På svenska

En djupdykning i det svenska språket

100 bloggade hen

by

I mitt inlägg Hen i bloggossfären: spridningsmönster lovade jag en uppföljning om den faktiska användningen av hen som tredje personens pronomen. Den kommer här.

Det förra inlägget visade att hen inte är vanligt på bloggar men fått ett uppsving 2012. När det förekommer är det ofta i metaanvändning, dvs. i diskussioner för och emot hen. Jämfört med han och hon står hen för promilleandelar av träffarna.

Som jag ser det finns hen som ett stilistiskt alternativ vid personreferens, dock i begränsad omfattning och i särskilda kontexter. Det här inlägget syftar till att precisera vilka de språkliga och sociala kontexterna är.

Jag har slumpvis excerperat 100 fall där hen används pronominellt från Språkbankens Bloggmix. Med hjälp av en analysmodell har de sorterats in i olika språkliga kontexter (se nästa avsnitt). För att ge en bredare bild av hen kommer jag också att skissa användningen i andra medier och sammanhang. Långt blir det, jag tror det längsta inlägget hittills på denna blogg.

Analysmodell
Hen används på olika sätt. För att få fatt i det har jag utgått från en analysmodell där olika språkliga kontexter urskiljs utifrån främst grammatiska kriterier. I första hand har korrelatets referens, det ord hen syftar tillbaka på, varit styrande och mer exakt dess specificitet. Jag exemplifierar kategorierna:

Könsöverskridande hen (definit hen, korrelatet är könat och har specificitet): Det var först när jag lärde känna Minou som jag förstod att jag fanns – och sedan lärde hen mig att inte känna skuld över min existens.

Anonymiserande hen (definit hen, korrelatet är okönat och har specificitet): Samtidigt som det inte är så hett, jag menar, tidigare i kväll blev en av ungarna * säger inte vem * helt förstörd för att hen inte klarade av att framkalla ett gäsp.

Okänt kön (definit hen, korrelatet är okönat och har specificitet): Jag ska göra en telefonintervju typ exakt nu eller om två minuter men nu har ungjäveln (eller om det är gnälltanten?) i lägenheten nedanför dragit igång pianokonsert. Det låter som att hen sitter och spelar i vårt vardagsrum.

Indefinit hen (hen har specificitet, korrelatet har icke-specifik referens): Hade någon sagt till mig för tio år sedan – eller bara fem hade nog räckt – att Jocke Berg från Kent skulle sjunga ledmotivet i en Pixar – film hade jag sagt att hen var galen och borde kolla upp sig hos lämplig psykolog.

Generiskt hen (hen och korrelatet är icke-specifika och generiska): Vill man går det även att koppla köpet till köparens Facebook-sida så hens vänner direkt ser att hen köpt en fika för pengarna.

Kort grammatisk beskrivning av hen-kategorierna
Den som bryr sig mindre om grammatiska överväganden kan hoppa till nästa avsnitt, för såna kommer nu. Grovt sett kan korrelatet antingen peka ut en specifik referent för läsaren eller inte göra det. I det förra fallet blir hen definit (pekar ut en unikt identifierbar referent) och kateoriseras som antingen könsöverskridande hen, anonymiserande hen eller okänt kön.

I det senare fallet har vi indeifnit eller generiskt hen. Skillnaden är förenklat att indefinit hen pekar ut en referent eller person inom en grupp referenter medan generiskt hen refererar till vem som helst inom en klass eller grupp.

Kategorierna är delvis överlappande, men det har i stort fungerat att skilja exempelvis indefinit och generiskt hen. Kategorierna anonymiserande hen och okänt kön har jag dock slagit samman i den kvantitativa uppställningen. De kategorierna är funktionella och måste läsas ut från kontexten.

Jag ska inte fördjupa mig mer i grammatiken. Av mina exempel kommer det att framgå vad som faktiskt fångas av kategorierna. (Det hela är en del av ett projekt där jag och min kollega Benjamin Lyngfelt undersöker hens användning. Vi hoppas att snart få ihop en forskningsartikel, där den grammatiska analysen blir utförligare.

Kvantitativ överblick
De 100 hen som ingår i materialet fördelar sig så här:

Könsöverskridande hen  15 %
Anonymiserande hen och
okänt kön                                  40 %
Indefinit hen  15 %
Generiskt hen 30 %

De mest anmärkningsvärda tycker jag är att hen så ofta används anonymiserande och för okänt kön; 40 % av beläggen är sådana. Det innebär att man på bloggar talar om bestämda personer men utan att ange kön.

Generiskt hen, som annars lyfts fram som en vettig kontext för hen, står för mindre än en tredjedel av beläggen. Det kommer sig säkert av att bloggare skriver personligt och mer sällan har anledning att uttala sig om klasser och kategorier av människor. Den kategori som ligger närmast det generiska hen är det indefinita, där en person ur ett kollektiv fokuseras; den omfattar 15 %.

Den mest radikala användningen av hen är att nämna en könad person, exempelvis genom att ange ett egennamn. Att pronominalisera med hen blir då könsöverskridande. Användningen finns och omfattar 15 %; den är alltså inte så stor.

Jag går i det följande igenom materialet kategori för kategori.

Könsöverskridande hen
Könsöverskridande hen motsvarar det jag tidigare kallat hbtq-hen. Exempel (med hen och ibland andra pronomen i fetstil och löpande numrering):

(1) Minou sa att hen önskar att hen vore mer som en apa. Schimpanser använder tår som vi använder fingrar. (härifrån)

(2) Samtidigt i badrummet är Jimmy och hen smörjer in sig med någon ansiktskräm efter att hen duschat. (härifrån)

(3) I ljuset av detta är Reinfeldts tal om ungdomsarbetslösheten som en synvilla extra allvarlig. Det är egentligen inte att förvånas att han misslyckas – hen ser inte problemet som ett problem. I statsministerns ögon är det med hans egna ord en ”skapad synvilla”. (härifrån)

(4) Jag har varit tillsammans med min kille i 6 månader och har aldrig varit såhär kär. Hade tidigare ett 4 års långt förhållande. Och jag kan inte minnas att jag var så kär då. Iaf… så kommer paniken då o då – är jag för ung för att ha hitta ‘den rätta’ (jag är 24). Och får panik på tanken att aldrig vara med någon annan. Men sen när jag verkligen tänker på det, så hen ändå den enda jag vill ha. (härifrån)

(5) Möter en person i trapphuset, gissar att det är en man. Hen ser ut som en typisk vaktmästare, med arbetsbyxor, marinblå fleecetröja och neongul skyddsväst ovanpå.

När vi går förbi varandra känner jag lukten av jordgubbar. För en sekund tänker jag ”Wow, är det Body Shops jordgubbsschampo?”. Sedan inser jag att det antagligen bara är för att hen ätit sylt till lunchen, för hen verkar inte nyduschad. (härifrån)

I exempel 1 och 2 är det Minou respektive Jimmy som pronominaliseras med hen. I exempel 3 blir Reinfeldt först han men sen hen. I exempel 4 och 5 är hens korrelat en substantivfras med definit betydelse, min kille, respektive en fras med indefinit betydelse men specifik referens, en man.

