• Hem
  • Kontakt
  • Om bloggen
  • Om mig
  • Översikter

På svenska

En djupdykning i det svenska språket

Debatt om enhets-dom

18 oktober, 2013 by Per

I veckans Språket i P1 intervjuades jag om enhets-dom. Alltså att låta dom bli skriftspråksnorm och överge distinktionen mellan de och dem.

Intervjun kom sig av att jag förespråkat enhets-dom på bloggen (här) och gett ett par exempel på hur det kan se ut när barn tar sig in i skriften (här och här).

Jag ska ta upp kommentarerna som följde på intervjun. Att dom skulle vara negativa utgick jag från. Den som förespråkar att en skriftspråksnorm med historisk hävd ska överges får räkna med att dom som kan normen protesterar. Mot den bakgrunden är jag förvånad över dom många positiva kommentarerna.

Jag tror att du har helt rätt i ditt dom-resonemang, mejlar en pensionerad gymnasielärare. Och bifogar och kommenterar ett kul exempel från Bukowkis nya katalog och presentationen av konstnären Sven X:et Erixson (min kursiv och fetstil i den inledande citerade meningen):

I november 1927 förlovade dom sig, och i mars 1928 vistades dom en tid i Paris. Den här katalogen läses förmodligen mest av välutbildade med hög medelålder. Men den mestadels unga personalen på Bukowskis har en annan språkkänsla än vi som gått i skolan på 1950-talet.

Visst är det ett fint exempel på nutida skriftspråk. Distinktionen de–dem har ingen förankring i talet längre. Ofta ger det överanvändning av dem, som jag ser dagligen i mejl och på nätet. En bättre strategi är att rakt av skriva dom, som alltså kan förekomma även i en prestigetext.

Att distinktionen mellan de och dem inte alltid görs i offentliga sammanhang väcker även bestörtning. Det betecknas som ett språkligt förfall (denna kommentar, liksom dom flesta andra nedan är hämtad från Facebooksidan för Språket P1):

Även stora dagstidningar gör detta fel. Men jag kan inte hota med att säga upp min prenumeration, eftersom jag inte har någon prenumeration, utan läser dem gratis på webben. Det är ett förfärligt sorgligt förfall.

För att fortsätta på dom positiva kommentarerna så är det en återkommande mening att de–dem krånglar till i onödan och att det behövs en förenkling, så att skriften ansluter till talet:

Problemet är att nästan alla säger ”dom” i talspråk för både subjekt- och objektsformen. Då kan det bli svårt att göra rätt när man skriver. Min gissning är att skriftspråket kommer att följa talspråket förr eller senare, det var väl så det gick till när verbens pluralformer försvann.

Jag skriver alltid dom, det är en bra förenkling av språket. De och dem fyller ingen funktion även om dom är lätta att använda rätt om man lär sig det. Svenskan är ett föredöme i sin vilja att förenkla arkaiska stavningsfinesser. Tänk vad skönt att slippa böja verb efter person t.ex!

Icke betydelsebärande/-skiljande språkliga finesser kan i mitt tycke få somna in; det finns intet tillfälle då missförstånd kan uppstå pga ”fel” användning av de/dem/dom. Heja Dom!!!

De och Dem funkade inte ens när min generation lärde sig skriva för 30 år sen. Dags att skippa!

En annan grupp uttrycker det mer som att överanvändningen av dem är så vanlig och irriterande att det är lika bra att införa dom: Bättre ”dom” än ”dem” på fel ställe. Fler exempel:

Jag tycker dem-felen är irriterande och jag tror att de är här för att stanna.. Att gå över till ”dom” skulle ge, i alla fall mig, mindre irritation. Språkförändringar ger ofta förenklingar så det är inget konstigt på så vis.

Jag stör mig på alla felaktiga ”dem” som dyker upp överallt. Att lära folk skillnaden mellan de/dem verkar hopplöst. Bättre då att talspråkets ”dom” får ersätta, använder själv oftast den formen. Medvetet då, för att dra mitt lilla strå till stacken.

hellre dom generellt än felet med dem!

De negativa kommentarerna utgår från att detta med de och dem är enkelt och självklart. Det är obegripligt att dagens unga inte fixar den distinktionen. Flera skribenter talar om slapphet.

Det är slappt att man inte kan lära sig skillnaden på de och dem. Hur svårt kan det vara?

Ja, verkligen – varför har dagens elever så fruktansvärt svårt med detta?

Hur svårt kan det vara att förstå skillnaden mellan de och dem???

Sällar mig till skaran ” Hur svårt kan det vara..”

Klart man kan lära sig skillnaden. Redan under mina första år i folkskolan satt det som smäck

Jag begriper inte vad det är som är svårt. Faktiskt inte.

Lär folk att läsa och skriva

Att språkförändringar kopplas till en slapphet hos dagens ungdom är inget nytt. Så har det alltid varit och så lär det förbli. Det som förvånade mig i kommentarerna var som sagt att många är positiva till att införa ett enhets-dom.

Filed Under: Pronomen, Samhällsdebatt, Språkförändring Och Språkutveckling, Språkvård Och Språkriktighet Tagged With: de-dem, enhets-dom, Språket i P1

Hen i studentuppsatser

11 september, 2013 by Per

Hen har varit en följetong på bloggen. Delvis hänger det ihop med att jag publicerat delundersökningar till en artikel som jag och Göteborgsprofessorn Benjamin Lyngfelt nu lägger sista händerna vid. Här och här finns mina undersökningar om hen på bloggar, och Benjamin har kartlagt hen i tidningsspråk.

För att ge en bredare bild av hur hen används bestämde jag mig i somras för att kolla in studentuppsatser. Det är den delundersökningen jag redovisar här.

Jag använde portalen DIVA, som delas av 33 svenska lärosäten. I DIVA:s avancerade sökning hämtades 90 uppsatser slumpmässigt fram, fördelade på tre ämneskategorier med 30 uppsatser vardera. Tidsintervallet sattes till 2013, vilket innebär att examensarbeten från vårterminen 2013 blir den övervägande delen av materialet.

Som ämneskategorier valde jag pedagogik, didaktik och språkstudier, som har det gemensamt att de intresserar sig för människor, t.ex. lärare och elever av olika slag. På högskolor är vidare pedagogik och särskilt didaktik huvudområden som vetter mot olika ämnen och vetenskaper och som är inrättade på olika sätt, inte minst för att fånga in examensarbeten på lärarutbildningen.

Språkstudier valdes för att inkludera uppsatser från svenska språket/nordiska språk. Den som, liksom jag och Benjamin, arbetar som universitetslärare i svenska märker att (åtminstone vissa grupper av) studenter gärna använder hen. Sammantaget ger materialet en indikation på om och hur yngre personer i olika högskoleämnen använder hen i sitt akademiska skriftspråk.

Funktioner hos hen
I hen-debatten är det oftast två funktioner hos hen som uppmärksammas. Det rör sig om ett könsöverskrivande och definit hen, där referenten är unikt identifierbar (1), och om ett generiskt hen, där vem som helst inom den aktuella kategorin avses (2).

(1) Hen tar tillfället i akt att sprida sin egen agenda, agendan att vi faktiskt måste prata om de snälla männen.

(2) En countryartists trovärdighet stärks av att hen har arbetat med sina händer, hamnat i fylleceller och hittat gud i botten av ett dike.

Benjamin och jag var tidigt på det klara med att hen används på många fler sätt och utvecklade en analysmodell där hen får fem grundfunktioner. Vi urskiljer tre definita och två icke-definita hen:

Könsöverskridande hen (definit referens, könat korrelat): Det var först när jag lärde känna Minou som jag förstod att jag fanns – och sedan lärde hen mig att inte känna skuld över min existens.

Anonymiserande hen (definit referens, okönat korrelat): Samtidigt som det inte är så hett, jag menar, tidigare i kväll blev en av ungarna *säger inte vem* helt förstörd för att hen inte klarade av att framkalla ett gäsp.

Okänt kön (definit referens, okönat korrelat): Jag ska göra en telefonintervju typ exakt nu eller om två minuter men nu har ungjäveln (eller om det är gnälltanten?) i lägenheten nedanför dragit igång pianokonsert. Det låter som att hen sitter och spelar i vårt vardagsrum.

Indefinit hen: Musik är som vänskap tänker jag, med åren blir man mer och mer kräsen när man väljer sitt umgänge – det räcker inte med att en person är snäll och trevlig, hen ska gärna vara rolig och intressant också.

Generiskt hen: Vill man går det även att koppla köpet till köparens Facebook-sida så hens vänner direkt ser att hen köpt en fika för pengarna.

Gemensamt för de tre första typerna – med definit syftning – är att hen avser en specifik individ. Överges inledningen i man och kvinna uppstår ett könsöverskridande hen. Undertrycks könet (på en man eller kvinna) uppstår ett anonymiserande hen, Om sändaren inte vet könet har vi att göra med funktionen okänt kön.

Distinktionen mellan anonymiserande hen och okänt kön utgår från om sändaren känner till referentens kön, och skillnaden är inte alltid uppenbar för läsaren. I studentuppsatserna återkommer, som vi ska se, en speciell variant av anonymiserande hen, nämligen ett informant-hen, där könet på personer som ingår i undersökningen döljs.

