• Hem
  • Kontakt
  • Om bloggen
  • Om mig
  • Översikter

På svenska

En djupdykning i det svenska språket

Faktiskt är det adverb

16 februari, 2008 by Per

Rubriken är ett svar på den här frågan: Vilken ordklass är den bästa? Jag håller alltså inte med skräckförfattaren Stephen King, som en gång sa: I believe the road to hell is paved with adverbs.

Det räcker att ta en titt på tidigare inlägg på den här bloggen för att se vad som drar till sig språkvetares intresse. Vi har inlägg om inte och egentligen och många andra adverb.

Olle Josephson, Språkrådets chef, skrev häromåret boken ju, döpt efter ett adverb. För Olle är detta adverb svaret på frågan om vilket ord som är svenskans vackraste. Anledningen är att det underlättar och nyanserar samtal. Det hjälper oss att visa lyssnaren vad som är känd och ny information, det uttrycker medhåll eller vädjar om medhåll. På många sätt ett slags omsorgsord.

Jag skulle också välja ett adverb som svar på frågan om svenskans vackraste ord. Kanske typ, för det är ett spännande ord som ger många olika dialogiska nyanser, vilket Fredrik visat i sitt inlägg.

2005 kom en avhandling, Adverb i interaktion, av Jenny Nilsson. Ett av kapitlen tar upp vad Jenny kallar multifunktionella adverb, alltså sådana som liksom typ kan användas till lite av varje. Just, precis, ändå, nog, i och för sig m.fl. 

Varför säger vi t.ex. i och för sig? Jo, det kan vara för att vi vill göra en liten korrigering av det vi nyss sa: jo de tror ja (.) iåförsej de beror kanske på va. Det är också användbart i meningsutbyten. Då betyder det att man håller med motparten lite grann, men oftast inte mer än att man fortfarande tänker säga emot: nänä (.) iåförsej. I såna sammanhang kan ett kontrasterande men följa, varpå invändningen kommer.

Återigen: när vi språkligt relaterar till varandra är adverben det som gör att vi kan kommunicera på ett raffinerat sätt.

Filed Under: Ord, Ord, Ord Tagged With: adverb, fina ord, fula ord, språksociologi

Svenskans fulaste ord, flinade han

10 februari, 2008 by Per

Lena menar att bräsch är det fulaste ordet i svenskan med sitt getliknande uttal. I en kommentar instämmer Andreas (från Språkbloggen) och lägger till beige på andraplats, givet att det ges ett ordentligt ä-uttal.

Jag vill här slå ett slag för flina som svenskans fulaste ord. Inte för att det skulle vara något med uttalet, utan för att dess användning i sportjournalistiken irriterar mig. Min motivering: Ordet har för mig en negativ laddning, och när svenska (manliga) landslagsspelare flinar så fort de gjort något bra aktualiseras denna betydelse på ett ganska provocerande sätt.

Senast det hände var när jag i tisdags (5/2) bläddrade igenom Expressens sportbilaga:

– Det visades några gånger extra på tv och det skrevs lite extra om det, säger Larsson och flinar.

Det handlar om Sebastian Larsson, Sveriges nya landslagsstjärna i fotboll, som kommenterar ett fint mål han gjort i Premier League.

Idrottsmän och inte minst fotbollsspelare flinar förvånansvärt ofta. Jag gick till Språkbanken och sökte igenom Göteborg-Posten från 2004. Där finns 45 flinar och 25 flinade, och idrottsflinandet är utbrett. Det är uppenbart att landslaget i fotboll flinar, t.ex. nuvarande lagkaptenen Fredrik Ljungberg, som här svarar på en fråga:

Har du någonsin haft en så här fri roll i landslaget? – Den är egentligen inte fri alls. Det är motståndaren som punktmarkerar mig, jag kan inte göra så mycket åt det, flinar Arsenalsvensken.

Likaså högermittfältaren Niclas Alexandersson:

– Man ville väl inte direkt riskera något. Jag tog det lite lugnt. Vi ledde ju rätt stort, sa Niclas Alexanderson och flinade.

Även andra idrottsmän flinar som sagt. Bågskytten Magnus Petersson:

Magnus beskriver sig själv som en metodisk, analytisk och noggrann bågskytt som blir lite lätt virrig när han bara går omkring med bågskytte i huvudet dagarna i ända. – Ja, jag kan tänka mig att min flickvän stör sig jävulskt mycket på det, flinar han.