Substantiven kille och man är ju väldigt könade, och det är inte att förvåna att exemplen kommer från två genuspolitiska bloggar som dessutom står för mycket av hen-användningen i Bloggmix, Trollhare och HannaPee. Könsöverskridande hen finns i såna sammanhang, vilket också framgår av att exempel 5 föregås av rubriken: Riktiga mantimmer luktar inte hallon – utan jordgubbe.

I tre fall är Gud korrelat och pronominaliserat med hen. Man kan fundera på Guds essens och kön, men jag har sett detta som könsöverskridande, som i exempel 6:

(6) Om det finns en gud så är hen en jäkligt sadistisk sådan, som placerar John Isner och Nicolas Mahut i samma ”bracket”. De båda maratonmännen kan mötas redan i andra omgången! Jisses… (härifrån)

Anonymiserande hen
Det finns, inte minst i sociala medier, tillfällen då man vill tala om en vän, arbetskamrat eller bekant utan att röja personens identitet. Hen hjälper då till genom att avköna. Det kan som i exempel 7 handla om en medpatient på en behandling, som i exempel 8 om en person med kognitivt funktionshinder eller som i exempel 9 om en person med psykiska besvär:

(7) Det är så kul när man sitter och väntar, för dietisten kommer alltid gående där och är hur snackig som helst. VARJE gång jag sitter och väntar på a så kommer hen och är helt snackig och glad! hehe, idag pratade jag dessutom en del med ”chefen”.. Lite kul att jag alltid träffar en massa andra där, men min behandlare sitter och måla naglarna på sitt rum ^^ hehe… ups, tur att hon inte läser detta ^^ haha…. (härifrån)

(8) Jag vet att ingen av de där eleverna hade kognitiva funktionshinder. De hade säkert kunnat gå i en vanlig klass. Och jag vet att en av dem nu är förtidspensionerad. Jag vet inte varför. Men kanske hade saker och ting sett annorlunda om hen bara fått en chans. (härifrån)

(9) Detta inlägg handlar om en person som mått dåligt under många år och som även haft tufft i skolan. Hen har också frågor om antidepressiv medicin. (härifrån)

Det går inte alltid att säkert veta att bloggaren väljer att anonymisera, utan det är en tolkning som får göras. I exempel 7 blir anonymiseringen extra tydlig eftersom bloggaren avidentifierat namnet till a, som är korrelatet, och använder pronomenet hon om sin behandlare. Exemplen tolkar jag som etiskt betingade, dvs. bloggarna vill skydda identiteten på människor som har det svårt på ett eller annat sätt.

Det finns skäl att anonymisera även arbetsrelationer. Det har ju hänt att anställda fått varningar och till och med sparken när ofördelaktiga beskrivningar hamnat i cyberrymden. Hen används i exempel 10–12 i tur och ordning om en chef (en anställd har skrivit inlägget), en anställd (en arbetskamrat har skrivit inlägget) och en kund, närmare bestämt en flygplanspassagerare (en flygvärdinna har skrivit inlägget).

(10) En av mina chefer säger exv när hen föreslår arbetsuppgifter till mig; att hen vill ”inkludera mig”…

Jättekul att bli inkluderad och bli ianspråktagen och göra riktiga arbetsuppgifter.. MEN Jag bryter då mot mitt fackliga löfte… Jag utför riktigt jobb till en bråkdel av den lön som är satt för att utföra jobbet. (härifrån)

(11) Mitt halvgoda humör blev testat då en arbetskamrat som inte har jobbat allt för länge på min arbetsplats slänger ur sig att ”Du är ju en riktigt dålig chef”, bakgrunden till detta är att jag imorgon skall åka med en jag inte brukar åka med och köra ett pass som personen i frågan inte är van vid och då får jag agera ”chef” som vi säger mest på skämt.

Till saken hör att jag för några veckor sedan körde med den nya på jobbet ett pass som inte jag var van vid alls och jag visste inte gatorna så himla bra och det blev lite rörigt, något som inte hade varit nödvändigt om personen i frågan hade kunnat tänka lite mer med arslet och insett att hen körde gatorna nästan varje vecka. (härifrån)

(12) På en av kortflygningarna jag gjorde i dagarna, kom det ombord en storvuxen person som hade en kroppsodör som fick mig att kväljas. Stanken liksom hängde sig kvar efter att hen satt sig, och när jag gick och räknade passageraren blev jag stoppad av en kvinna som satt i stolen precis bakom. (härifrån)

Anonymiserande hen i uppsatser: informant-hen
En social kontext där anonymiserande hen har fäste är uppsatser och examensarbeten i högskolevärlden, vilket jag berört här. Det handlar om ett informant-hen.

Informanter kan vara relevanta på olika sätt i vetenskapligt arbete. Ibland är deras individuella egenskaper viktiga, vid andra tillfällen kan det vara yrkesrollen som står i fokus. Den som exempelvis har intervjuat lärare eller elever kan välja att låta hen bidra till en anonymisering av informanterna. I det här examensarbetet, som handlar om läxläsning i hemmet, förklarar studenterna hur de tänkt:

(13) Eftersom vi i denna studie inte ämnar studera likheter och skillnader i flickor och pojkars berättelser har vi valt att skriva ”hen” på de ställen vi annars skulle skrivit ”hon” eller ”han”. Detta har varit en fördel för oss och är en fördel för läsaren, anser vi, eftersom risken att egenskaper och personlighetsdrag som kan uppfattas som könsspecifika omedvetet läses in i elevernas svar minskas.

Elever har intervjuats om sin läxläsning, och i redovisningen pronominaliseras den aktuella eleven med hen:

(14) Måndagar och tisdagar gör hen sina läxor tillsammans med mamman, och på onsdagar och torsdagar själv. Läxorna görs alltid direkt efter skolan, för att det ska finnas tid för något roligt på kvällen.      Läxorna är inget som känns tråkigt för eleven, men hen menar att när man gjort det man måste kan man ha roligt. På måndagar brukar läxan ta en halvtmme till fyrtio minuter, då det mest är repetition. Hen menar att det är ganska lagom tid att hålla på.

I följande uppsats har en lärare besvarat en enkät. Studenten är intresserad av lärares hållningar till språkfrågor i allmänhet och väljer därför att använda hen och skriva bort kön:

(15) På frågan om läraren sett en ökning av särskrivningar svarar hen att det har hen, men att det pågått under en lång tid.

Läraren hade inte heller anmärkt på dessa meningar i följdfrågan vilket kanske inte säger så mycket då hen använt denna fråga till att skriva om annat.

Okänt kön
Ibland vill man tala om en specifik individ som man inte vet könet på. Det gäller inte minst på nätet, vilket exempel 16–18 visar:

(16) Avdelningen används mest som uthängningsforum, ivrigt påhejad av en av moderatorerna som istället för att moderera verkar delta med så mycket irrelevant skitprat hen kan i snart sagt varje skvallertråd. (härifrån)

(17) Det smärtar i blogg-bröstet då man hör att flera av er inte kan läsa min blogg genom Bloglovin. Men nu skrev en läsare att hen hade lagt till mig igen på bloglovin och då hade det fungerat! (härifrån)

(18) Mycket kan man göra på sin arbetstid

Tydligen. Till exempel kan man göra som den person som från en företagsdator i dag har googlat på ”Det perfekta förspelet”.
Hur personen då har hamnat på den här bloggen är också en intressant fråga.
Hoppas dock att hen får till ett perfekt förspel i kväll då.