Förutom dessa funktioner, som tar fasta på en faktisk, referentiell användning av pronomenet, finns ett meta-hen, alltså utalanden om hen, exempelvis: Hör ordet hen hemma i tidningsspalterna? 

Hens användning i de tre ämneskategorierna
I tabellen nedan fördelas hen på ämneskategorier och funktioner. Resultaten är på många sätt intressanta. Vad gäller ämnesområden står språkstudier fram som en domän där hen självklart används. Det huvudområde som framför allt fångas är som sagt svenska språket/nordiska språk. Hen har ett starkt fäste där vi själva arbetar.

 

Didaktik

Pedagogik

Språkstudier

Totalt

Könsöverskridande hen

  –

  –

  –

  –

Anonymiserande hen

  –

  –

  24

  24

Okänt kön

  –

  –

  –

  –

Indefinit hen

  –

  –

  –

  –

Generiskt hen

  1

  4

  26

  31

Meta-hen

  –

  –

713

713

Totalt

  1

  4

763

768

Antal uppsatser med hen

1 (av 30)

3 (av 30)

15 (av 30)

19 (av 90)

 

Hälften av uppsatserna i språkstudier använder hen. Två av uppsatserna (Bertils 2012 och Aronsson 2013) undersöker också hen, vilket gör att antalet meta-hen blir stort. I hela uppsatsmaterialet är 93 % av träffarna (713 av 768) meta-hen. I övrigt är hen tydligt funktionellt differentierat, så att det antingen används generiskt för att generalisera eller definit och anonymiserande, vanligen så att vi får ett informant-hen. Med detta hen skrivs som sagt könet bort på informanter som ingår i undersökningen. Vad gäller den pronominella användningen i hela materialet utgör informant-hen 44 % (24 förekomster) och generiskt hen 56 % (31 förekomster).

Lite förvånande existerar hen knappt i didaktik; i en uppsats finns ett generiskt hen. Huvudförklaringen är att det rör sig om examensarbeten på lärarutbildningen som skrivits inom teknik och naturvetenskap. Högskolor har valt att i sådana sammanhang ha didaktik som huvudområde, så resultatet kan tolkas som att naturvetare skyr hen.

Mer förvånande är att pedagogik inte har fler hen; bara fyra stycken generiska, fördelade på tre uppsatser. De ingående examensarbetena kommer från mycket olika ämnesmiljöer, men eftersom de ofta, liksom uppsatserna i didaktik, är tillkomna på lärarutbildningar, där genus och etik är ett givet inslag, trodde vi att hen skulle ha större spridning.

Informant-hen och generiskt hen
Den anonymisering som vi kallar informant-hen förekommer som framgår inom språkstudier på det sätt som (3–5) visar:

(3) Det är väldigt svårt att uttala sig om en sådan samsyn finns, men när jag var ute och genomförde undersökningen så var det enbart en person som hade en fråga om ordparen, hen undrade då om vad ett ”modernt språk” innebar. Mitt svar blev att modernt språk är motsatsen till ålderdomligt språk, och det gjorde hen nöjd.

(4) En informant som var utlandsfödd och som varken hade svenska eller finska som modersmål upplevde det som att det blev alldeles för många språk att hålla reda på, svenska, finska, tyska och engelska, som hen uttryckte det, ”det blir alldeles sekaisin”.

(5) Eleven, som läste den engelskfärgade texten, har i sin utdelade text strukit under flertalet av de engelskinfluerade orden. Hen har kanske då snarare medvetet bedömt textens engelskfärgning. Det kan nämnas att denna elev skiljer sig något från resten av de som läst den engelskinfluerade texten då hen har svarat att hen finner texten mycket ointressant (den enda som har svarat det) och att hen känner mycket litet förtroende för textförfattaren (en av tre som svarat det).

Exempel (3) går tillbaka på en studie av attityder till språket i gudstjänster (Fjellander 2013), och när författaren resonerar om sin enkät väljer han att referera till sin informant med hen; i korrelatet är ordvalet en person. I en uppsats som handlar om inställningen till svenska i Finland (4) pronominaliseras substantivfrasen En informant könsneutralt med hen (Andersson 2013). I en undersökning (5) av hur engelska ord påverkar läsarens uppfattning av en text (Melander 2013) är det en informant (Eleven) som författaren inte vill röja könet på, vilket leder till återkommande hen.

Generiskt hen handlar i uppsatserna om att uttala sig generellt om aktörer. I (6) är korrelatet talaren i bemärkelsen vilken talare som helst (Devine 2013), och det finns gott om exempel när ett generiskt läraren eller eleven pronominaliseras med hen.

Exempel (7) är kul, för korrelatet är pluralt, lärarna, så att ett könsneutralt de anmäler sig som pronomen. Men skribenten väljer hen (Axén 2013). Genericitet är glidande när det gäller numerus. Det går att använda både singular och plural i generiska utsagor, och på engelska är ju singulart they en lösning som brukar förespråkas när det gäller att skapa ett könsneutralt pronomen.

Även (8) är spännande (Johansson & Sundström 2013). Det är ett citat från en lärare, vilket, om det är korrekt återgivet, visar att hen förekommer i tal på skolor. Dessutom finns återigen en växling i numerus. Korrelatet eleven pronominaliseras först singulart med hen och sen pluralt med de.

(6) Än mer fel blir det att kategorisera frågor enbart som krävande språkhandlingar – att ställa en fråga innebär oftast att det är något som talaren inte vet om. När hen signalerar detta genom att ställa en fråga och erkänna sin okunskap markeras också ett maktförhållande mellan de två deltagarna i konversationen: den som vet mest styr, den som frågar är undergiven.

(7) Skrivförmågan och ansvaret för dess utvecklande i form av förtrogenhet med texttyper och genrer ligger hos eleven och lärarna intar en vägvisande roll där hen kommer med konstruktiv kritik och för en dialog med eleven om textskapandet.

(8) Det beror på funktionshindret såklart. Men är det en elev som är rullstolsbunden så är det klart att det blir svårt med vissa rörelseförmågor och då måste man ju se till eleven. Där blir det ju enklare om hen spelar rullstolsbandy eller rullstolshockey på fritiden så att de utvecklar sina förmågor där.

Att hen är så ovanligt i didaktik förtjänar en kommentar. Ska detta ses som att studenter där, ofta inom naturvetenskap och matematik, är omedvetna om genusfrågor eller inte bryr sig om att vara könsneutrala? Inte alls, är svaret. Det finns uppsatser som handlar om genusfrågor, och medvetna könsneutrala strategier tas i bruk. En vanlig sådan är att använda hon/han, gärna i kombination med han/hon, vilket t.ex. sker i Mohss (2013) och Nilsson & Suomenniemi (2013). I (9–10) visas hur h/h-uttrycket varieras:

(9) Själva upplevelsen av, och i viss mån, vad som uppfattas som problem, beror av en rad olika saker och skiftar från personalgrupp till personalgrupp och mellan olika individer. Vad har hon/han för erfarenhet av något liknande tidigare, vad har hon/han för utbildning och vad har den gett för redskap att hantera olika situationer, är exempel på sådana faktorer.

(10) Det går att dra en parallell till matematiken, man kan där säga att för att förstå hur människan ska räkna ut ett tal måste han/hon dessförinnan förstå varför han/hon ska kunna räkna detta tal.

Exemplen har generisk referens, och då finns det en rad könsneutrala alternativformer till hen (jfr detta inlägg).

Slutord
För hela vår undersökning av bloggar, tidningsspråk och studentuppsatser gäller att hen är sparsamt förekommande, även om det får ett uppsving 2012. Det finns två undantag. Det ena är som vi sett studentuppsatser i svenska/nordiska språk. Det andra är bloggar som är inriktade på genus- och hbtq-frågor. Den som följer sådana bloggar kommer att uppfatta hen som (mer eller mindre) etablerat i skriftspråket, medan den som har andra intressen, säg mat, sport eller datorspel, sällan märker av bloggade hen.

Sett till hens funktioner är ett huvudresultat att det bland definita hen (med unik referens) inte är könsöverskridande hen som dominerar, utan funktionerna anonymiserande hen, som i studentuppsatserna, och okänt kön, som är vanlig i bloggmaterialet. När man skriver om (personen bakom) ett nick på nätet eller om brevbäraren eller grannen kan ett hen komma väl till pass. Det är en unik person som åsytas, men har man inte träffat personen går det inte att avgöra könet.

Material
De här uppsatserna refererar jag till ovan:

Andersson, Marina (2013). Inställning till att lära svenska i Finland. Examensarbete, 15 hp. Institutionen för svenska språket. Linnéuniversitetet.

Aronsson, Emma (2013). ”Och vad Gud beträffar så tror jag att hen går hel ur det här.” En studie av ordet hens funktion i dagspress. Examensarbete, Språkkonsultprogrammet, Umeå universitet.

Axén, Robin (2013). Projektarbeten på gymnasieskolans yrkesförberedande program: Elevers färdigheter inom formellt skriftspråk och lärares undervisning om formellt skrivande. Examensarbete, 15 hp. Centrum för språk- och litteraturdidaktik. Karlstads universitet.

Bertils, Klara (2012). Hen – ett könsneutralt pronomen på väg in i allmänspråket? En studie av funktionen och spridningen av ordet hen i bloggar och dagspress. C-uppsats, Umeå universitet.

