På svenska

En djupdykning i det svenska språket

Åsa Larssons nattuttryck: professoriskt och farligkorv

by

När regnskurar beskär sommarbadandet och lantlivet inte gynnar nätuppkoppling är böcker det som gäller. När det gäller vår exportsuccé Swedish Crime är nog Åsa Larsson den jag helst läser. Jag är just klar med Till dess din vrede upphör.

Jag kunde inte låta bli att notera ett par nattuttryck, alltså spontana nybildningar som låter lika som ursprungsorden men ger mer mening. Först professoriskt (från sidan 114, min festil):

   Anna-Maria skakade på huvudet.
   – Var är dörren till vedboden? frågade hon.
   – Finns ingen dörr, sa Göran Sillfors. Det är ju det som är problematiken.
   På vedbodtaket hade snön smält och sedan frusit. En jättelik kaka av is hängde olycksbådande ut över takkanten.
   Anna-Maria tog av sig mössan och öppnade skoteroverallen. Hon var alldeles för varmt klädd.
   – Du vet vad jag menar, log hon glatt. Visa mig var dörren satt. Är den på baksidan?
   Dörrhålet satt på gaveln och var ingenspikat med brädor.
   – Jag ska ordna med ny dörr till våren, sa Göran Sillfors. Nu är ju ändå inte här nåt på vintern så då fick det bli lite professoriskt.

Anna-Maria Mella är polisinspektör i Kiruna. Hon utreder ett försvinnande som börjar likna ett mord på två ungdomar. Göran Sillfors äger en stuga vid den sjö i Vittangijärvi där de möjligen dykte när de dog. Det är viktigt för utredningen att få ett färgprov från hans vedboddörr. Det ska matchas mot färgrester på den döda kvinna som för övrigt och lite originellt är bokens huvudberättare.

Det är Göran Sillfors som säger att det fick bli lite professoriskt. Av det föregående kapitlet har vi förstått att Sillfors är en medelålders man som brukar snacka vitt och brett med allt och alla.

Med professoriskt gör Åsa Larsson en liten men dock markering av hans tal, att han är lokalbefolkning, att snacket kan låta så. Och mer exakt blir det en karakteristik av Sillfors.

Det framgår av hans replik innan: Det är ju det som är problematiken. Inte problemet, utan det längre, omständligare problematiken, som lägger upp för professoriskt i nästa mening.

Natuttrycket bygger förstås på att ursprungsordet provisoriskt byts mot nybildningen professoriskt. Orden låter nästan lika, /v/ och /f/ uttalas ungefär på samma sätt, mot läpparna och tänderna, huvudskillnaden är att /v/ är en tonande konsonant.

Skillnaden i betydelse är att nybildningen bygger på att professorer och såna lever i bokliga världar och inte förstår sig på praktiska och handfasta saker. Nåt som är tillfälligt reparerat är professoriskt gjort.

(Jag kan inte låta bli att flika in det vanliga sättet att säga att nåt är ointressant. Det är ju att slå fast att det är av akademiskt intresse, dvs. utan kontakt med verkligheten. Nybildningen har ingen konstig betydelse.)

Nu till farligkorv. Anna-Karin Malla, som är fyrbarnsmamma, blir uppringd i hemmet av bokens huvudperson, kammaråklagare Rebecka Martinsson (sidan 213):

   Anna-Maria skrattade.
   – Vad ska ni äta i kväll?
   – Rökt gädda.
   – Rökt gädda, det har jag aldrig provat.
   – Gott! Ni då?
   – Vi har redan ätit, sa Anna-Maria. Gustav fick välja så det blev ”farlig-korv”.

Falukorv nybildas som farlig-korv. Orden låter mer lika än vad som framgår av skriftbilden när de uttalas med sammansättningsaccent. Förleden farlig tappar sitt avslutande /g/ i korvkrocken, kan man säga, alltså att det försvinner in i det /k/ som inleder nästa betonade stavelse.

För ett barn blir ursprungsordets förled, som syftar på staden Falun och uppträder i den förkortade formen falu-, gärna ett restmorfem, en orddel utan betydelse. Ett sätt att skapa mening är att ta till nåt likaljudande, och det blir farlig. Det gör helt klart korven mer spännande.