Korrelaten är i tur och ordning en av moderatorerna, en läsare och personen, tidigare introducerad som den person som från en företagsdator i dag har googlat. Vi kan inte utesluta att nån av bloggarna känner personen i fråga och använder hen anonymiserande. Men grundtolkningen måste vara att det inte utifrån nicks och användarnamn på nätet går att sluta sig till könet på den som skriver.

Brevbärare och reklamutdelare har en liknande status. Vi vet att vi får post av dem, att det rör sig om en unik person, men vi vet inte nödvändigtvis vem, som i exempel 19 och 20. Båda introduceras med ett definit substantiv, Brevbäraren respektive reklamutdelaren.

(19) Brevbäraren kan ju öppna postfacken på ett annat sätt än vad vi som boende kan så för hen var det ju inget problem att stoppa in lådan men att få ut den var en annan femma.(härifrån)

(20) Spännande lapp som reklamutdelaren har lagt i min brevlåda. Jag har inte flyttat. Det här skapar ju lite frågor. Tror hen att jag har flyttat? Har hen lagt lappen i fel brevlåda? Tycker hen att den lapp jag har nu om att jag ej vill ha reklam är så otydlig, så hen vill att det ska stå att jag är avflyttad också, för att det då blir tydligare? (härifrån)

Okänt kön och anonymiserande hen i nyhetsrapportering
Ett av mina exempel är från en blogg på Hallands Nyheter. En läsare förfasar sig över att tidningen använt hen och ser det som en äcklig och rent politisk våldtäkt på språket och får svaret:

(21) Du ska nog inte ta det så allvarligt. Skribenten gjorde bara en grej av att hen (vet inte om det var en han eller hon som skrev) förmodligen inte visste om det var en han eller hon som behövde ambulanstransport. (härifrån)

Detta belyser att hen är ett omstritt pronomen och visar på ännu en användning av okänt kön (det är oklart om skribenten är en han eller hon). Det visar också på att hen kan användas i notiser just för okänt kön (oklart om en han eller hon behövde ambulanstransport). Den aktuella olycksnotisen lyder så här:

(22) Påkörd person i Hyllinge

HYLLINGE. Vid 18.30-tiden på tisdagen blev en person påkörd av en bil på Ådalsvägen i Hyllinge. Personen skadades dock inte så allvarligt att hen behövde ambulanstransport.

Att hen för okänt kön förekommer i nyhetsrapportering visar också följande exempel från en C-uppsats av Klara Bertils (2012:27)*:

(23) En person i Ulricehamn är med allra största sannolikhet omåttligt glad i dag. För 20 satsade kronor på Stryktipset vann hen inte mindre än 1,2 miljoner. (GT 2012-10-29 s. 10)

Även anonymiserande hen förekommer, exempelvis för att dölja identiteter på misstänkta (Bertils 2012:28):

(24) En 53-årig Märstabo har frihetsberövats vid tre olika tillfällen sedan september 2011. Misstankarna mot hen var […] (Upsala Nya Tidning 2012-11-21 s. 6)

När vi talar om barnen
Hen används som pronomen för barn, ofta tänkta och ofödda, men även världsliga. Ofta är det för att könet är okänt för det kommande barnet:

(25) Om bäbisen som tryggt vilar i mammas mage just nu (eller har jag missat något?) visste vad som väntar hade hen nog gärna stannat kvar inne i värmen ett tag till. (härifrån)

(26) Över en vecka sen bebisen hade sitt due date. Jag har konstaterat att hen inte vill komma ut innan huset blivit friskare. Alla är sjuka på ett eller annat sätt. (härifrån)

(27) Hon frågade till och med om Carin hade känt att hen hade rört sig idag… Gissa om jag fick lite högre puls ett tag! Sen efter ytterligare några sekunder, som kändes som en evighet, så lyckades hon hitta lilla hjärtat och det pickade på precis som det skulle! Lättad skulle man väl kunna uttrycka min känsla! (härifrån)

Korrelatet är vanligen bebisen, som i exemel 25 och 26. I exempel 27, från bloggen En chefspappas vardag…, tar upp en ultraljudskontroll för Grynet, som arbetsnamnet på bebisen är. Bebisen pronominaliseras med hen och barnmorskan med hon. Barn, fast inte ofödda, kan också anonymiseras, som i exempel 28 och 29:

(28) Jag såg en unge på kanske åtta år gå mot disken för att ta den andra så jag skyndade mig och tog den rakt framför näsan på hen. (härifrån)

(29) Jag går till en psykolog och pratar om mitt lilla barn. Jag säger att barnet blir misshandlat av sin pappa (som jag är separerad ifrån) men det finns inga bevis så anmälan jag gjorde lades ner och nu vill jag ha stöd i hur jag ska gå vidare med barnet och hantera hens upplevelser. Jag berättar för psykologen hur barnet reagerar när jag pratar om pappa, vad barnet berättat för mig och hur barnet mår. Det framgår klart och tydligt av min berättelse att hen inte alls mår bra utan är mycket orolig och rädd och att det är kopplat till pappans misshandel. (härifrån)

Åtta av de 40 beläggen inom kategorin anonymiserande hen/okänt kön handlar om barn. I avsnittet om genrerisk referens nedan finns ytterligare exempel på att barn och relationer henifieras.

Går vi till Familjeliv.se, en stor mötesplats på nätet, diskuteras och används pronomenet. Googlar man nätsidan kommer hela 3700 nätträffar upp, vilket är betydlgt fler än i Bloggmix, som har drygt 2000 träffar totalt på 345 miljoner ord. (Sökningen är gjord med strängen ”hen ”site:www.familjeliv.se””, och den rymmer mycket få falska träffar. Jag vågar inte garantera hur tillförlitligt Google är i en sån här sökning, men nog är hen betydligt vanligare på Familjeliv.se än i Bloggmix.)

Indefinit hen
Korrelaten för indefinita hen är av två huvudtyper. För det första med någon som korrelat:

(30) Om någon har en annan förklaring kan hen väl återkoppla till mig i kommentarsfältet nedan.(härifrån)

(31) Känner du någon som är en riktig gottegris? Varför inte ge hen en gummibjörn i julklapp, en riktigt stor gummibjörn vill säga. Över 1000 gånger större än en vanlig gummibjörn och innehållandes 12600 kalorier borde denna björn vara än nog för att tillgodose allas sweet tooth.(härifrån)

I exempel 30 syftar någon på de bloggläsare som tar del av inlägget. Med hen markeras att en i denna grupp avses. Denna typ av någon förekommer i sociala medier, eftersom en bestämd grupp läsare pekas ut (vännerna på Facebook, följarna på Twitter etc.). I exempel 31 markeras den grupp som korrelatet pekar ut med en restriktiv relativbisats, någon som är en riktig gottegris.

För det andra finns indefinita substantivfraser med icke-specifik referens:

(32) Själva filen är knuten till en användare och skulle jurymedlemmen skicka den vidare, kan nästa person ändå inte se den om hen inte har lösenordet. (härifrån)

(33) Tycker det är märkligt hur man hela tiden utgår från att man måste tycka likadant för att gilla varandra, att jag umgås och tycker om en person innebär ju inte att jag jämt tycker likadant som hen. (härifrån)

I exempel 32 är korrelatet nästa person, som anaforiskt går tillbaka på en användare – märk att det återigen rör sig om skeenden i den digitala världen. I exempel 33 är korrelatet en person, som är insatt i en diskussion om bloggarens sociala relationer. Detta exempel vetter mot det generiska; det finns som sagt ett visst överlapp mellan de kategorierna.