Devine, Josefin (2013). Skord, människorna och döden: En stilstudie av Kerstin Ekmans roman Rövarna i Skuleskogen. Examensarbete, 15 hp. Institutionen för nordiska språk. Uppsala universitet.

Fjellander, Gabriel (2013). Med dig vare också Herren: En undersökning av attityder till gudstjänstens språk i Svenska kyrkan. Examensarbete, 15 hp. Institutionen för nordiska språk. Uppsala universitet.

Johansson, Markus & Mattias Sundström (2013). ”Jag är inte som alla andra. Vad får jag för betyg?!”: En studie i bedömning och betygsättning av elever med funktionshinder i ämnet Idrott och Hälsa. Examensarbete, 15 hp. Pedagogiska institutionen. Umeå universitet.

Melander, Ida (2013): Svenska med eller utan engelska? Hur engelska ord i svensk text påverkar läsarens uppfattning. Examensarbete, 15 hp. Institutionen för nordiska språk. Uppsala universitet.

Mohss, Nina (2013): Specialpedagogik i förskolan – från medicinska diagnoser till problemorienterat synsätt. Examensarbete, 15 hp. Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier. Uppsala universitet.

Nilsson, Lina & Suomenniemi, Carolina (2013). Den levande matematiken: En studie om hur lärare arbetar och anser sig uppfylla kraven för att göra matematiken till ett kreativt, kommunikativ samt ett vardagligt ämne. Sektionen för lärande och miljö. Högskolan Kristianstad.

Filed Under: Pronomen, Samhällsdebatt, Språkförändring Och Språkutveckling Tagged With: definit referens, examensarbete, generisk referens, informant-hen, nordiska språk, svenska

FOXP2, neandertalare och könsstereotypier

8 maj, 2013 by Per

Till de vetenskapsnyheter jag följt på senare år hör de som handlar om FOXP2-genen, som kopplats till både språkets uppkomst och till språkskillnader mellan män och kvinnor. Särskilt har jag varit fascinerad av hur den leder till antaganden om relationer mellan homo sapiens och neandertalare och deras språkförmåga. Mer skeptisk har jag varit när den kopplats till språkförmåga hos kvinnor och män.

Att det är något med FOXP2, som upptäcktes för ett tjugotal år sedan, är alldeles säkert. Men vad den mer exakt har med språk att göra är svårare att precisera.

En artikel:

Språktidningen om FOXP2

Det här är Språktidningen som i det senaste numret sakligt rapporterar en FOXP2-nyhet som fått internationell spridning. De påståenden som görs i artikeln vill jag sammanfatta så här:

1. Manliga råttungar piper mer än kvinnliga.
2. De har mer FOXP2-protein.
3. Pipen, som är gynnsamma eftersom de leder till att råttmamman kommer, kan korreleras med FOXP2-nivån.
4. Kvinnliga människobarn har mer FOXP2-protein än manliga.
5. Kvinnor är det mer kommunikativa könet.

Hur det här hänger samman kommer jag tillbaka till; redan nu kan sägas att punkt 5 knappast håller. Jag börjar med upptäckten av FOXP2, går vidare till neandertalarna och avslutar med könsstereotypier.

FOXP2 och famljen KE
Allt börjar med en London-familj som i vetenskapen kallas KE. Av de 30 familjemedlemmarna hade ungefär hälften svåra språkstörningar, som var ärftliga på ett sätt som gjorde det möjligt att härleda dem till en gen. 1998 lyckades brittiska forskare identifiera denna gen, vilket var ett stort genombrott. (Forskningsartikeln heter Localisation of a gene implicated in a severe speech and language disorder.)

FOXP2-genen är en del av kromosom 7FOXP2-genen, som hör till kromosom 7, kodar ett protein som består av 715 aminosyror. Genen finns hos alla däggdjur, och det är bara enstaka aminosyror som skiljer människan från hennes närmaste släktingar, vilket jag kommer tillbaka till.

FOXP2-proteinet är en s.k. transkriptionsfaktor, vilket betyder att den reglerar en stort nätverk av andra gener med många olika funktioner i hjärnan. Det är inte så att denna gen styr språket, att det är fråga om ”språkgenen”, vilket har varit en vanlig missuppfattning. Språket är integrerat med vårt tänkande, och dess uppkomst förutsätter samverkande gener, förutom förstås en anatomisk design, inte minst ett struphuvud.

Återvänder vi till KE-familjen hade den en mutation på exon 14 (jfr bilden), vilket förstör möjligheten att bilda protein och reglera andra gener. Alla är överens om att de drabbade hade  störningar rent motoriskt: att kontrollera ansiktsmuskler, tunga och artikulation. FOXP2 har helt säkert med talproduktion att göra.

I övrigt fanns någon sorts utvecklingsstörning, dvs. en nedsatt kognitiv förmåga, inklusive en sämre grammatisk förmåga. Hur detta mer exakt ska förstås är oklart, dvs. tolkningen av resultaten är inte självklar (jfr denna diskussion). Det som är belagt är ett samband mellan språkstörningar och den aktuella mutationen i FOXP2.

Neandertalarna
En av mina favvo-forskare är Svante Pääbo, biolog och evolutionsgenetiker vid Max Planck-institutet. Bland hans många Sisyfos-projekt märks det att kartlägga Neandertal-människans genuppsättning och ytterst att svara på frågan vad som gör människan till människa.

Vi vet idag att homo sapiens utvandrade från Afrika till Europa för åtminstone 40 000 år sedan. De kom att leva sida vid sida med de europeiska neandertalarna, antagligen ha sex och möjligen få barn också, innan de senare av okänd anledning dog ut för ca 30 000 år sedan. Pääbo var med och upptäckte ännu en människoart, Denisova-människan, 2010 genom DNA-analys av ett fingerben från en grotta i södra Sibirien. Ger accepterad förhistoria fingret, löd en tidningsrubrik, som inte är felaktig när det kommer till Pääbos forskning. (Jfr tidskriften Filter och deras intervju med Pääbo.)

FOXP2 är som sagt en gen som i likartad form finns hos alla däggdjur. Från människan sett är det tre aminosyror som skiljer gentemot möss, och två aminosyror som skiljer från schimpansen och som förändrats i exon 7. Det är också så att människor visar liten genetisk variation, dvs. den ursprungliga mutationen var ett sweep, en genetisk sett ung förändring som skedde rakt igenom arten (jfr denna biologiska diskussion). Sånt kan bara hända om det finns en uppenbar evolutionär fördel. Detta rapporterade Pääbo om 2002 och menade att denna mutation borde ha skett inom de senaste 200 000 åren.

Hur FOXP2 länkar till andra gener hos människan och chimpansen

Bilden bredvid (härifrån) ger en aning om hur FOXP2 och dess DNA-sekvens via olika aminosyror aktiverar och stänger av en rad andra gener i arvsmassan. Det hela är en jämförelse mellan människa och schimpans, där rött markerar samma slags genkopplingar och blått skilda genkopplingar. Cirklar markerar de mest kopplade generna. Det finns 55 gener som stängs av och 61 gener som aktiveras av mänskligt FOXP2 men inte av schimpansens FOXP2.

Neandertalarnas sista hem var på den iberiska halvön. Därifrån fick Pääbos forskarlag tillgång till 38 000 år gamla kvarlevor och kunde 2007 slå fast att neandertalarna och människan har samma FOXP2-sekvens. Det innebär att mutationen av genen måste skjutas bakåt i tiden, till den punkt där neandertalare och människor skildes åt för ca 350 000 år sedan. Det här var ännu en nyhet som gick runt i världspressen, som New York Times och Forskning & Framsteg.

Den självklara frågan blir om neandertalarna hade människans språkförmåga. Pääbo är tydlig med att FOXP2-genen inte är detsamma som språkförmåga. Här citat från artiklarna ovan:

– Man blir väldigt frestad att spekulera. Så jag försöker att hålla emot genom att inte svara på frågor som: ”Tror du att de kunde tala?”. Uppriktigt sagt vet jag inte, och i en viss mening har alla lika stor rätt att spekulera som jag. (Ur Filter)

”There is no reason to think Neanderthals couldn’t speak like humans with respect to FOXP2, but obviously there are many other genes involved in language and speech,” Dr. Paabo said. (Ur New York Times)

Eller som hans kollega Wolfgang Enard kort svarar i Forskning & Framsteg: – Vi har ingen aning om huruvida de talade eller inte.

Könsstereotypierna
Den mest populära nyheten kring FOXP2 rör att den skulle ge kvinnor och män olika språkförmåga i ett eller annat avseende. Jag ska gå igenom den nyhet som inledde inlägget. Det jag säger är till största delen baserat på Mark Liebermans mycket noggranna granskning av den aktuella forskningsartikeln i Sex and FOXP2: Preservation of endagered stereotypes. (Forskningsartiklen heter Foxp2 Mediates Sex Differences in Ultrasonic Vocalization by Rat Pups and Directs Order of Maternal Retrieval.)

Jag återvänder till min sammanfattning av nyhetens påståenden:

1. Manliga råttungar piper mer än kvinnliga.
2. De har mer FOXP2-protein.
3. Pipen, som är gynnsamma eftersom det leder till att råttmamman kommer, kan korreleras med FOXP2-nivån.
4. Kvinnliga människobarn har mer FOXP2-protein än manliga.
5. Kvinnor är det mer kommunikativa könet.