Med nybildningen ser Åsa Larsson till att i förbifarten karakterisera ett barn (och jag gissar att även hon är förtjust i de meningsskapande som finns i nattuttryck). Farligkorv ansluter till en rad liknande barnord som jag tagit upp, exempelvis brösttårta (från bröstvårta), coollugn (från kolugn), handburgare (från hamburgare), magdröm (från mardröm), mumsbit (från munsbit), sockerplast (från sockiplast), spexhuggare (från späckhuggare) och taggtuss (från kaktus)

Slutorden får bli att nattuttryck är användbara, även för framstående författare.

Magdröm, snörpligt, fördödande. Fler nattuttryck

by

Nattuttryck är en följetong på denna blogg. Alltså att vi spontant omtolkar ord på ett sätt som ger mer mening samtidigt som det nya uttrycket låter ungefär som det gamla. Nybildningen lever ett skuggliv, den hörs eller märks inte. Förrän den dras fram i ljuset, ofta genom att den synliggörs i skrift.

Det är många som genom åren har tagit för givet att det heter coollugn, stopp på belägg och handburgare, och inte kolugn, stopp och belägg och hamburgare. Och som blivt förvånade, ibland chockade, när det uppdagats att alla andra inte använder deras så logiska och meningsfulla form.

Jag ska gå igenom orden i rubriken.

Magdröm
När man vaknar ångestsvettig och kippar efter andan är en bra förklaring att man haft en magdröm, inte en mardröm (min fetstil):

  • Usch, jag har vart jagad hela natten, Magdröm efter magdröm och vaknade flera ggr med hjärtat i halsen. Försökte tänka på annat men kom in i drömmen igen på ett konstigt sätt. (härifrån)
  • haha hade en magdröm och det handlade om att jag skulle diska och nu blev dt verklighet (härifrån)
  • Vid frukosten i morse avhandlades flera ”magstarka” ämnen. Först talade Livia om att hon drömt en läskig magdröm under natten. Sen pratade vi om dagens förestående kalas för barnens kusin som fyller år idag. (härifrån)

Ursprungsordet är lite konstigt. Det är inte självklart att förknippa förleden mar– med substantivet mara som betyder ’ångest’. (Börjar man tänka så inser man snart att det är samma ordled som finns i engelskans nightmare och att den i svenskan är levande i adjektivet marig.) Det är alltid kul att leta i SAOB, som beskriver betydelsen så här:

ångestdröm (förbunden med en tryckande känsla över bröstet) som enl. folktron förmenas bero på att maran ”rider” den sovande; äv. (o. vanl.) allmännare: fasansfull dröm; äv. bildl., särsk. om föreställningar o. tankar l. händelser o. d. som gm sin hemskhet likna mardrömmar

Om förleden är underlig ger det förstås mer mening att spontant ta fasta på det som i SAOB beskriver som en tryckande känsla över bröstet och tala om en magdröm.

Och det gör människor. Särskilt yngre, vilket det sista exemplet ovan visar. Det är lätt att hitta magdrömmande barn:

Jag satt i skolan, gymnasiet…Med Rebecca….Haha..och så får jag ett samtal från någon, som säger ”mm Hej, skulle jag kunna få tillbaka min pistol som du lånade när du såldre sprit till min kompis?” Sen vaknade jag och var livrädd…Men sen insåg jag att det var en sjukt TRÅKIG och löjlig mardröm!!! (Som jag förresten kallade för Magdröm när jag var liten) (härifrån):

Eller som i den här historien:

4-åringen frågade mig imorse:
”Mamma, får jag titta på gnuerna, nu?”
Det rörde en sekvens i Lejonkungen, som jag har försökt skydda honom mot, men inte riktigt lyckats, då de tittar på den där filmen i tid och otid.
”Blir du inte rädd då?” försäkrade jag mig.
”Nej. Och jag får ju inte magdrömmar när det är så här tidigt!”
Så han fick titta. Bara han inte får magdrömmar!

Magdröm tillhör en grupp nattutryck som barn spontant skapar när de ger mening åt världen: mumsbit, brösttårta, taggtuss, spexhuggare m.fl.