Generiskt hen
En knapp tredjedel av hen-beläggen har som framgått generisk referens. Institutionella roller behandlas gärna generiskt:

(34) Under andningsregistreringen kollar man på andningsmönster, puls, blodgaser, vilket håll patienten ligger på, om hen snarkar, om hen sover oroligt, hur syresättningen är, om hen har andningsuppehåll och säkert en del till. Om patienten har en andningsmaskin så ser man om det är hen eller maskinen som initierar andetagen. (härifrån)

(35) Det är sådana småsaker som gör att Ocean Beach Club är mer en ett vanligt hotell, det är inget charter med massindustri utan varje gäst blir uppmärksammad och sedd, alla känner sig viktiga. Det är ovanligt i servicebranschen; kunden är sällan i det fokus hen borde… (härifrån)

(36) Jan Björklund jämför skolan med en arbetsplats, att det på ingen arbetsplats skulle accepteras att man hade olovlig frånvaro. Det han missar är att det på en arbetsplats direkt tas kontakt med den anställda ifall hen inte kommer i tid, medan det i skolor allt för ofta tillåts gå flera dagar innan någon kontakt eventuellt tas. (härifrån)

(37) Jag tänker att en bra skolbibliotekarie har riktigt bra koll på barn- och ungdomsböcker så att hen kan hitta den perfekta boken till elever med olika behov och smak. Hen gillar verkligen att arbeta med barn och kan och vill samarbeta med lärarna på skolan. (härifrån)

Det är vanligt att korrelatet är en substanitvfras i bestämd form, som patienten i exempel 34, kunden i exempel 35 och den anställde i exempel 36, där också han används för specifik referens (till Jan Björklund) . Att hen är generiskt innebär att det refererar till vem som helst inom gruppen eller kategorin som korrelatet etablerar. I exempel 37 är den indefinita substantivfrasen en bra skolbibliotekarie korrelat. Hen har ett fäste på bokbloggar, vilket gör att generiska författare förekommer:

(38) När en författare (vilket är vem som helst som fäster ord på papper) skriver gör hen det först ensam på sin kammare med stängd dörr. Det ska så vara. Sen bearbetar den som vill bli publik författare sina ord, först därefter öppnar hen dörren till världen. (härifrån)

(39) Kanske något kort om författaren, t.ex. om hen skrivit några böcker tidigare eller varifrån hen kommer. (härifrån)

I exempel 38 har substantivfrasen i korrelatet obestämd form, en författare, och i exempel 39 bestämd, författaren. Även människan henifieras. Exempel 40 är lite kul:

(40) Människor äskar att se sig själv på kort, oavsett om hen erkänner det eller inte. (härifrån)

Korrelatet är här pluralt, människor, så vi får vad vi kan kalla ett pluralt hen. Exemplet visar också att generisk referens mycket väl kan uttryckas med plural, och då är dom, eller de, naturligt. Exempelvis kan exempel 36 ovan skrivas om pluralt utan att förlora sin genericitet: Det är ovanligt i servicebranschen; kunder [och inte kunden] är sällan i det fokus de [och inte hen] borde.

Till sist används generiskt hen gärna när barn och familjerelationer tas upp och generaliseras. Det finns åtta sådana fall i materialet (utöver exemplen på okänt kön och anonymiserande hen ovan). I några fall växlar pronomenbruket:

(41) Ett barn kan få tillgång till hela sin tradition med undantag av de kränkningar som flera kulturer utövar. När denne sedan är vuxen så står hen fri att exempelvis skära av en del av snoppen eller varför inte klitoris? (härifrån)

(42) ” First Steps ” – mockasiner med gummisula ger ditt barn trygghet i sin aktiva tillvaro när hen ska springa eller krypa. Med halkfri sula som ”andas” genom hålen så att man kan använda dem året runt. (härifrån)

(43) Jag är stolt över att min dotter är stark och vågar säga ifrån när något inte känns rätt. Och jag berömmer henne, lättad över att hon är hemma helskinnad.

Tyvärr är det en del föräldrar som istället reagerar med förmaningar, att man ska lyssna på den vuxna i sällskapet och göra som hen säger. Bara för att man är vuxen betyder inte det att man automatiskt har bättre förstånd! (härifrån)

I exempel 41 introduceras referenten som ett barn, som pronominaliseras med det könade denne, som föregår hen. I exempel 42 finns en växling från hen till man, och i exempel 43 används hon specifikt och hen generiskt.

Generisk hen i andra sammanhang
Generiskt hen är belagt i fler sociala sammanhang, exempelvis i tidningsspråk (Bertils 2012:26):

(44) […] vilka krav som gäller för att en person ska vara valbar till nämndeman. Hen måste vara svensk medborgare, myndig och folkbokförd i kommunen. (Svenska Dagbladet 2012-11-07 s. 11)

(45) Lika viktigt som det är för en stockholmare om hen är född på Söder är det för en ölänning om hen är född i Sandby eller Torslunda. (Östran 2012-10-14 s. 11)

Här är en person (exempel 44) respektive en ölänning korrelat (exempel 45). Att tidningar använder hen innebär att det har fäste hos offentliga aktörer. När Miljöpartiet 2012  lanserade sitt nya partiprogram var hen en del av det, vilket väckte uppmärksamhet i media. Aftonbladet slog upp det hela stort (24/9 2012) och exemplifierade till och med:

I arbeten på högskolor är generiskt hen återkommande – åtminstone i vissa ämnen, som svenska språket, medie- och kommunikationsvetenskap, pedagogik, genusvetenskap (jfr detta inlägg). Det är många som vittnar om att dagens studenter skriver hen, utan att det innebär ett starkt sexualpolitiskt ställningstagande. Här exempel som jag stött på:

(46) Då allt finns medfött är det ingen fara att vänta och se om det är ett barn som ligger lite efter sina kamrater. Tids nog kommer hen ikapp.

(47) Vi tänker oss även ett portätt på personen i fråga där hen röker. Bilden ska verkligen inte romantisera rökning utan snarare tvärtom.

(48) Det viktigaste är att pedagogen har goda kunskaper i den metod hen väljer att använda.

Korrelaten är ett barn (exempel 46), personen i fråga (exempel 47) och pedagogen (exempel 48).

En offentlig aktör som skulle kunna använda sig av hen är myndigheter. De processar ju världen generiskt, i kategorier som arbetstagare, student, trafikant, gäldenär, arbetssökande, skolhuvudman etc. Det finns gott om tillfällen för generiska hen. Men myndigheter använder så gott som aldrig hen (muntlig kommunikation med Karin Milles, som undersökt saken).

Diskussion
Det tål att upprepas att hen inte är ett frekvent pronomen. De många hen-exemplen kan ge bilden att hen används mest överallt. Det jag gjort är att jag exerperat hen när det faktiskt används som pronomen i bloggar och i utblickar mot andra medier och offentligheter visat på parallella användningar.

Ett huvudresultat är att hen, när det väl tas i bruk, används för anonymisering eller okänt kön. Det rör sig om ett hen som har definit betydelse, som markerar en unikt identiferbar referent grammatiskt sett – men hen gör att könet inte anges.