Påstående 1–3 går tillbaka på ett experiment där råttungar isolerades från sin mamma. I en kontrollgrupp mättes 603 pip eller vokalisationer från de manliga ungarna och 350 från de kvinnliga under en femminuters-inspelning. När FOXP2-nivåerna manipulerats blev resultatet 466 manliga kontra 465 kvinnliga pip, dvs. könsskillnaderna försvann. Den som hade flest pip (USV är termen i forskningsartikeln, ultrasonic vocalization) var också den som först kom tillbaka till boet.

Resultaten ska nog ses i ett utvecklingsperspektiv, även om det inte klargörs i artikeln. Dvs. FOXP2-proteinet manipulerades när råttorna föddes. Mätningarna gjordes efter fyra dagar. Antagligen har hjärnans utveckling påverkats under denna tid. Som vi redan sett är FOXP2-proteinet en transkriptionsfaktor som interagerar med en rad andra gener. Så resultaten ska, och det är också Liebermans linje, knappast tolkas som att en råtta genast börjar pipa mer när FOXP2 injiceras.

Nu till påstående 4–5, där människobarn undersöks. Det är otänkbart att manipulera FOXP2 hos nyfödda bebisar, så här är forskarna hänvisade till att ta hjärnbark från döda barn. Jag citerar tillvägagångssättet:

Fresh-frozen human cortex samples from boys and girls were obtained from the University of Maryland Brain and Tissue Bank. Demographics on the male tissue samples are as follows: 5 males, all of whom were Caucasian. The postmortem interval range was 15–19 h and the mean age was 4 years 196 d, with an age range of 4 years 5 d to 5 years 114 d. For the female tissue samples there were 5 females: 1 Caucasian, 3 African American, and 1 Asian. The postmortem interval range was 12–24 h and the mean age was 4 years 268 d, with an age range of 3 years 347 d to 5 years 34 d. All donor tissue was free of disease or infection. In all cases, the cause of death was due to accident. The cortex samples were all from the left hemisphere and taken from Brodmann’s area 44.

Det rör sig alltså om fem pojkar och fem flickor. Lieberman noterar att det inte är givet att kön är den enda variabel som påverkar resultaten med tanke på att det är ett så litet urval (exempelvis har flickorna men inte pojkarna rasmässig variation). Resultaten visar i alla fall att flickorna har högre nivåer av FOXP2-protein.

Om vi utgår från att detta resultat kommer att hålla även i framtida undersökningar blir då frågan hur det ska tolkas. Och hur vi ska få in att manliga råttungar piper oftare än kvinnliga.

Det uttalande som ger nyhetsvärde kommer från Michigan State University: Det verkar som om de högre Foxp2-nivåerna finns hos det mer kommunikativa könet. Det är en garderad utsaga som öppnar för tolkningar. I forskningsartikeln finns inget empiriskt stöd för att kvinnor är mer kommunikativa än män. Men tolkningen antyds i denna slutsats från forskningsartikelns abstract: Our results implicate Foxp2 as a component of the neurobiological basis of sex differences in vocal communication in mammals.

Enkel nyhetslogik gör att garderingar försvinner. I den svenska nyhetsrapporteringen blir rubrikerna av den här typen:

Mer språkprotein ger bättre språkförmåga

Därför har flickor språkligt övertag

Protein ger språkligt övertag

Rapporteringen är rimlig, om än journalistiskt tillspetsad. I rubrikerna eller underrubrikerna görs klart att det rör sig om barn och flickor. Den har stöd i tolkningen från Michigan State University, som för övrigt inte är gjord av någon av artikelförfattarna, utan såvitt jag förstår av en talesperson från universitetet. Som kan ha tolkat den passage i abstract som jag citerade.

Det finns saker som man skulle kunna tolka in i rubrikerna men som inte är sanna. Som att det finns inte någon språkförmåga eller språkligt övertag som ligger i FOXP2-genen i sig. Den fanns också hos neandertal-människan, och ändå kan ingen säga om neandertalarna kunde tala eller inte.

Gener specificerar som sagt inte bestämda beteenden och tankesätt. De reglerar, vad gäller FOXP2 genom ett protein, andra gener, molekyler osv. i komplexa nätverk, och hjälper till att bygga upp hjärnan i samspel med olika miljöfaktorer. Ska resultaten tolkas i ett i termer av kön, måste utvecklingsperspektivet vara nyckeln. Forskarna undersöker ju fyraåringar, vars hjärnor håller på att byggas upp.

Forskning kring barns tal- och språkutveckling visar att flickor ofta ligger före pojkarna de första åren. I skolåldern brukar sådana skillnader vara utjämnade. Här kan FOXP2 spela en viktig roll, men vilken den rollen mer exakt är vet ingen. Att säga att det finns en koppling mellan FOXP2 och det mer kommunikativa könet är missvisande.

Internationellt (i USA) är det den felaktiga kopplingen som ofta renodlas. Tre exempel:

Scientists have discovered that women possess higher levels of a ”language protein” in their brains, which could explain why females are so talkative.

The study, compiled by neuroscientists and psychologist from the University of Maryland, concluded that women talked more because they had more of the Foxp2 protein.

Researchers at the University of Maryland School of Medicine found a chemical called ‘Foxp2′ was responsible for the fact the average women speaks 20,000 words a day, 13,000 more than the average man.

Nu har rapporteringen blivit osann. Studien visar att manliga råttbarn piper oftare och att de, liksom fyraåriga flickor, har högre proteinhalter än det andra könet. Den visar inte att kvinnor pratar mer.

Just detta att kvinnor talar mer än män, ibland specificerat till att kvinnor yttrar 20000 ord per dag och män 7000 (se det sista citatet ovan), är en seglivad myt (jfr detta inlägg av Mark Lieberman), Det har inget stöd i forskningen. Den forskning som finns har inte belagt några könsskillnader vad gäller hur många ord som yttras. Det är, tycker jag, en tråkig tendens i mycket journalistik att till varje pris köna.

Det har framgått att det mesta återstår att förstå vad gäller FOXP2. Vi vet att genen är inblandad i tal- och språkstörningar och att den är identisk hos människan och neandertalarna. Vi vet också att den inte kan kallas en språkgen. Det är inte där vår språkförmåga sitter, så vi svävar i ovisshet om huruvida neandertalarna var språkvarelser som vi. Den spelar också en roll i barnets språkutveckling, även om det är oklart vilken.

Vidare vet vi att den kan kopplas till hur ofta manliga råttungar piper. Och att den inte kan kopplas till en allmän kvinnlig språkförmåga eller kommunikativ kompetens.

Att vi kommer att få höra mer om FOXP2 är säkert.

Filed Under: Journalistik, Samhällsdebatt, Språkförändring Och Språkutveckling Tagged With: Denisovamänniskan, familjen KT, FOXP2-genen, homo sapiens, neandertalmänniskor, språk och kön, språkets uppkomst, Svante Pääbo

Hur är det med tröttman?

26 mars, 2013 by Per

Trötters tröttmaJävligt trötta är vi alla nu och då. Men vi är inte alla som känner tröttma, som säger så. Jag noterade ordet häromsistens och tänkte att det var läge för en språkspaning.

Tröttma var en snackis 2009, bland annat förärat en artikel i Språktidningen. Var suffixet –ma det nya sättet att bilda substantiv av adjektiv? Skulle kåtman breda ut sig, om inte överallt så åtminstone i bloggosfären?

Suffixet –ma har vi i sötma och fetma men ingenstans annars. Det betecknar en abstrakt egenskap, det att vara söt eller fet. Det behövs i en strikt logisk mening inte, eftersom –het redan finns när vi vill göra den här sortens avledningar av adjektiv.

Vi får, från adjektiven trött, kåt, ful och snygg, substantiven trötthet, kåthet, fulhet och snygghet. Ska –ma ha en chans bygger det på att det finns mer stuns i det, att det uppfattas med stilistisk pregnans, som vore tröttma, och för den delen kåtma också, något av en nära döden-upplevelse.

Språkbanken har numera Twittermix med 148 miljoner ord vid sidan av Bloggmix med 345 miljoner ord. Så det finns nästan en kvarts miljard ord nätspråkande att studera. Jag har sökt på de ord tagits upp som ma-iga. Så här blev det i de båda korpusarna, redovisat efter antal träffar i en topplista:

OrdTwittermixBloggmixTotalt
Tröttma344  90434
Kåtma  11    3  14
Piggma    6  –    6
Snyggma    4  –    4
Hetma    2  –    2
Latma    2  –    2
Fulma    1  –    1

 

Tabellen visar på ett grammatiskt fiasko för det gamla suffixet –ma. Det förekommer nästan inte, trots att det hade en halv miljard ord på sig att dyka upp. Det får vila i frid.

Med det finns ett undantag: tröttma. Särskilt breder tröttman ut sig i tvittar, där det når upp till tresiffriga tal. Märk att Twittermix är en mindre än hälften så stor korpus som Bloggmix, så skillnaderna mellan tvittar och bloggar är relativt sett betydligt större än tabellen visar.