Snörpligt
Adjektivet snörpligt stötte jag på i en intervju av Hammarbys nya tränare Gregg Berhalter på fotbollssajten Svenska fans. Berhalter uppmanas berätta en höjdpunkt som spelare:

Jag tror trots allt att om jag ska välja något så får det bli slutspelet i VM 2002 där vi först besegrade Mexico med 2-0 i åttondelsfinalen för att sen spela en riktigt bra match mot Tyskland, som ju därefter kom tvåa i turneringen, i en match där vi faktiskt var bättre men förlorade snörpligt med 1-0.

Annars är det varianter av frasen snörpligt slut som förekommer mest. Som på artisten Linda Bengtzings blogg:

Slutade snörpligt

Vi köpte hem chips, vatten och varsin hatt från shoppingrundan i Antalaya C. När vi kom till hotellet stoppades vi av vakten som beslagtog vattnet och resten vi köpt!

Ett par exempel till:

Snörpligt slut på Trettondagscupen
Trots att vi lirat så bra, riktigt bra stundtals i gruppspelet så ville det sig inte riktigt mot Glommen. Vi startar matchen mot Glommen med att rada upp chanser och vi har ett stort bollinnehav vilket gör att chanserna fortsätter att komma matchen genom. När 20 sekunder återstår av matchen lyckas Glommen komma till ett anfall och där skapas en retur som slås in. (härifrån)

Snörpligt och oväntat besked
Häst: Hexana
Fick ett väldigt snörpligt och oväntat besked idag när vi var och besiktiga Hexana; hon gick INTE igenom :-( ((((((( (härifrån)

I ursprungsordet finns det fornsvenska verbet snöpa, vars grundbetydelse är ’kastrera’, vilket i nyordet bytts ut mot ett annat inhemskt verb, snörpa, med betydelser som ’dra samman, hålla tillbaka’. Den härledningen slår igenom i adjektivet, som oasvett om formen är snöplig eller snörpligt har betydelsen ’dåligt, ofullkomligt’.

Fördödande
Den sista nattliga nybildningen är adjektivet fördödande, som låter nästan likadant som förödande. Skillnaden är återigen vilket verb som avses. I urpsrungsordet hittar vi det ålderdomliga öda, som förklaras så här i Svensk ordbok:

ö`da verb ödde ött, pres. öder
ORDLED: öd-er
SUBST.: ödande
• (ofta med partikel) (onödigtvis) låta gå förlorad med avs. på konkreta el. vanl. abstrakta tillgångar {SYN. förslösa, leva upp 2} {→slösa} ⟨ngt litt.⟩: ~ bort sitt liv; ~ sina krafter på en hopplös sak; ~ ut sin förmögenhet
KONSTR.: ~ (bort el. ut) ngt
HIST.: sedan äldre fornsvensk tid; fornsv. öþa; gemens. germ. ord; till 2öde; jfr föröda; ödsla

Det är alltså ett uråldrigt germanskt ord, som tar fasta på att något går förlorat eller blir tillintetgjord. Formen ödande finns, och den har moderniserats och dramatiserats genom att omvandlas till dödande. Liksom för snörpligt har vi att göra med en folketymologi i en snäv mening. Själva härledningen av ordet blir annorlunda, men inte betydelsen, som fortfarande går ut på att något går förlorat och försvinner.

Exemplen kommer ofta från det officiella skriftspråket. Detta är från Svenska Dagbladet:

I går svepte tyfonen Nalgae in över Luzon, Filippinernas nordö. Två dagar tidigare hade tyfonen Nesat härjat landet med fördödande följder. De två tyfonerna har lämnat minst 50 döda bakom sig och tiotusentals hemlösa.

Sveriges Radio rapporterar så här:

Henrik Fröberg, festivalgeneral för Kristianstadsdagarna, anser att det vore fördödande om polisen började ta betalt för att bevaka Kristianstadsdagarna.

Till sist går vi till Carl Bildts blogg:

Några av oss har dessutom ett behov att diskutera den alarmerande situationen i östra Kongo – striderna här har lett till ca 4 miljoner döda under de senaste åren. Skulle situationen försämras kommer de humanitära konsekvenserna att bli fördödande.

Att formen uppstår behöver inte bero på att en språkbrukare har lagt sig till med fördödande i sitt inre lexikon, att hon tror att det heter så. Det kan bero på kontexten. Handlar det man skriver om död slinker lätt det ordet med i vårt adjektiv.

