktiskt lyssnande, händer det att till används. Om än sällan och för det mesta i infinitv-fraser.

Att främst Bach och därefter Beatles är det som lyssnas till beror, såvitt jag förstår, på att den musiken förekommer just i sådana sammanhang. Bach relateras till andra kulturyttringar, och Beatles framförs av trubadurer eller som bakgrundsmusik på fik. Det hör till saken att ingen av dem är verksamma; det går inte att höra Bach eller Beatles live, bara deras kompositioner. Det ska också understrykas att till är en ovanlig preposition; det går att använda på i den här typen av yttranden.

Det förvånade mig att till var så ovanligt. Och jag funderade på i vilka sammanhang, för vilket slags lyssnande, prepositionen används. Ett svar är hjärtat.

En doktor lyssnar på hjärtat, som i det här exemplet: Alla nyfödda barn får genomgå en läkarundersökning och en av rutinundersökningarna är då att lyssna på hjärtat med ett stetoskop. Här är hjärtat en avgränsbar ljudkälla där olika slags ljud särskiljs, vilket ger underlag för medicinska diagnoser.

Att lyssna till hjärtat kräver att man ser hjärtat inte som en medicinsk ljudkälla, utan som hemvist för känslor och intuitioner:

Det är aldrig fel, oavsett vad det leder till, att ärligt lyssna till hjärtat. Oavsett vart det leder oss gör det oss lyckliga och ger en känsla av meningsfullhet som inget annat i världen kan konkurrera med.

Det här är alltså ett lyssnande som går förbi uppenbara och urskiljbara ljud, ett lyssnande som tillåter oss att hitta djupare sanningar.

Och här får Tage Erlander komma tillbaka. Lyssna till rörelsen! sa han alltså till Olof Palme och avsåg just ett lyssnande som går djupare.

Men musiklyssnandet tycks ha en lite annorlunda grammatik, där den här typen av till-utsagor så gott som aldrig förekommer. Det är inte ett djupare lyssnare som till-fraserna avser, utan snarare ett mindre medvetet eller ett möjligt lyssnande.

Utifrån den inledande musikvideon utropar jag ändå: lyssna till Metallica!

(Tack till Eric Borgström, som uppmärksammade mig på musiklyssnandets prepositioner.)