Det finns som sagt ett annat sätt att substantiv-uttrycka det att man är är halvsovande och på gränsen till blackout: trötthet. Det är intressant att se om det är tröttman eller tröttheten som präglar dagens samhälle. Så jag gjorde den beräkningen också och noterade hur många procent av de trötta substantiven som respektive ord står för:

 TwittermixBloggmixTotalt
Trötthet  82 %  (1542 st)  99 %  (6627 st)  95 %  (8169 st)
Tröttma  18 %  (344 st)    1 %  (90 st)       5 %  (434 st)
Totalt100 % (1886 st)100 % (6717 st)100 % (8603 st)

 

Tvittarna kommer återigen ut som intressanta. Ska man spetsa till ett budskap inom ramen för 140 tecken funkar det med tröttma, som används i nästan vart femte trött substantiv (18 %). På bloggar råder den vanliga tröttheten (i 99 % av fallen), och sett till nätspråket i stort är tröttma ingen stor grej (5 % av alla belägg, jämfört med 95 % för trötthet).

Det stilistiskt markerade i tröttma röjs i de många tvittade sammansättningarna. Visst är det här en imponerande exempellista: tröttmaparalyserad, tisdagströttman, efter-städ-tröttman, grintröttma, beredskapströttma, tröttmanfrånhelvetet, hösttröttman, eftermiddagsfredagströttman, deadlinetröttman, förkylningströttma, extremtröttma, sockertröttman, vintertröttma, gubbtröttma, postproduktionströttma, megamorgontröttman, nattatröttman, Papphammarströttman, efter-jättemånga-författarprats-tröttman.

Det är knappt jag orkar skriva nåt mer. Tröttma är tröttare än trötthet. En bloggare uttrycker det i grammatiska termer: För mig uttrycker -ma-avledningar en intensitet och/eller utsträckning i tid som -het-avledningen inte beskriver.

Sammanfattningsvis finns tröttma att tillgå, särskilt för den som stilistiskt vill ge uttryck för, helst i en tvitt, en intensiv fysisk och psykisk jävelupplevelse av en trötthet som gör ont. Suffixet –ma är det dock inte så mycket med grammatiskt sett.

Pust, suck, gäsp. Megatisdagskvällströttman är här. Eller med den expressiva stavning en tvittare använder: TröttmaaaaAAA!!

Filed Under: Nybildning, Nyord, Språkförändring Och Språkutveckling Tagged With: fetma, fulma, kåtma, snyggma, sötma, tröttma

100 bloggade hen

26 februari, 2013 by Per

I mitt inlägg Hen i bloggossfären: spridningsmönster lovade jag en uppföljning om den faktiska användningen av hen som tredje personens pronomen. Den kommer här.

Det förra inlägget visade att hen inte är vanligt på bloggar men fått ett uppsving 2012. När det förekommer är det ofta i metaanvändning, dvs. i diskussioner för och emot hen. Jämfört med han och hon står hen för promilleandelar av träffarna.

Som jag ser det finns hen som ett stilistiskt alternativ vid personreferens, dock i begränsad omfattning och i särskilda kontexter. Det här inlägget syftar till att precisera vilka de språkliga och sociala kontexterna är.

Jag har slumpvis excerperat 100 fall där hen används pronominellt från Språkbankens Bloggmix. Med hjälp av en analysmodell har de sorterats in i olika språkliga kontexter (se nästa avsnitt). För att ge en bredare bild av hen kommer jag också att skissa användningen i andra medier och sammanhang. Långt blir det, jag tror det längsta inlägget hittills på denna blogg.

Analysmodell
Hen används på olika sätt. För att få fatt i det har jag utgått från en analysmodell där olika språkliga kontexter urskiljs utifrån främst grammatiska kriterier. I första hand har korrelatets referens, det ord hen syftar tillbaka på, varit styrande och mer exakt dess specificitet. Jag exemplifierar kategorierna:

Könsöverskridande hen (definit hen, korrelatet är könat och har specificitet): Det var först när jag lärde känna Minou som jag förstod att jag fanns – och sedan lärde hen mig att inte känna skuld över min existens.

Anonymiserande hen (definit hen, korrelatet är okönat och har specificitet): Samtidigt som det inte är så hett, jag menar, tidigare i kväll blev en av ungarna * säger inte vem * helt förstörd för att hen inte klarade av att framkalla ett gäsp.

Okänt kön (definit hen, korrelatet är okönat och har specificitet): Jag ska göra en telefonintervju typ exakt nu eller om två minuter men nu har ungjäveln (eller om det är gnälltanten?) i lägenheten nedanför dragit igång pianokonsert. Det låter som att hen sitter och spelar i vårt vardagsrum.

Indefinit hen (hen har specificitet, korrelatet har icke-specifik referens): Hade någon sagt till mig för tio år sedan – eller bara fem hade nog räckt – att Jocke Berg från Kent skulle sjunga ledmotivet i en Pixar – film hade jag sagt att hen var galen och borde kolla upp sig hos lämplig psykolog.

Generiskt hen (hen och korrelatet är icke-specifika och generiska): Vill man går det även att koppla köpet till köparens Facebook-sida så hens vänner direkt ser att hen köpt en fika för pengarna.

Kort grammatisk beskrivning av hen-kategorierna
Den som bryr sig mindre om grammatiska överväganden kan hoppa till nästa avsnitt, för såna kommer nu. Grovt sett kan korrelatet antingen peka ut en specifik referent för läsaren eller inte göra det. I det förra fallet blir hen definit (pekar ut en unikt identifierbar referent) och kateoriseras som antingen könsöverskridande hen, anonymiserande hen eller okänt kön.

I det senare fallet har vi indeifnit eller generiskt hen. Skillnaden är förenklat att indefinit hen pekar ut en referent eller person inom en grupp referenter medan generiskt hen refererar till vem som helst inom en klass eller grupp.

Kategorierna är delvis överlappande, men det har i stort fungerat att skilja exempelvis indefinit och generiskt hen. Kategorierna anonymiserande hen och okänt kön har jag dock slagit samman i den kvantitativa uppställningen. De kategorierna är funktionella och måste läsas ut från kontexten.

Jag ska inte fördjupa mig mer i grammatiken. Av mina exempel kommer det att framgå vad som faktiskt fångas av kategorierna. (Det hela är en del av ett projekt där jag och min kollega Benjamin Lyngfelt undersöker hens användning. Vi hoppas att snart få ihop en forskningsartikel, där den grammatiska analysen blir utförligare.

Kvantitativ överblick
De 100 hen som ingår i materialet fördelar sig så här:

Könsöverskridande hen            15 %
Anonymiserande hen och
okänt kön                                  40 %
Indefinit hen                              15 %
Generiskt hen                           30 %

De mest anmärkningsvärda tycker jag är att hen så ofta används anonymiserande och för okänt kön; 40 % av beläggen är sådana. Det innebär att man på bloggar talar om bestämda personer men utan att ange kön.

Generiskt hen, som annars lyfts fram som en vettig kontext för hen, står för mindre än en tredjedel av beläggen. Det kommer sig säkert av att bloggare skriver personligt och mer sällan har anledning att uttala sig om klasser och kategorier av människor. Den kategori som ligger närmast det generiska hen är det indefinita, där en person ur ett kollektiv fokuseras; den omfattar 15 %.

Den mest radikala användningen av hen är att nämna en könad person, exempelvis genom att ange ett egennamn. Att pronominalisera med hen blir då könsöverskridande. Användningen finns och omfattar 15 %; den är alltså inte så stor.

Jag går i det följande igenom materialet kategori för kategori.

Könsöverskridande hen
Könsöverskridande hen motsvarar det jag tidigare kallat hbtq-hen. Exempel (med hen och ibland andra pronomen i fetstil och löpande numrering):

(1) Minou sa att hen önskar att hen vore mer som en apa. Schimpanser använder tår som vi använder fingrar. (härifrån)

(2) Samtidigt i badrummet är Jimmy och hen smörjer in sig med någon ansiktskräm efter att hen duschat. (härifrån)

(3) I ljuset av detta är Reinfeldts tal om ungdomsarbetslösheten som en synvilla extra allvarlig. Det är egentligen inte att förvånas att han misslyckas – hen ser inte problemet som ett problem. I statsministerns ögon är det med hans egna ord en ”skapad synvilla”. (härifrån)

(4) Jag har varit tillsammans med min kille i 6 månader och har aldrig varit såhär kär. Hade tidigare ett 4 års långt förhållande. Och jag kan inte minnas att jag var så kär då. Iaf… så kommer paniken då o då – är jag för ung för att ha hitta ‘den rätta’ (jag är 24). Och får panik på tanken att aldrig vara med någon annan. Men sen när jag verkligen tänker på det, så hen ändå den enda jag vill ha. (härifrån)

(5) Möter en person i trapphuset, gissar att det är en man. Hen ser ut som en typisk vaktmästare, med arbetsbyxor, marinblå fleecetröja och neongul skyddsväst ovanpå.

När vi går förbi varandra känner jag lukten av jordgubbar. För en sekund tänker jag ”Wow, är det Body Shops jordgubbsschampo?”. Sedan inser jag att det antagligen bara är för att hen ätit sylt till lunchen, för hen verkar inte nyduschad. (härifrån)

I exempel 1 och 2 är det Minou respektive Jimmy som pronominaliseras med hen. I exempel 3 blir Reinfeldt först han men sen hen. I exempel 4 och 5 är hens korrelat en substantivfras med definit betydelse, min kille, respektive en fras med indefinit betydelse men specifik referens, en man.

