Jag kan inte låta bli att ta upp de två rebusar som Ewert Ljusberg lägger ut för begrundan i kommentarerna till detta inlägg:

Skicka ut en båt på den kungliga viken
Likvagnskusken tappade piskan på Skinnarviksgatan bakom kullen

Det handlar om spoonerismer, att kasta om ljud mellan ord att göra det på ett sätt så att ny betydelse uppstår. Alltså i grunden en grammatiklek, där fonologi och morfologi ska gå hand i hand.

I det här fallet också en ekivok lek. Frasen kungliga viken lägger upp för att ordinledningen ku– hoppar fram ett ord samtidigt som vi– hoppar bak ett ord. Den som fortsätter så – jag har testat lite och är nästan klar med uttydningen, tror jag – hittar ett dolt budskap.

Det går att dra det här ut i det grabbiga och pubertala. Fina bruttor är förstås bruna fittor, mitt i parken blir pitt i marken. När gänget går ut kan frasen praktiskt tips dölja budskapet taktisk Pripps, alltså en sista stänkare.

Att språkligt montera ner något kulturellt etablerat kan vara kul, exempelvis maträtter. Stuvad lake blir luvad stake. Raggmunk med fläsk blir flaggrunk med mäsk. Eller låta sagan heta Ludrövan och inte Rödluvan.

Det här språklekandet trivs väl bäst utanför offentligheten. Men spoonerismen hamnar där också. Se på den här engelska nyhetsartikeln, där ett nytt australiskt varumärkesnamn väcker debatt:

Det handlar om ett nytt snacks och varumärke, nötter med namnet Nuckin Futs, som till sist godkändes. Ett kanske kryptiskt namn. Vissa kommentatorer är uppenbart nöjda med att ha knäckt koden:

Jag vet inte hur den underliggande utsagan fucking nuts (och märk dubbelbetydelsen hos nuts) hjälpt försäljningen, bara att språkleken ligger i människans natur. Och att hårdrockgruppen Metallica kallade en konsertplatta Cunning Stunts.

I Sverige är det några exempel på omkastning av fonem mellan ord som är särskilt spridda. Musse Pigg ber ju om att få bli kallad Pisse Mugg. Och eftersom det hela handlar om att kasta om så att saker blir lite baklänges är bala taklänges inte dumt. Fullmåne blir mullfåne, en snosa dus är mycket roligare än en dosa snus. Den som mot slutet året känner för att kasta om i språket önskar Jod gul, inte God jul.

Som framgått går det att kasta om ljuden inom ord också (vilket ibland kallas metates på fackspråk). Så att vi får stummigövlar, smullfockat, metevjöl, bråvleda, kryftlanar, feleton och muljust.

Roligast blir spoonerismer när de kommer spontant. Det är uppfriskande när nån vill ta pikafaus. Sveriges mest spridda spoonerism-video har min namne Per Ledin, hockeyspelaren, som huvudperson. Jag repriserar den.

Per Ledin är arg efter en förlust. Det börjar med att han ropar Tjockis! åt Tommy Salo, motståndarlagets målvakt. Man får en känsla av att ordvalet är påverkat av intervjusituationen, dvs. det kan inte uteslutas att ett grövre invektiv skulle använts annars.

När intervjuaren undrar kommer spoonerismen, inledd av en omtagning där Ledin letar efter men snabbt får fram orden: Nu är råttet mågat! En fin poäng är att Ledin inte rättar sig själv.