Det kan handla om att skydda identiteten på personer eller att maskera könet på chefer, arbetskamrater och kunder. I nicks och användarnamn på nätet är exempelvis inte kön uppenbart, så här kan hen komma till pass. Särskilt vanlig är användningen när det gäller barn, inte minst för bebisar som skribenten inte vet könet på.

Indefinit hen används ibland, för att fokusera en individ (som inte är unikt identifierbar) inom en grupp, exempelvis läsarna av den aktuella bloggen. Även könsöverskridande hen används ibland, som regel på ett radikalt sätt för att överskrida könsuppdelningen mellan kvinna och man och hon och han.

Generiskt hen är en större grupp, som bland annat används när institutionella roller behandlas, liksom i litterära sammanhang om författare. Barn och relationer återkommer som något som skribenter generaliserar över. Generiskt hen finns också i tidningsspråk, liksom i examensarbeten.

En poäng är att hen till största delen är ett skrift- och inte ett talspråkspronomen. På frågan i vilka skriftliga sammanhang det kan tänkas få ordentligt fäste är texter och gemenskaper som handlar om barn och relationer ett bud. Som framgått är Familjeliv.se en mötesplats på nätet där hen används regelbundet. I genuspolitiska sammanhang är pronoment också självkart; i Bloggmix är det den typen av inlägg som står för de flesta hen.

Anonymisering och okänt kön, men även generiskt hen, är användningar som har stöd hos många högskolestudenter. Det förbättrar hens framtidsutsikter. Om hen börjar användas av unga personer kan det med tiden etableras på allvar.

Det går inte att ta upp hen utan att säga nåt om den symbolladdning det fått i offentligheten. I tidningsbranschen har hen ofta stöd. Se exempelvis på denna Aftonbladet-nyhet från förra årets melodifestival (10/3 2012).

Hen används här för anonymisering. Dess korrelat, den vinnare som läsarna röstat fram, får man om man klickar på VISA RESULTAT längst ner. Det är retoriskt verkningsfullt, och det är förstås fullt medvetet som en offentlig aktör som Aftonbladet slår ett slag för hen. Föga förvånande väckte artikeln mycket diskussion för och emot på nätet.

Vi har alltså ett läge där användningen av hen är sällsynt i spontant skriftspråk i allmänhet, som i mitt bloggmaterial, samtidigt som det finns offentliga aktörer (ibland kallade en genusmedveten kulturelit) som medvetet tar ställning för hen.

Att säkert bedöma hens framtid är ogörligt. Men den bör, menar jag, beskrivas som att hen kan bli ett mer eller mindre etablerat stilistiskt alternativ vid personreferens i tredje person. I hen-debatten har det ibland diskuterats som om det här gäller svenskans pronomensystem, som att det skulle förändras på ett avgörande sätt. Det är knappast fallet.

Det finns i de språkliga kontexter jag urskiljt många sätt att uttrycka singular tredjepersonsreferens, vilket också framgår av exemplen. Vad gäller könsöverskridande hen är han och hon alternativen. I de övriga kontexterna är den ofta ett könsneutralt alternativ. Singulart dom är könsneutralt och förekommer i vissa kontexter (jfr detta inlägg). För generisk referens gäller som framgått att plural mycket väl kan användas, så att just pluralt dom blir ett könsneutralt pronomen. Sen finns det en uppsjö andra, mer eller mindre vanliga, pronomenalternativ: han, han eller hon, hon eller han, denne, vederbörande m.m.

Med andra ord finns det många stilistiska alternativ med varierande könsneutralitet. Vilka som har framtiden för sig återstår att se.

Hen har blivit ett symbolord, ett ord som många känner till men få anväder som pronomen. Om debatten och uppmärksamheten hjälper eller stjälper dess framtid kan vi bara spekulera om.

* Bertils, Klara (2012): Hen – ett könsneutralt pronomen på väg in i allmänspråket. En studie av funktionen och spridningen av ordet hen i bloggar och dagspress. Examensarbete på kandidatnivå, 15 hp. Institutionen för språkstudier. Umeå universitet.

Singulart dom i stället för hen eller den

by

På engelska används singulart they för könsneural referens. Alltså att ett singulart, personbetecknande uttryck kan pronominaliseras pluralt: When I tell someone a joke they laugh. Här är det singulart någon (someone) som pronominaliseras med pluralt dom (they) och inte med ett könat och singulart han (he). (Den som vill fördjupa sig i den engelska användningen hänvisas till Language Logs arkiv med inlägg om singular they.)

Samma ska händer ibland i svenskan. Exempel (min fetstil):

  • Om någon såg oss skulle dom fråga vilket mentalsjukhus vi har rymt ifrån ;D (härifrån)
  • Hjälp??? Någon, hur ser man om någon har tagit medicin dom inte ska ta???? (härifrån)
  • Samma sak med att om någon säger att dom tycker att invandringen är ett problem. (härifrån)

I de här exemplen, alla från informellt skriftspråk, är referensen specifik och indefinit, grammatiskt sett. Det betyder att en bestämd person avses (specifik referens) men att man inte kan veta vem (indefinit referens). Korrelatet är det singulara någon, som i grammatikorna är just ett indefinit pronomen. Detta är en vettig kontext för singulart dom, eftersom den indefinita referensen gör att en unik individ inte pekas ut. Det förekommer (och är kanske vanligt, är det någon som vet?) i tal.

Även hen kan användas i denna språkliga kontext. Jag exemplifierade det i ett tidigare inlägg:

  • Nå, om någon ångrar sig eller läser detta först nu kan hen nå mig på XXX-XXXXXXX.
  • Om ngn inte hinner läsa alla fem så får väl hen ta bort svenska som andraspråk.

I hen-debatten har, vad jag vet, inte indefinit hen diskuterats. Som regel talas det om generiskt hen, där vem som helst avses, eller om hen med unik referens, där en identifierbar individ avses.

Även den passar utmärkt i såna här kontexter:

  • Om någon är bättre på att slåss, ska den då straffas hårdare? (härifrån)
  • Om någon blockat mig så jag ej ser denne alls, kan den se mig? (härifrån)
  • Om någon kallar dig ful, ge den en kram och visa att du stödjer deras synfel. (härifrån)

De första två exemplen är helt parallella med de föregående: den fungerar (liksom dom och hen) indefinit. Detsamma gäller i det tredje exemplet, som dock, intressant nog, också har en possesiv form i plural: deras synfel, som föregås av den, som har korrelatet någon. Kongruent med den vore possesiven dess, men det blir nog väl opersonligt. Så exemplet kombinerar indefinit den med singulart dom (i possesiv form).

Mitt inlägg visar att det finns flera konkurrerande tredjepersonspronomen som är könsneutrala. Vårt pronomensystem rymmer stilistiska alternativ. Det kan kanske vara värt att säga, eftersom det ibland framstår som om hen och ingenting annat vore det könsneutrala alternativet.

Går hen att använda går för det mesta också den att använda. Skillnaden är att hen är mer animat och tydligare kodar att det är människor som åsyftas. Den är mer opersonligt. Men tar vi in dom så får vi ytterligare ett alternativ som är animat, om än pluralt och inte singulart som hen och den.