Substantiven kille och man är ju väldigt könade, och det är inte att förvåna att exemplen kommer från två genuspolitiska bloggar som dessutom står för mycket av hen-användningen i Bloggmix, Trollhare och HannaPee. Könsöverskridande hen finns i såna sammanhang, vilket också framgår av att exempel 5 föregås av rubriken: Riktiga mantimmer luktar inte hallon – utan jordgubbe.

I tre fall är Gud korrelat och pronominaliserat med hen. Man kan fundera på Guds essens och kön, men jag har sett detta som könsöverskridande, som i exempel 6:

(6) Om det finns en gud så är hen en jäkligt sadistisk sådan, som placerar John Isner och Nicolas Mahut i samma ”bracket”. De båda maratonmännen kan mötas redan i andra omgången! Jisses… (härifrån)

Anonymiserande hen
Det finns, inte minst i sociala medier, tillfällen då man vill tala om en vän, arbetskamrat eller bekant utan att röja personens identitet. Hen hjälper då till genom att avköna. Det kan som i exempel 7 handla om en medpatient på en behandling, som i exempel 8 om en person med kognitivt funktionshinder eller som i exempel 9 om en person med psykiska besvär:

(7) Det är så kul när man sitter och väntar, för dietisten kommer alltid gående där och är hur snackig som helst. VARJE gång jag sitter och väntar på a så kommer hen och är helt snackig och glad! hehe, idag pratade jag dessutom en del med ”chefen”.. Lite kul att jag alltid träffar en massa andra där, men min behandlare sitter och måla naglarna på sitt rum ^^ hehe… ups, tur att hon inte läser detta ^^ haha…. (härifrån)

(8) Jag vet att ingen av de där eleverna hade kognitiva funktionshinder. De hade säkert kunnat gå i en vanlig klass. Och jag vet att en av dem nu är förtidspensionerad. Jag vet inte varför. Men kanske hade saker och ting sett annorlunda om hen bara fått en chans. (härifrån)

(9) Detta inlägg handlar om en person som mått dåligt under många år och som även haft tufft i skolan. Hen har också frågor om antidepressiv medicin. (härifrån)

Det går inte alltid att säkert veta att bloggaren väljer att anonymisera, utan det är en tolkning som får göras. I exempel 7 blir anonymiseringen extra tydlig eftersom bloggaren avidentifierat namnet till a, som är korrelatet, och använder pronomenet hon om sin behandlare. Exemplen tolkar jag som etiskt betingade, dvs. bloggarna vill skydda identiteten på människor som har det svårt på ett eller annat sätt.

Det finns skäl att anonymisera även arbetsrelationer. Det har ju hänt att anställda fått varningar och till och med sparken när ofördelaktiga beskrivningar hamnat i cyberrymden. Hen används i exempel 10–12 i tur och ordning om en chef (en anställd har skrivit inlägget), en anställd (en arbetskamrat har skrivit inlägget) och en kund, närmare bestämt en flygplanspassagerare (en flygvärdinna har skrivit inlägget).

(10) En av mina chefer säger exv när hen föreslår arbetsuppgifter till mig; att hen vill ”inkludera mig”…

Jättekul att bli inkluderad och bli ianspråktagen och göra riktiga arbetsuppgifter.. MEN Jag bryter då mot mitt fackliga löfte… Jag utför riktigt jobb till en bråkdel av den lön som är satt för att utföra jobbet. (härifrån)

(11) Mitt halvgoda humör blev testat då en arbetskamrat som inte har jobbat allt för länge på min arbetsplats slänger ur sig att ”Du är ju en riktigt dålig chef”, bakgrunden till detta är att jag imorgon skall åka med en jag inte brukar åka med och köra ett pass som personen i frågan inte är van vid och då får jag agera ”chef” som vi säger mest på skämt.

Till saken hör att jag för några veckor sedan körde med den nya på jobbet ett pass som inte jag var van vid alls och jag visste inte gatorna så himla bra och det blev lite rörigt, något som inte hade varit nödvändigt om personen i frågan hade kunnat tänka lite mer med arslet och insett att hen körde gatorna nästan varje vecka. (härifrån)

(12) På en av kortflygningarna jag gjorde i dagarna, kom det ombord en storvuxen person som hade en kroppsodör som fick mig att kväljas. Stanken liksom hängde sig kvar efter att hen satt sig, och när jag gick och räknade passageraren blev jag stoppad av en kvinna som satt i stolen precis bakom. (härifrån)

Anonymiserande hen i uppsatser: informant-hen
En social kontext där anonymiserande hen har fäste är uppsatser och examensarbeten i högskolevärlden, vilket jag berört här. Det handlar om ett informant-hen.

Informanter kan vara relevanta på olika sätt i vetenskapligt arbete. Ibland är deras individuella egenskaper viktiga, vid andra tillfällen kan det vara yrkesrollen som står i fokus. Den som exempelvis har intervjuat lärare eller elever kan välja att låta hen bidra till en anonymisering av informanterna. I det här examensarbetet, som handlar om läxläsning i hemmet, förklarar studenterna hur de tänkt:

(13) Eftersom vi i denna studie inte ämnar studera likheter och skillnader i flickor och pojkars berättelser har vi valt att skriva ”hen” på de ställen vi annars skulle skrivit ”hon” eller ”han”. Detta har varit en fördel för oss och är en fördel för läsaren, anser vi, eftersom risken att egenskaper och personlighetsdrag som kan uppfattas som könsspecifika omedvetet läses in i elevernas svar minskas.

Elever har intervjuats om sin läxläsning, och i redovisningen pronominaliseras den aktuella eleven med hen:

(14) Måndagar och tisdagar gör hen sina läxor tillsammans med mamman, och på onsdagar och torsdagar själv. Läxorna görs alltid direkt efter skolan, för att det ska finnas tid för något roligt på kvällen.      Läxorna är inget som känns tråkigt för eleven, men hen menar att när man gjort det man måste kan man ha roligt. På måndagar brukar läxan ta en halvtmme till fyrtio minuter, då det mest är repetition. Hen menar att det är ganska lagom tid att hålla på.

I följande uppsats har en lärare besvarat en enkät. Studenten är intresserad av lärares hållningar till språkfrågor i allmänhet och väljer därför att använda hen och skriva bort kön:

(15) På frågan om läraren sett en ökning av särskrivningar svarar hen att det har hen, men att det pågått under en lång tid.

Läraren hade inte heller anmärkt på dessa meningar i följdfrågan vilket kanske inte säger så mycket då hen använt denna fråga till att skriva om annat.

Okänt kön
Ibland vill man tala om en specifik individ som man inte vet könet på. Det gäller inte minst på nätet, vilket exempel 16–18 visar:

(16) Avdelningen används mest som uthängningsforum, ivrigt påhejad av en av moderatorerna som istället för att moderera verkar delta med så mycket irrelevant skitprat hen kan i snart sagt varje skvallertråd. (härifrån)

(17) Det smärtar i blogg-bröstet då man hör att flera av er inte kan läsa min blogg genom Bloglovin. Men nu skrev en läsare att hen hade lagt till mig igen på bloglovin och då hade det fungerat! (härifrån)

(18) Mycket kan man göra på sin arbetstid

Tydligen. Till exempel kan man göra som den person som från en företagsdator i dag har googlat på ”Det perfekta förspelet”.
Hur personen då har hamnat på den här bloggen är också en intressant fråga.
Hoppas dock att hen får till ett perfekt förspel i kväll då.

Korrelaten är i tur och ordning en av moderatorerna, en läsare och personen, tidigare introducerad som den person som från en företagsdator i dag har googlat. Vi kan inte utesluta att nån av bloggarna känner personen i fråga och använder hen anonymiserande. Men grundtolkningen måste vara att det inte utifrån nicks och användarnamn på nätet går att sluta sig till könet på den som skriver.

Brevbärare och reklamutdelare har en liknande status. Vi vet att vi får post av dem, att det rör sig om en unik person, men vi vet inte nödvändigtvis vem, som i exempel 19 och 20. Båda introduceras med ett definit substantiv, Brevbäraren respektive reklamutdelaren.

(19) Brevbäraren kan ju öppna postfacken på ett annat sätt än vad vi som boende kan så för hen var det ju inget problem att stoppa in lådan men att få ut den var en annan femma.(härifrån)

(20) Spännande lapp som reklamutdelaren har lagt i min brevlåda. Jag har inte flyttat. Det här skapar ju lite frågor. Tror hen att jag har flyttat? Har hen lagt lappen i fel brevlåda? Tycker hen att den lapp jag har nu om att jag ej vill ha reklam är så otydlig, så hen vill att det ska stå att jag är avflyttad också, för att det då blir tydligare? (härifrån)

Okänt kön och anonymiserande hen i nyhetsrapportering
Ett av mina exempel är från en blogg på Hallands Nyheter. En läsare förfasar sig över att tidningen använt hen och ser det som en äcklig och rent politisk våldtäkt på språket och får svaret:

(21) Du ska nog inte ta det så allvarligt. Skribenten gjorde bara en grej av att hen (vet inte om det var en han eller hon som skrev) förmodligen inte visste om det var en han eller hon som behövde ambulanstransport. (härifrån)

Detta belyser att hen är ett omstritt pronomen och visar på ännu en användning av okänt kön (det är oklart om skribenten är en han eller hon). Det visar också på att hen kan användas i notiser just för okänt kön (oklart om en han eller hon behövde ambulanstransport). Den aktuella olycksnotisen lyder så här:

(22) Påkörd person i Hyllinge

HYLLINGE. Vid 18.30-tiden på tisdagen blev en person påkörd av en bil på Ådalsvägen i Hyllinge. Personen skadades dock inte så allvarligt att hen behövde ambulanstransport.