Det nytillkomna /d/ får också hjälp av det /d/ som redan finns i ordet och som tungan eller fingret, beroende på om det är tal eller skrift, är redo för. (Formen andledning, av anledning, kan förklaras på samma sätt; det /d/ som finns i ordet underlättar för ännu ett /d/).

Men visst ger fördödande, liksom snörpligt, mening. Och vi kan vara säkra på att även framtida barn kommer att drömma magdrömmar.

(Tack till Ulla Moberg, som tipsade om mardröm, och till Claes Ohlsson, som uppmärksammade fördödande.)

Brösttårta, spexhuggare och sockerplast å mina vägar: fyra nya nattuttryck

by

En av de längre serierna på den gamla bloggen rörde nattuttryck, det som på engelska kallas eggcorn. I ett nattuttryck finns en nybildning som låter (nästan) likadant som en ursprungsform och som ger mer mening än denna.

Ljudlikheten gör att nybildningen hamnar i mörker, så att säga, den behöver inte synas. Det går att vara coollugn i stället för kolugn utan att det märks eller hörs. Nån kan, när hon väl skriver ordet, upptäcka att den mycket meningsfulla formen korrigerad plåt väcker munterhet och att ens medmänniskor bestämt hävdar att det heter korrugerad plåt. Det hör också till nattuttrycken, att nybildningarna kommer fram i ljuset.

Jag avgränsar nattuttryck efter tre kriterier:

  • Det fonologiska kriteriet: Ursprunguttrycket och nybildningen uttalas lika eller nästan lika.
  • Det kognitiva kriteriet: Nybildningen ger mening, ofta mer mening än ursprungsutrycket.
  • Det sociala kriteriet: Nybildningen är spontan och inte en produkt av inlärning.

Nedan tar jag i tur och ordning upp de nattuttryck som nämns i rubriken.

Brösttårta
Min dotter Ella kom hem från dagis för ett par år sen: ”Vet du, Anna säger brösttårta och inte bröstvårta.”. Detta är ett typiskt nattuttryck. Det är klart att brösttårta borde ge mer mening än bröstvårta för ett barn.

Uttalsmässigt är skillnaden mellan /t/ och /v/ tillräckligt liten för att orden i snabbt tal ska låta ungefär likadana. Att det tonande och labiala i /v/ försvinner med nybildningens /t/ var ändå tillräckligt för att de andra barnen skulle reagera.

Och då kommer nattuttrycket fram i ljuset. Det Anna tagit för självklart och meningsfullt räknas inte längre. Det visar sig att det är en vårta vi har och att det är den som åsyftas. Orden har ju inte samma referens, och nåt bra barnord för det runt vårtan finns veterligen inte; vårtgård är ett vuxenord.

Typiskt för nattuttryck är att de nybildas spontant av olika personer. Eftersom nyordet är meningsfullt borde det uppkomma igen och igen; det är något annat och mer än en felsägning. Jag har hittat ett nätexempel från en nedlagd blogg: fyraåringen tror att bröstvårta heter brösttårta.

Annars finns det bokstavliga brösttårtor, vilket var mer än jag visste. De är lättgooglade för den som är intresserad!

Spexhuggare
Det är inte ovanligt med den här typen av meningsskapande hos barn. Taggtuss i stället för kaktus är ett sött exempel, och ännu ett nattuttryck är spexhuggare för späckhuggare. En bloggberättelse (min fetstil):

Sen är det alltid en upplevelse utöver det vanliga att vara ute på sånna här äventyr med en 3-åring som snappar upp allt och alltid lyckas blanda ihop saker med varandra. Bland annat har jag lärt mig att det tydligen finns […] spexhuggare (troligen späckhuggare) i skogen.

Kognitivt sett är ordet klockrent: spex är härligt meningsfullt, medan späck sannolikt inte betyder så mycket för ett barn. Fonologiskt gäller att det finns ljulikhet men att nybildningens s-uttal (eller x-stavning sett från skriftbilden) gör att den som försöker använda det utmärkta ordet riskerar att bli rättad.

Socialt finns det mycket som tyder på att barn spontant nybildar ordet. Det finns en barnteatergrupp som heter Spexhuggarna och som står för de flesta nätträffarna. Det tas med på en nätordlista över påstått felaktiga ord.