Jag vet inte om bettingbyråer som Ladbrokes och Betson tänkt utöka sin verksamhet. I så fall tycker jag att detta inlägg visar på ett bra spelobjekt. Vilket könsneutralt tredjepersonspronomen kommer att vinna? Vilka är oddsen på att dom, hen respektive den tar över i indefinita kontexter? Kommer singulart dom att slå igenom på bred front?

Hen i bloggosfären: spridningsmönster

by

Jag har börjat forska mer systematiskt om hur hen används, inklusive hur spritt pronomenet är. Jag har startat med att inventera hen på bloggar och beskriva dess framväxt och spridning. (Jämför också mina tidigare inlägg Hen är ett bra pronomen som inte gör samhället mer jämställt och Att använda hen.)

Detta kommer jag att redovisa i två inlägg. I detta första inlägg går jag kvantitativt tillväga och tar upp spridningsmönster. I det andra inlägget kommer jag mer kvalitativt att redogöra för hur hen används, hur de språkliga kontexterna ser ut. Det hela ingår i ett upplägg där jag tillsammans med Göteborgsprofessorn Benjamin Lyngfelt undersöker hens spridning och användning i olika sammanhang.

Jag har utgått från Språkbanken och den korpus eller textsamling som heter Bloggmix och omfattar 345 miljoner ord. Där har jag i gränssnittet Korp gjort ett antal sökningar för att få reda på hens spridning i bloggosfären.

Eftersom inlägget ska ligga till grund för en forskningsartikel kommer jag att vara ganska utförlig och teknisk. Du som bryr dig mindre om tillvägagångssättet och vill ha slutsatser serverade direkt kan nöja dig med att läsa det avsnitt som nu följer.

Sammanfattande slutsatser
Min sökning i Bloggmix visar att hen på det hela taget inte är särskilt vanligt i bloggtexter. Det förvånar mig lite, med tanke på att pronomenet varit så i ropet under 2012. Relaterat till hur vanligt han och hon är står hen för promilleandelar av förekomsterna, och totalt i Bloggmix finns i absoluta tal drygt 2000 hen bland de 245 miljoner orden.

Över tid får hen ett första uppsving i 2008 och ett relativt genombrott 2009. Det beror på en enda bloggare, en transperson som bloggar ihärdigt och vissa månader står för så gott som alla träffarna.

Ett andra genombrott kommer 2012, då hen-debatten tar fart. Hen är då, beroende på hur man räknar, två-tre gånger vanligare än 2009 och 2010 (och betydligt vanligare än 2011). Det betyder att hen används mer, att det blivit ett ord i svenskan. Men inte dramatiskt mycket mer som just pronomen. Det som hänt är att det blivit en snackis. Bloggare tar strid för och emot pronomenet.

Det tydligaste tecknet på att hen har spritts visar min statistik för olika bloggars täckningsgrad. Fram till 2012 står, som antytts, få bloggar för nästan alla hen. 2012 är spridningen på bloggar mycket större. Hen har blivit känt och diskuteras, är alltså min slutsats, men det används inte allmänt.

De bloggar som använder hen mer frekvent handlar vanligen om genus, jämställdhet och relationer, och det är vanligen kvinnor som hen-bloggar. Hen är inte ett neutralt pronomen, utan har en tydlig genuskoppling.

Hur vanligt är hen?
För att kunna säga något om hen är det lämpligt att tänka på alternativformer. De två pronomen i tredje person som självklart aktualiseras är han och hon; i genuspolitiska sammanhang brukar det ju sägas att hen ska ersätta dessa könade pronomen.

En annan variant, som exempelvis Språkrådet tar upp, är att låta hen bli ett kontroversiellt men fullt möjligt alternativ när referensen är generisk: Om en elev vill överklaga bör han eller hon/hon eller han/denne/denna/den/hen först vända sig till rektor.

Här avses inte en specifik elev utan vilken elev som helst (som vill överklaga), och som synes är variationen stor när det gäller pronomen. Historiskt har han fungerat som generiskt pronomen, och en bakgrund till att hen framstår som ett alternativ är att generisk referens i sig är könsneutral – i det aktuella fallet kan ju elever överklaga oavsett könstillhörighet. (Mer om generisk referens i detta inlägg.)

Av generiska alternativformer är han eller hon och hon eller han de som är enkelt sökbara. Med dem inkluderade ser blogg-frekvenserna ut så här*:

Han 2 858,9 (985 811)
Hon  2 160,3 (744 918)
Hen  5,9 (2 037)
Han eller hon  4,1 (1 422)
Hon eller han 1,0 (335)

Som synes är han och hon de helt dominerande pronomenen, och det förra är klart vanligare än det senare. Den första siffran avser antal förekomster per 1 miljon ord och den andra det absoluta antalet. Relationen mellan hen och han är att det på 1 hen går 484 han.

Med andra ord kan inte hen sägas ha någon större spridning; 2 037 träffar på 345 miljoner ord är inte mycket. Inte heller de generiska pronomenen han eller hon och hon eller han är vanliga; inte ens sammanräknade har de lika många förekomster som hen. Hon eller han är ytterst ovanligt – bara en enda förekomst per miljon ord.

Möjligen kan det tolkas som att generisk referens är ovanlig på bloggar och att hen i alla fall har visst fäste där, men den tolkningen har en svag grund. Generisk referens kan uttryckas på många andra sätt (inklusive med han), vilket framgår av det inlägg från Språkrådet som jag just berörde.

Ett annat sätt att belysa hens spridning är att omvandla siffrorna ovan till procent, så att det framgår hur stor andel personreferenser i tredje person som vart och ett av pronomenen har (antal träffar inom parentes):

Han 57 % (985 811)
Hon 43 % (744 918)
Hen  0 % (2 037)
Han eller hon 0 % (1 422)
Hon eller han 0 % (335)
Totalt                      100 % (1 734 543 träffar totalt)

Han dominerar klart med 57 procent medan hon har 43 procent. Hen når inte upp till en procentandel. Procentandelen är om man ska vara exakt 0,001, alltså 1 promille.

Eftersom 2012 medfört ett medialt genombrott för hen, kan det vara värt att göra samma räkneoperation där för han, hon och hen.

Han 55 % (88 394)
Hon  44 % (71 194)
Hen 0 % (669)
Totalt             99 % (160 257 träffar totalt)

Glappet mellan han och hon har 2012 minskat något. Hen hamnar fortfarande på 0 procent, men procentandelen är nu 0,004, alltså 4 promille (att detta, liksom resultatet för hon på 44,4 procent avrundats nedåt förklarar att totalen blir 99 procent).

Hur utvecklas användningen årsvis?
Vi har sett att hen är ett sällsynt pronomen i bloggskrift men att det har ökat i användning 2012. Så här ser antalet förekomster ut årsvis sedan 2008 2007**:

2007:     12 träffar
2008:   143 träffar
2009:   444 träffar
2010:   472 träffar
2011:   251 träffar
2012: 1003 träffar***

Det mest förvånande här är hen får ett uppsving 2008 och ett genombrott 2009, då det har 444 träffar, att jämföras med 12 träffar 2007. Hen fortsätter vara vanligt 2010, medan det 2011 har klart färre förekomster. 2012 förekommer hen drygt dubbelt så ofta som 2010, vilket inte är det förväntade jättehoppet med tanke på att pronomenet blivit en snackis.

