I ett tidigare inlägg beskrev jag hur inte aktualiserar sådant som på något sätt är fel eller problematiskt. Världen är ju ofta problematisk, och med inte går man emot det som någon sagt eller gjort.
Det finns andra ord för den som vill komma tillrätta med världen. Egentligen är ett praktiskt ord. Med det gör man anspråk på sanningen. Det gör egentligen till ett bra journalistiskt ord – för det ligger ett potentiellt avslöjande i det – och till ett utmärkt frågeord, för det är på jakt efter ett lite djupare svar. Här några rubriker:
Vad är marknadsföring egentligen? (från Stimulansbloggen)
Vi poliser kan egentligen inte stoppa detta (från Hallandsposten)
Så vill din partner ha sex – egentligen (från Aftonbladet)
Vad vill egentligen moderaterna? (från LO)
Den som vill bli riktigt avslöjande eller verkligen väga problem mot varandra kombinerar men och egentligen och kryddar med inte. Som tidningen Automotorsport:
SPIONERAT: Ny Mercedes C-coupé – men egentligen inte
Här har vår fotograf för första gången fångat nya upplagan av Mercedes C Sport Coupé, under vintertest i norra Sverige. Men modellen, som ska byggas i Brasilien, är inte alls ny under skalet.
Rubrikens första men naglar fast en motsättning, och tack vare inte förstår man att motsättningen gäller om bilen är ny. Att bilen faktiskt inte är ny förstår vi tack vare ett egentligen, som markerar vad som är sanningen. Tankefiguren upprepas sen i ingressen.
Det går också att använda men allmänt retoriskt för att markera att man kommer till en poäng, och kombinerat med egentligen kan då det sagda få karaktären av en genomtänkt slutsats eller ett råd. Som i den här kommentaren från Trädgårdsforumet:
Så himla dyra är inte självvattnande krukor jag köpte mina balkonglådor med vattenreservoar för en liten penning på lidl. Men egenligen spelar det ingen roll vad man odlar i, bara det är stor jordvolym samt dräneringshål ifall man vill att det ska funka bra i soligt läge.
En renodlat retorisk användning av men egentligen finns också. Den hör man ofta i tal. Den innebär att själva sägandet regleras och inte det sagda, innehållet. Då betyder uttrycket ungefär ’vänta, nu ska jag tänka efter vad jag menar’. Som i den här bloggen:
MEN EGENLIGEN. om jag till exempel pratar med mina vänner eller skriver i min hemlizdagbok skriver jag typ såhär typ helt hur jag vill, helt crazy och då blir det liksom mer äkta och så, lite mer som jag låter i mitt huvud när jag tänker och lite mer som jag pratar på riktigt, ah typ talspråk! (smart!)
Olika småord poppar alltså upp så snart världen inte går ihop. Ska jag sammanfatta den typiska konfliktanvändningen av de ord jag nämnt blir det så här:
MEN – fångar en motsättning
EGENTLIGEN – visar att man kommer med en sanning
INTE – markerar att någon sagt eller gjort fel
En liknande sak är hur danskans ”Jamen” har blivit extremt vanlig som svarsinledare, särskild bland politiker. Det är möjligt att det för de flesta endast fungerar som fyllnad (som i svenskt sportsspråk, där alla svar inleds med ”nej”), men det finns också en annan sida av fenomenet.
Får man en fråga och börjar svara med ”Jamen”, markerar man en avstånd till frågeställaren och/eller de som skulle kunna tycka det som frågan uttrycker. Och man gör det genom att placera motståndaren inte som en man debatterar med, men som en man måste visa fakta för. ”Jamen” betyder ”Hörru, så här är det…”. Man kan bemärka att Pia Kjærsgaard från Dansk Folkeparti i sina valdagbok på nätet konsekvent använde det för att framställa sina meningsmotståndare som ryggradslösa, naiva idioter (eller dylikt).