Sockerplast
Sockerplast är en klassiker för mer än en generation. Sockiplast, som ju är ursrungsnamnet, lanserades 1959 och såldes in på 1990-talet. Det som översvämmas av nostalgi kan för övrigt gå med i Föreningen sockiplastens vänner (fast jag är osäker på om nybildningen är godkänd av dem!).

Nybildningen sockerplast ger på många sätt det perfekta nattuttrycket. Visst, sock-i-plast var inget dumt ord, det beskriver tillverkningsmaterialen, men sockerplast är ett fint, nästan längtansfullt ord för ett uppväxande släkte.

Fonologiskt är det liten eller ingen skillnad på orden, eftersom den andra stavelsen är obetonad. Det spontana uttalet blir i båda fallen nåt i stil med sockeplast, så socker-anhängarna avviker inte eller bara marginellt från ursprungsordet.

Det sociala kriteriet är kanske inte helt uppfyllt, eftersom nybildningen är så populär. Det kan till vardags vara tveksamt vilket som är det rätta namnet. Det finns många som vittnar om att de sagt sockerplast.

En googling (som måste tas med många nypor salt!) ger vid handen att sockerplast står för 28 procent av nattuttryckets googleträffar (som totalt är 14 590). Ett par exempel:

  • Ja det var tider de,blå sockiplast fast jag kallade dom för sockerplast av någon konstig anledning.
  • Och jag som liten trodde det hette ”sockerplast”:o)

En bra, nattlig nybildning uppstår spontant hos olika människor och kan leva länge i skymundan. Så är det för dessa sockor, och jag avslutar med det här exemplet (min fetstil):

Jag erkänner härmed att jag länge… ja, till och med väldigt länge… jag menar ända in i vuxen ålder… alltså väldigt vuxen ålder… trodde att de där små mockasinliknande sakerna man har på fötterna på gympan, hette SOCKERPLAST och inte sockiplast. Jag tror det ju såklart inte nu, idag, men jag trodde det som sagt länge, länge. Kanske lite för länge.

Å mina vägar
Ett återkommande nattuttryck är att å mina vägnar nybildas som å mina vägar. Orsaken är att vägnar är ålderdomligt och inte ger så tydlig mening, medan vägar är konkret och klargörande. Historiskt har båda uttrycken samma betydelse – vägnar är en gammal pluralform av väg – men det kan inte en nutida språkbrukare veta.

Uttalsmässiigt finns det en tydlig skillnad, eftersom ursprungsuttryckets nasala –ngn– byts ut mot ett stummare /g/. Att nybildningen ändå är livskraftig kan förklaras med att den hör till skriften snarare än talet. Nätexemplen är många, här några där jag varierar det possesiva pronomenet (mina, hans, hennes):

  • Men det mest kontroversiella (som inte ens är kontroversiellt) som några kanske skulle uppfatta som pinsamt å mina vägar är att jag tycker att genren modefoto är så sjukt tråkig att jag hellre skulle kolla på en Colin Nutley film.
  • Som alternativ kan han ge pengar till en trovärdig person eller organisation så de kan köpa mat för att ge till de fattiga å hans vägar.
  • Jo, han mindes min dotter och jag kände mig smickrad å hennes vägar.

För att få en uppfattning om spridningen har jag lagt samman träffarna för ”å mina/hans/hennes vägnar” och ”å mina/hans/hennes vägar” och räknat ut procenttalen. Det visar sig då att nybildningen står för 5 procent av förekomsterna (som totalt är 225 000).

Slutord
I ett nattuttryck finns det en nybildning som skuggas av en ursprungsform på så vis att uttrycken låter (nästan) lika. Nybildningen mer mening än ursprungsformen, och den uppstår spontant i vårt språkande. Så är fallet, om än inte på samma sätt, för de här uttrycken. Jag kan garantera att det kommer att finnas barn i framtiden som spontant säger brösttårta och spexhuggare. Sockerplast finns i mångas minne är ett spritt ord. Å mina vägar är en förenkling som inte kommer att försvinna.

Exkurs
Min term nattuttryck är en försvenskning av det som på engelska kallas egg corn, lanserad av Language Log. Den historien tar jag upp i mitt första inlägg om nattuttryck.