Vi kan prova att räkna i relativa tal också.**** Räknar vi om det hela årsvis till Språkbankens vanliga frekvensuppgift antal förekomster per 1 miljon ord blir det så här:

2007:   0,8 hen per 1 miljon ord
2008:   3,8 hen per 1 miljon ord
2009:   6,8 hen per 1 miljon ord
2010:   5,6 hen per 1 miljon ord
2011:   3,0 hen per 1 miljon ord
2012: 20,7 hen per 1 miljon ord

Nu blir det mer av ett genombrott för hen 2012, då det är tre gånger vanligare än det tidigare all time high 2009, närmare bestämt en frekvens på 20,7 jämfört med en frekvens på 6,8.

Hur utvecklas användningen månadsvis? Hur förklara höga förekomster?
Jag har valt att sammanställa antalet hen per månad från 2010 fram till augusti 2012 (den sista månad som i skrivande stund finns inlagd i Bloggmix). Så här ser det ut i ett diagram:

Som synes finns det två ordentliga toppar. Den första äger rum i början av 2010. I januari detta år finns 92 hen-förekomster, i februari 66, i mars 73 och i maj 74. Under 2011 är antalet förekomster klart färre, som högst inte fler än 30 (i februari). Den andra toppen äger rum i februari och mars 2012, med 157 (hela materialets all time high) respektive 152 träffar.

De många förekomsterna 2010 beror på en enda blogg, Trollhare, som drivs av en transperson. Av de 92 träffarna i januari 2010 står Trollhare för 86, av de 66 förekomsterna i februari står hen för 64, av de 73 beläggen i mars står hen för 66 och av de 74 träffarna i maj står hen för 52.

Att hen, som vi sett ovan, blir vanligare 2008 och får ett genombrott 2009 har samma förklaring. Trollhare startar sin blogg 2008, och under 2009 och 2010 skriver hen ofta mer än 100 inlägg per månad. Bloggen står 2008 för 113 av de totalt 143 träffarna, och 2009 för 394 av de totalt 444 träffarna. Under 2011 och 2012 sjunker antalet inlägg.

Trollhare använder självklart det jag kallat hbtq-hen, alltså för specifika personer som av genusskäl tar avstånd från en binär könsuppdelning, exempelvis: Det var först när jag lärde känna Minou som jag förstod att jag fanns – och sedan lärde hen mig att inte känna skuld över min existens.

I praktiken betyder detta att det från under 2008, 2009 och 2010 bara finns sporadiska hen-belägg utanför Trollhare, särskilt som många av de övriga träffarna är oäkta.

Mina stickprov på olika träffsidor tyder på att kring 10 procent av hen-beläggen är felaktiga. Det rör sig om sidor skrivna på engelska (vilket ger hön-hen), på danska (vilket ger riktningsadverbet hen, som ju historiskt sett finns även på svenska), ganska många hen som ska utläsas hem (N- och M-tangenterna ligger ju felstavningsnära varandra), plus en del inmundigande av ölen Old Speckled Hen. Av de 12 hen-förekomsterna från 2007 som vi såg ovan är hela 10 av denna natur, alltså felaktiga.

Uppsvinget i februari 2012 beror på den hen-debatt som startade. I slutet av januari 2012 gavs boken Kivi och Monsterhund ut, där hen används genomgående om huvudpersonen (se vidare detta inlägg). Inför släppet skriver den 20 januari två av förlagsredaktörerna, tillsammans med Karin Milles, docent i nordiska språk, en uppmärksammad debattartikel i Svenska Dagbladet, där hen förespråkas på bekostnad av han och hon av genuspolitiska skäl.

Detta blir startskottet för både bloggenombrottet och den offentliga debatt som fortfarande pågår. Det innebär att vi får en massa meta-hen på bloggarna, alltså inlägg som tar ställning för eller emot hen. Mina stickprov tyder på att bortåt 50 procent av alla hen i Bloggmix har en sådan metakaraktär, och en majoritet av dem är från 2012.

Jag har gått igenom de 163 förekomsterna från februari 2012. Det visar sig att 129, knappt 80 procent, är meta-hen. Träffarna är alltså av typen: Elise Claeson menar att ordet ”hen” gör barn förvirrade, att det är en del i utvecklingen att få en könsuppfattning och det kan jag tycka låter vettigt. Eller: Dummast är att hänvisa till att hen på engelska betyder höna och därefter likställa ordets förespråkare med djur.

En slutsats blir att det inte, utifrån min undersökning, går att säga att väldigt många fler använder hen som alternativt till hon eller han eller till ett generiskt pronomen. Visst förekommer hen mer, men framför allt som stridsfråga.

De dominerande bloggarna
Korp tillåter, som framgått ovan, att statistiken redovisas bloggvis.***** Tar vi hela materialet är detta de tio bloggar (eller rättare sagt bloggadresser) med mest hen. Jag redovisar deras andel av det totala antalet hen-förekomster:

http://trollhare.wordpress.com/
48 % (987/2056)
http://www.alltforforaldrar.se/ladydahmer/
4 % (86/2056)
http://maukonen.wordpress.com/
4 % (77/2056)
http://hanapee.blogg.se/
2 % (41/2056)
http://hanapee.com/
2 % (38/2056)
http://www.enligto.se/
2 % (38/2056)
http://www.zaramis.nu/blog/
1 % (30/2056)
http://www.pellebilling.se/blogg/
1 % (29/2056)
http://www.alltforforaldrar.se/bambi/
1 % (24/2056)
http://dollyblond.se/
1 % (19/2056)

Otroligt nog, med tanke på att Bloggmix är en korpus med 345 miljoner ord, står en enda blogg, Trollhare, för nästan hälften av träffarna, vilket återigen visar att hen inte kan beskrivas som allmänt spritt i bloggosfären.

I övrigt utmärker sig Allt om föräldrar sajten Allt för föräldrar, som har två bloggar med på tio-i-topp. Lady Dahmer presenterar sig som feminist (originalets fetstil):

Mitt namn är Natashja och jag är en stolt mamma till världens coolaste Ninja och världens bästa Tamlin. Jag är dessutom lycklig fru till världens bästa man, Oskar. Vi har varit gifta sen 2006.

Jag använder inte shampoo och jag rakar mig inte under armarna. Jag brevväxlar med seriemördare och använder menskopp. Jag långtidsammar och tandemammar.

Jag provocerar! Inspirerar! Arrogant och kontroversiell FEMINIST!

Bambi-adressen går till en blogg som inte är uttalat feministisk, SHOP-A-HOLIC MUM on a sugar rush. Listans trea (adressen maukonen) är Ann-Mari’s Blogg, som ofta tar upp genus- och familjefrågor, vilket gäller även HannaPee (som är med på listan med två adresser). Det finns två bloggande män på listan, Svensson (adressen zaramis), som är en vänsterpolitisk blogg, och Pelle Billing, som är helt inriktad på jämställdhetsfrågor.

Med andra ord har hen-användningen en grund i politiska kontexter, särskilt genus- och familjepolitiska kontexter. I relation till kön har tio i topp-listan sju kvinnliga bloggare, två män och en transperson. Det kan tilläggas att det för listans tia (en modeblogg) rör sig om falska träffar från 2010.