Att hen för okänt kön förekommer i nyhetsrapportering visar också följande exempel från en C-uppsats av Klara Bertils (2012:27)*:

(23) En person i Ulricehamn är med allra största sannolikhet omåttligt glad i dag. För 20 satsade kronor på Stryktipset vann hen inte mindre än 1,2 miljoner. (GT 2012-10-29 s. 10)

Även anonymiserande hen förekommer, exempelvis för att dölja identiteter på misstänkta (Bertils 2012:28):

(24) En 53-årig Märstabo har frihetsberövats vid tre olika tillfällen sedan september 2011. Misstankarna mot hen var […] (Upsala Nya Tidning 2012-11-21 s. 6)

När vi talar om barnen
Hen används som pronomen för barn, ofta tänkta och ofödda, men även världsliga. Ofta är det för att könet är okänt för det kommande barnet:

(25) Om bäbisen som tryggt vilar i mammas mage just nu (eller har jag missat något?) visste vad som väntar hade hen nog gärna stannat kvar inne i värmen ett tag till. (härifrån)

(26) Över en vecka sen bebisen hade sitt due date. Jag har konstaterat att hen inte vill komma ut innan huset blivit friskare. Alla är sjuka på ett eller annat sätt. (härifrån)

(27) Hon frågade till och med om Carin hade känt att hen hade rört sig idag… Gissa om jag fick lite högre puls ett tag! Sen efter ytterligare några sekunder, som kändes som en evighet, så lyckades hon hitta lilla hjärtat och det pickade på precis som det skulle! Lättad skulle man väl kunna uttrycka min känsla! (härifrån)

Korrelatet är vanligen bebisen, som i exemel 25 och 26. I exempel 27, från bloggen En chefspappas vardag…, tar upp en ultraljudskontroll för Grynet, som arbetsnamnet på bebisen är. Bebisen pronominaliseras med hen och barnmorskan med hon. Barn, fast inte ofödda, kan också anonymiseras, som i exempel 28 och 29:

(28) Jag såg en unge på kanske åtta år gå mot disken för att ta den andra så jag skyndade mig och tog den rakt framför näsan på hen. (härifrån)

(29) Jag går till en psykolog och pratar om mitt lilla barn. Jag säger att barnet blir misshandlat av sin pappa (som jag är separerad ifrån) men det finns inga bevis så anmälan jag gjorde lades ner och nu vill jag ha stöd i hur jag ska gå vidare med barnet och hantera hens upplevelser. Jag berättar för psykologen hur barnet reagerar när jag pratar om pappa, vad barnet berättat för mig och hur barnet mår. Det framgår klart och tydligt av min berättelse att hen inte alls mår bra utan är mycket orolig och rädd och att det är kopplat till pappans misshandel. (härifrån)

Åtta av de 40 beläggen inom kategorin anonymiserande hen/okänt kön handlar om barn. I avsnittet om genrerisk referens nedan finns ytterligare exempel på att barn och relationer henifieras.

Går vi till Familjeliv.se, en stor mötesplats på nätet, diskuteras och används pronomenet. Googlar man nätsidan kommer hela 3700 nätträffar upp, vilket är betydlgt fler än i Bloggmix, som har drygt 2000 träffar totalt på 345 miljoner ord. (Sökningen är gjord med strängen ”hen ”site:www.familjeliv.se””, och den rymmer mycket få falska träffar. Jag vågar inte garantera hur tillförlitligt Google är i en sån här sökning, men nog är hen betydligt vanligare på Familjeliv.se än i Bloggmix.)

Indefinit hen
Korrelaten för indefinita hen är av två huvudtyper. För det första med någon som korrelat:

(30) Om någon har en annan förklaring kan hen väl återkoppla till mig i kommentarsfältet nedan.(härifrån)

(31) Känner du någon som är en riktig gottegris? Varför inte ge hen en gummibjörn i julklapp, en riktigt stor gummibjörn vill säga. Över 1000 gånger större än en vanlig gummibjörn och innehållandes 12600 kalorier borde denna björn vara än nog för att tillgodose allas sweet tooth.(härifrån)

I exempel 30 syftar någon på de bloggläsare som tar del av inlägget. Med hen markeras att en i denna grupp avses. Denna typ av någon förekommer i sociala medier, eftersom en bestämd grupp läsare pekas ut (vännerna på Facebook, följarna på Twitter etc.). I exempel 31 markeras den grupp som korrelatet pekar ut med en restriktiv relativbisats, någon som är en riktig gottegris.

För det andra finns indefinita substantivfraser med icke-specifik referens:

(32) Själva filen är knuten till en användare och skulle jurymedlemmen skicka den vidare, kan nästa person ändå inte se den om hen inte har lösenordet. (härifrån)

(33) Tycker det är märkligt hur man hela tiden utgår från att man måste tycka likadant för att gilla varandra, att jag umgås och tycker om en person innebär ju inte att jag jämt tycker likadant som hen. (härifrån)

I exempel 32 är korrelatet nästa person, som anaforiskt går tillbaka på en användare – märk att det återigen rör sig om skeenden i den digitala världen. I exempel 33 är korrelatet en person, som är insatt i en diskussion om bloggarens sociala relationer. Detta exempel vetter mot det generiska; det finns som sagt ett visst överlapp mellan de kategorierna.

Generiskt hen
En knapp tredjedel av hen-beläggen har som framgått generisk referens. Institutionella roller behandlas gärna generiskt:

(34) Under andningsregistreringen kollar man på andningsmönster, puls, blodgaser, vilket håll patienten ligger på, om hen snarkar, om hen sover oroligt, hur syresättningen är, om hen har andningsuppehåll och säkert en del till. Om patienten har en andningsmaskin så ser man om det är hen eller maskinen som initierar andetagen. (härifrån)

(35) Det är sådana småsaker som gör att Ocean Beach Club är mer en ett vanligt hotell, det är inget charter med massindustri utan varje gäst blir uppmärksammad och sedd, alla känner sig viktiga. Det är ovanligt i servicebranschen; kunden är sällan i det fokus hen borde… (härifrån)

(36) Jan Björklund jämför skolan med en arbetsplats, att det på ingen arbetsplats skulle accepteras att man hade olovlig frånvaro. Det han missar är att det på en arbetsplats direkt tas kontakt med den anställda ifall hen inte kommer i tid, medan det i skolor allt för ofta tillåts gå flera dagar innan någon kontakt eventuellt tas. (härifrån)

(37) Jag tänker att en bra skolbibliotekarie har riktigt bra koll på barn- och ungdomsböcker så att hen kan hitta den perfekta boken till elever med olika behov och smak. Hen gillar verkligen att arbeta med barn och kan och vill samarbeta med lärarna på skolan. (härifrån)

Det är vanligt att korrelatet är en substanitvfras i bestämd form, som patienten i exempel 34, kunden i exempel 35 och den anställde i exempel 36, där också han används för specifik referens (till Jan Björklund) . Att hen är generiskt innebär att det refererar till vem som helst inom gruppen eller kategorin som korrelatet etablerar. I exempel 37 är den indefinita substantivfrasen en bra skolbibliotekarie korrelat. Hen har ett fäste på bokbloggar, vilket gör att generiska författare förekommer:

(38) När en författare (vilket är vem som helst som fäster ord på papper) skriver gör hen det först ensam på sin kammare med stängd dörr. Det ska så vara. Sen bearbetar den som vill bli publik författare sina ord, först därefter öppnar hen dörren till världen. (härifrån)

(39) Kanske något kort om författaren, t.ex. om hen skrivit några böcker tidigare eller varifrån hen kommer. (härifrån)

I exempel 38 har substantivfrasen i korrelatet obestämd form, en författare, och i exempel 39 bestämd, författaren. Även människan henifieras. Exempel 40 är lite kul:

(40) Människor äskar att se sig själv på kort, oavsett om hen erkänner det eller inte. (härifrån)

Korrelatet är här pluralt, människor, så vi får vad vi kan kalla ett pluralt hen. Exemplet visar också att generisk referens mycket väl kan uttryckas med plural, och då är dom, eller de, naturligt. Exempelvis kan exempel 36 ovan skrivas om pluralt utan att förlora sin genericitet: Det är ovanligt i servicebranschen; kunder [och inte kunden] är sällan i det fokus de [och inte hen] borde.

Till sist används generiskt hen gärna när barn och familjerelationer tas upp och generaliseras. Det finns åtta sådana fall i materialet (utöver exemplen på okänt kön och anonymiserande hen ovan). I några fall växlar pronomenbruket:

(41) Ett barn kan få tillgång till hela sin tradition med undantag av de kränkningar som flera kulturer utövar. När denne sedan är vuxen så står hen fri att exempelvis skära av en del av snoppen eller varför inte klitoris? (härifrån)

(42) ” First Steps ” – mockasiner med gummisula ger ditt barn trygghet i sin aktiva tillvaro när hen ska springa eller krypa. Med halkfri sula som ”andas” genom hålen så att man kan använda dem året runt. (härifrån)

(43) Jag är stolt över att min dotter är stark och vågar säga ifrån när något inte känns rätt. Och jag berömmer henne, lättad över att hon är hemma helskinnad.

