I onsdags hade vi högre seminarium, där ämnet samlas kring aktuell forskning. Anna Vogel från Stockholms universitet var på besök, och hon presenterade ett spännande projekt om laddade ord.

Mer exakt handlade det om två betydelsefält som hon kallade ’migrant’ och ’personer med intellektuell funktionsnedsättning’.

Redan här antyds laddningen. Migrant är ett ovanligt ord, som återfinns i vissa fackspråk. Anna hade valt det för att det är åtminstone ganska neutralt på svenska (däremot inte på amerikansk engelska, vilket påpekades). Det vore värre att kalla betydelsefältet för ’invandrare’.

Tänker man efter blir man lätt osäker på om man får säga det ordet. I alla fall är det fel i vissa sammanhang. Tidningar undviker det t.ex. och föredrar att säga att en person är svensk medborgare – på sätt och vis paradoxalt att betoningen av det svenska framkallar det främmande, den utländska bakgrunden. Andra försöker lansera blatte i en positiv betydelse, lite som att bög de senaste decennierna lanserats av homosexuella själva som ett neutralt ord.

Att nya ord ständigt dyker upp i de här betydelsefälten är uppenbart. Anna gick igenom utvecklingen för tre såna ord inom fältet ’personer med intellektuell funktionsnedsättning’.

Det äldsta ordet är handikappad som dominerar på 1960-talet. Utvecklingsstörd slår igenom på 70-talet och dominerar då. På 90-talet kommer (person med) funktionshinder, och då blir de andra två orden mindre vanliga.

Så ord byts ut mot varandra beroende på att det aktuella ordet börjar uppfattas som nedvärderande och felaktigt. Förstod jag Anna rätt så är i dag funktionsnedsättning det som tar över efter funktionshinder…

Den avslutande diskussionen på seminariet handlade om makt i olika bemärkelser. Var Annas undersökning en kritisk diskursanalys, där det gällde att avslöja dåliga och förtryckande användningar av såna här ord?

Flera var tveksamma till det, bland annat eftersom undersökningen är historisk och såna tolkningar riskerar att bli anakronistiska. Utifrån dagens syn och värderingar är det alltid lätt att säga att folk förr i tiden gjorde fel och förtryckte. På sin tid kan de aktuella orden och beteendena mycket väl stått för något progressivt.

Samtidigt kommer man inte ifrån att användningen av såna här laddade ord är förknippande med makt, åtminstone en beskrivnings- eller kategoriseringsmakt. Att placera personer i bestämda fack (invandrare, funktionshindrad etc.) innebär att vissa egenskaper lyfts fram på bekostnad av andra. Och det som garanterat lyfts fram är att personerna i de kategorierna inte är som vi andra, utan avviker från en viss normalitet.

Till sist vill jag säga att sådana här ord och frågor behandlats i några tidigare inlägg. Vad gäller ’migrant’ finns här ett inlägg om etniska sammansättningar. Vad gäller ’intellektuell funktionsnedsättning’ finns här ett inlägg om konstruktionen cepa sig, och här ett inlägg om hur handikapp mer allmänt språkliggörs.

[Inlägget redigerat 8/1 2011.9]