Det är alltså män som flinar. Kvinnor gör inte det. Jag har snabbgooglat på damlandslaget och de beter sig annorlunda när det är glada (exemplen från Aftonbladet 7/10 2003):

Men Mackan tog helt fel ton och tvingades börja om. Till och med hon hörde att det var galet, fnittrar Ljungberg.

Här är det Fredriks namne Hanna Ljungberg som glädjer sig. Liksom lagkamraten Frida Östberg:

Vi hade fyllt den med is, vatten och röd energidryck. Där doppade vi henne, säger Östberg och skrattar.

Redan denna könsskillnad i sportjournalistiken är irriterande. Än mer irriterande blir det hela för den som uppfattar flina som negativt laddat. En googling på mobba flina ger 699 träffar, och flina framstår som kränkande: ”Det hjälper inte att säga åt dem, för då börjar de bara flina”, heter det på ett ställe. En person har en regel: ”Ingen får flina åt någon.”

Den här betydelsen tycks vara olika aktuell för olika personer. I min digitala Svensk ordbok förklaras betydelsen kort som ’sätta upp ett flin, garva, flabba’. Här tycks flina hänga ihop med något vardagligt och respektlöst (och manligt?). Kanske är det så sportjournalister uppfattar ordet.

I SAOB – bandet gavs ut 1925 – finns den nedlåtande betydelsen med: ´(vard.) skratta l. le med starkt uppdragna mungipor, så att tänderna synas; skratta bredt l. respektlöst l. hånfullt l. rått l. dumt; förr äv.: småle’. (Intressant, tycker jag, är att man räknar med en tidigare betydelse ’småle’ vid sidan av de mer nedlåtande.)

I sökningen i Göteborgs-Posten 2004 hittade jag en text som säger ungefär det som är min poäng:

Apropå språkanvändning så konstaterar en läsare att idrottsutövare i intervjuer påfallande ofta uttrycker glädje på ett högst speciellt sätt. De ler inte, de skrattar inte, de myser inte – de flinar. Flinar är för den undrande läsaren – och för mig – att skratta överlägset, tillgjort eller ironiskt, alltså att skrattet uttrycker någon form av negativa känslor.

Visst är sportjournalisternas flina svenskans fulaste ord?

Filed Under: Ord, Ord, Ord Tagged With: fina ord, flina, fula ord, sportjournalistik, sportspråk

Senaste inläggen

  • Debatt om enhets-dom
  • Enklitiska pronomen och tempus: det är bara att gilla’re
  • Literacy som semiotisk mediering: en föreläsning
  • Dem och det hos en åttaåring
  • Barn och brev

Kategorier

  • Adverb
  • Års Och Högtider
  • Böcker, Serier, Tidskrifter, Avhandlingar
  • Folketymologier, Eggcorn, Nattuttryck
  • Fraser Och Satser
  • Interjektioner
  • Interpunktion
  • Journalistik
  • Läs Och Skriv
  • Medier, Genrer Och Format
  • Nattuttryck
  • Nybildning, Nyord
  • Ord, Ord, Ord
  • Ordböjning
  • Prepositioner
  • Pronomen
  • Reduplikation
  • Retorik
  • Samhällsdebatt
  • Semiotik
  • Språkförändring Och Språkutveckling
  • Språkregler Och Språkriktighet
  • Språkvård Och Språkriktighet
  • Substantiv
  • Svordomar, Kraftuttryck Och Slang
  • Universitetsliv
  • Utan ämneskategori
  • Utbildning Och Skola
  • Verb

Etiketter

adverb barnspråk bindestreck coollugn de-dem dom eggcorn engelska lånord fina ord folketymologi fonologi fula ord handburgare hen humor hän jämställdhet Kalle Anka könsneutralt pronomen Language Log meh metafor mumsbit namn nattuttryck nyhetsspråk nyord ordbildning retorisk figur rocky sammanskrivning semikolon Simpsons snowclone språklek språkpolitik språkvård särskrivning talspråk ungdomsspråk woop Zlatan Örebro universitet å andra sidan å ena sidan

Copyright © 2021 · Lifestyle Pro Theme on Genesis Framework · WordPress · Log in