Tyvärr är det en del föräldrar som istället reagerar med förmaningar, att man ska lyssna på den vuxna i sällskapet och göra som hen säger. Bara för att man är vuxen betyder inte det att man automatiskt har bättre förstånd! (härifrån)

I exempel 41 introduceras referenten som ett barn, som pronominaliseras med det könade denne, som föregår hen. I exempel 42 finns en växling från hen till man, och i exempel 43 används hon specifikt och hen generiskt.

Generisk hen i andra sammanhang
Generiskt hen är belagt i fler sociala sammanhang, exempelvis i tidningsspråk (Bertils 2012:26):

(44) […] vilka krav som gäller för att en person ska vara valbar till nämndeman. Hen måste vara svensk medborgare, myndig och folkbokförd i kommunen. (Svenska Dagbladet 2012-11-07 s. 11)

(45) Lika viktigt som det är för en stockholmare om hen är född på Söder är det för en ölänning om hen är född i Sandby eller Torslunda. (Östran 2012-10-14 s. 11)

Här är en person (exempel 44) respektive en ölänning korrelat (exempel 45). Att tidningar använder hen innebär att det har fäste hos offentliga aktörer. När Miljöpartiet 2012  lanserade sitt nya partiprogram var hen en del av det, vilket väckte uppmärksamhet i media. Aftonbladet slog upp det hela stort (24/9 2012) och exemplifierade till och med:

I arbeten på högskolor är generiskt hen återkommande – åtminstone i vissa ämnen, som svenska språket, medie- och kommunikationsvetenskap, pedagogik, genusvetenskap (jfr detta inlägg). Det är många som vittnar om att dagens studenter skriver hen, utan att det innebär ett starkt sexualpolitiskt ställningstagande. Här exempel som jag stött på:

(46) Då allt finns medfött är det ingen fara att vänta och se om det är ett barn som ligger lite efter sina kamrater. Tids nog kommer hen ikapp.

(47) Vi tänker oss även ett portätt på personen i fråga där hen röker. Bilden ska verkligen inte romantisera rökning utan snarare tvärtom.

(48) Det viktigaste är att pedagogen har goda kunskaper i den metod hen väljer att använda.

Korrelaten är ett barn (exempel 46), personen i fråga (exempel 47) och pedagogen (exempel 48).

En offentlig aktör som skulle kunna använda sig av hen är myndigheter. De processar ju världen generiskt, i kategorier som arbetstagare, student, trafikant, gäldenär, arbetssökande, skolhuvudman etc. Det finns gott om tillfällen för generiska hen. Men myndigheter använder så gott som aldrig hen (muntlig kommunikation med Karin Milles, som undersökt saken).

Diskussion
Det tål att upprepas att hen inte är ett frekvent pronomen. De många hen-exemplen kan ge bilden att hen används mest överallt. Det jag gjort är att jag exerperat hen när det faktiskt används som pronomen i bloggar och i utblickar mot andra medier och offentligheter visat på parallella användningar.

Ett huvudresultat är att hen, när det väl tas i bruk, används för anonymisering eller okänt kön. Det rör sig om ett hen som har definit betydelse, som markerar en unikt identiferbar referent grammatiskt sett – men hen gör att könet inte anges.

Det kan handla om att skydda identiteten på personer eller att maskera könet på chefer, arbetskamrater och kunder. I nicks och användarnamn på nätet är exempelvis inte kön uppenbart, så här kan hen komma till pass. Särskilt vanlig är användningen när det gäller barn, inte minst för bebisar som skribenten inte vet könet på.

Indefinit hen används ibland, för att fokusera en individ (som inte är unikt identifierbar) inom en grupp, exempelvis läsarna av den aktuella bloggen. Även könsöverskridande hen används ibland, som regel på ett radikalt sätt för att överskrida könsuppdelningen mellan kvinna och man och hon och han.

Generiskt hen är en större grupp, som bland annat används när institutionella roller behandlas, liksom i litterära sammanhang om författare. Barn och relationer återkommer som något som skribenter generaliserar över. Generiskt hen finns också i tidningsspråk, liksom i examensarbeten.

En poäng är att hen till största delen är ett skrift- och inte ett talspråkspronomen. På frågan i vilka skriftliga sammanhang det kan tänkas få ordentligt fäste är texter och gemenskaper som handlar om barn och relationer ett bud. Som framgått är Familjeliv.se en mötesplats på nätet där hen används regelbundet. I genuspolitiska sammanhang är pronoment också självkart; i Bloggmix är det den typen av inlägg som står för de flesta hen.

Anonymisering och okänt kön, men även generiskt hen, är användningar som har stöd hos många högskolestudenter. Det förbättrar hens framtidsutsikter. Om hen börjar användas av unga personer kan det med tiden etableras på allvar.

Det går inte att ta upp hen utan att säga nåt om den symbolladdning det fått i offentligheten. I tidningsbranschen har hen ofta stöd. Se exempelvis på denna Aftonbladet-nyhet från förra årets melodifestival (10/3 2012).

Hen används här för anonymisering. Dess korrelat, den vinnare som läsarna röstat fram, får man om man klickar på VISA RESULTAT längst ner. Det är retoriskt verkningsfullt, och det är förstås fullt medvetet som en offentlig aktör som Aftonbladet slår ett slag för hen. Föga förvånande väckte artikeln mycket diskussion för och emot på nätet.

Vi har alltså ett läge där användningen av hen är sällsynt i spontant skriftspråk i allmänhet, som i mitt bloggmaterial, samtidigt som det finns offentliga aktörer (ibland kallade en genusmedveten kulturelit) som medvetet tar ställning för hen.

Att säkert bedöma hens framtid är ogörligt. Men den bör, menar jag, beskrivas som att hen kan bli ett mer eller mindre etablerat stilistiskt alternativ vid personreferens i tredje person. I hen-debatten har det ibland diskuterats som om det här gäller svenskans pronomensystem, som att det skulle förändras på ett avgörande sätt. Det är knappast fallet.

Det finns i de språkliga kontexter jag urskiljt många sätt att uttrycka singular tredjepersonsreferens, vilket också framgår av exemplen. Vad gäller könsöverskridande hen är han och hon alternativen. I de övriga kontexterna är den ofta ett könsneutralt alternativ. Singulart dom är könsneutralt och förekommer i vissa kontexter (jfr detta inlägg). För generisk referens gäller som framgått att plural mycket väl kan användas, så att just pluralt dom blir ett könsneutralt pronomen. Sen finns det en uppsjö andra, mer eller mindre vanliga, pronomenalternativ: han, han eller hon, hon eller han, denne, vederbörande m.m.

Med andra ord finns det många stilistiska alternativ med varierande könsneutralitet. Vilka som har framtiden för sig återstår att se.

Hen har blivit ett symbolord, ett ord som många känner till men få anväder som pronomen. Om debatten och uppmärksamheten hjälper eller stjälper dess framtid kan vi bara spekulera om.

* Bertils, Klara (2012): Hen – ett könsneutralt pronomen på väg in i allmänspråket. En studie av funktionen och spridningen av ordet hen i bloggar och dagspress. Examensarbete på kandidatnivå, 15 hp. Institutionen för språkstudier. Umeå universitet.

 

Filed Under: Pronomen, Samhällsdebatt, Språkförändring Och Språkutveckling Tagged With: anonymiserande hen, generiskt hen, indefinit hen, könsneutralt pronomen, könsöverskridande hen, okänt kön

  • 1
  • 2
  • 3
  • …
  • 5
  • Next Page »

Senaste inläggen

  • Debatt om enhets-dom
  • Enklitiska pronomen och tempus: det är bara att gilla’re
  • Literacy som semiotisk mediering: en föreläsning
  • Dem och det hos en åttaåring
  • Barn och brev

Kategorier

  • Adverb
  • Års Och Högtider
  • Böcker, Serier, Tidskrifter, Avhandlingar
  • Folketymologier, Eggcorn, Nattuttryck
  • Fraser Och Satser
  • Interjektioner
  • Interpunktion
  • Journalistik
  • Läs Och Skriv
  • Medier, Genrer Och Format
  • Nattuttryck
  • Nybildning, Nyord
  • Ord, Ord, Ord
  • Ordböjning
  • Prepositioner
  • Pronomen
  • Reduplikation
  • Retorik
  • Samhällsdebatt
  • Semiotik
  • Språkförändring Och Språkutveckling
  • Språkregler Och Språkriktighet
  • Språkvård Och Språkriktighet
  • Substantiv
  • Svordomar, Kraftuttryck Och Slang
  • Universitetsliv
  • Utan ämneskategori
  • Utbildning Och Skola
  • Verb

Etiketter

adverb barnspråk bindestreck coollugn de-dem dom eggcorn engelska lånord fina ord folketymologi fonologi fula ord handburgare hen humor hän jämställdhet Kalle Anka könsneutralt pronomen Language Log meh metafor mumsbit namn nattuttryck nyhetsspråk nyord ordbildning retorisk figur rocky sammanskrivning semikolon Simpsons snowclone språklek språkpolitik språkvård särskrivning talspråk ungdomsspråk woop Zlatan Örebro universitet å andra sidan å ena sidan

Copyright © 2021 · Lifestyle Pro Theme on Genesis Framework · WordPress · Log in