En fråga blir vilka slags bloggar som ingår i Bloggmix. Den frågan riktade jag till Martin Hammarstedt på Språkbanken (som alltså tillhör Göteborgs universitet), som hade vänligheten att svara (i mejl 21 november):

För urvalet av bloggar har jag använt mig av topplistorna på www.bloggportalen.se. Både ”Mest besökta privata bloggar”, ”Mest besökta proffsbloggar”, och de lokala topplistorna för alla olika regioner. Det är även från Bloggportalen som jag har hämtat information som ort och ålder. Vissa bloggar har inte kunnat läsas in av tekniska skäl. Det totala antalet inlästa bloggar är för närvarande 1709.

Hur ser hens spridning på bloggar ut över tid?
Ett sätt att beskriva hens spridning är att ta fasta på hur många bloggar som använder (eller diskuterar) pronomenet. Därför har jag räknat på täckningsgraden för bloggar. Närmare bestämt hur många procent av hen-förekomsterna 1, 3 och 10 bloggar täcker. Grovt sett gäller att ju mindre täckningsgraden är, desto större är spridningen av hen bland olika bloggare.

Den hentäta Trollhare täcker 2010 82 procent av träffarna och 2011 24 procent. Tar vi de 10 hentätaste bloggarna stiger inte täckningsgraden nämnvärt 2010, medan den 2011 ökar med nästan 40 procent, till en täckningsgrad på 61 procent. Nu säger det inte så mycket eftersom det är så få hen-förekomster detta år. Det räcker med ett enda blogginlägg, där hen används eller nämns en handfull gånger, för att komma med på tio i topplistan.

Den verkliga spridningen i bloggosfären sker 2012. Den hentätaste bloggen är nu Ann Mari’s Blogg (68 hen och 10 procent av träffarna). Tvåa är Lady Dahmer (50 träffar) och trea HannaPee (39 träffar på adressen hannapee.blogg.se). De tre bloggarna täcker sammantaget 23 procent av alla hen.

Trollhare kommer sexa på listan (36 träffar), som för övrigt innehåller de bloggar som fanns med på den totala tio i topp-listan ovan, med undantag för nykomligen Kemimannen (2012 års tio i topp-lista finns i detalj i en avslutande bilaga). Det är en blogg som drivs av en man och som inte har jämställdhet som huvudfokus: Jag heter Håkan och det här är min blogg, där jag skriver om vad jag vill, ofta om sådant som jag gillar: musik, fåglar, foto, trams och vetenskap, inte minst kemi.

Precis utanför tio i topp-listan ligger Ninja Isters meningslösa (15 träffar), Cattasbubbla (14 träffar), Tinezza (13 träffar) och hej sonja (13 träffar). Som jämförelse hade den tredje största bloggen 2011 just 13 träffar, och efter den hade alla bloggar under 10 träffar. Som namnen antyder drivs de här bloggarna av kvinnor.

Provar vi med täckningsgraden för de 20 hentätaste bloggarna 2012 kommer vi upp i 67 procent, så att två tredjedelar av träffarna är täckta. Det återstår då en tredjedel att täcka, och det görs inte minst av en mängd bloggar som har en handfull träffar.

Det är ingen tvekan om att hen under 2012 har spritts i bloggvärlden.

Sammanfattande slutsatser
Ja, jag har inga nya slutsatser utan upprepar exakt det jag sa inledningsvis:

Min sökning i Bloggmix visar att hen på det hela taget inte är särskilt vanligt i bloggtexter. Det förvånar mig lite, med tanke på att pronomenet varit så i ropet under 2012. Relaterat till hur vanligt han och hon är står hen för promilleandelar av förekomsterna, och totalt i Bloggmix finns i absoluta tal drygt 2000 hen bland de 245 miljoner orden.

Över tid får hen ett första uppsving i 2008 och ett relativt genombrott 2009. Det beror på en enda bloggare, en transperson som bloggar ihärdigt och vissa månader står för så gott som alla träffarna.

Ett andra genombrott kommer 2012, då hen-debatten tar fart. Hen är då, beroende på hur man räknar, två-tre gånger vanligare än 2009 och 2010 (och betydligt vanligare än 2011). Det betyder att hen används mer, att det blivit ett ord i svenskan. Men inte dramatiskt mycket mer som just pronomen. Det som hänt är att det blivit en snackis. Bloggare tar strid för och emot pronomenet.

Det tydligaste tecknet på att hen har spritts visar min statistik för olika bloggars täckningsgrad. Fram till 2012 står, som antytts, få bloggar för nästan alla hen. 2012 är spridningen på bloggar mycket större. Hen har blivit känt och diskuteras, är alltså min slutsats, men det används inte allmänt.

De bloggar som använder hen mer frekvent handlar vanligen om genus, jämställdhet och relationer, och det är vanligen kvinnor som hen-bloggar. Hen är inte ett neutralt pronomen, utan har en tydlig genuskoppling.

Fotnötter
* Sökningarna är i hela dokumentet gjorda mellan 17 och 22 november 2012. De är alltid (vad gäller orden) skiftlägesoberoende.

** Det är lite trixigt att datumavgränsa i Korp och Bloggmix. Man ska välja utökad sökning och skriva in sitt sökord, i vårt fall ”hen”, i det första sökfönstret. Sen klickar man på plus-knappen, ”+”, nere till vänster och får upp ett andra sökfönster. Där väljs i rullisten ”tidsintervall” som ett textattribut. Till sist klickar man på ”Avancerad” ovanför fönstren och preciserar exakta datum i den söksträng som syns.

*** Detta antal är uppskattat, eftersom Bloggmix i skrivande stund bara innehåller material från januari till augusti, dvs. årets fyra sista månader saknas. Det finns 669 träffar fram till sista augusti, vilket gör i medeltal 83,6 träffar per månad. Jag har använt detta medeltal för de fyra sista månaderna och lagt till 334 träffar, vilket ger 1003 som årsuppskattning.

**** För att få fram ord eller tokens per år används anropet http://spraakbanken.gu.se/ws/korp?command=timespan&corpus=BLOGGMIX&indent=2,dvs. Detta skrivs eller klipps in i webbläsaren (tack till Martin Hammarstedt på Språkbanken för upplysningen). Så här blir resultatet:

”BLOGGMIX”: {

””: 13189750,

”1998″: 16360,

”1999″: 321103,

”2000″: 148170,

”2001″: 210458,

”2002″: 151344,

”2003″: 125503,

”2004″: 498241,

”2005″: 3915500,

”2006″: 6445122,

”2007″: 16038637,

”2008″: 37759698,

”2009″: 65032975,

”2010″: 84186358,

”2011″: 84480105,

”2012″: 32307461,

”2013″: 0

},

Det tomma fältet ”” överst visar att allt material inte kunnat datumläsas. Dvs. drygt 13 miljoner ord saknar datering, vilket blir en felkälla man får ha i åtanke särskilt vid sökningar på snäva tidsintervaller (som mina sökningar på månader ovan). Annars är det värt att notera att korpusen sträcker sig ända tillbaka till 1998 och att den från 2007 kunna räknat antal ord per år i åttasiffriga tal (dvs. i tiotals miljoner).

***** Det gör man genom att i rullisten Statistik nere till höger på skärmen välja ”bloggadress” (eller om man så vill ”bloggtitel”) som textattribut.

Bilaga: de 10 hentätaste bloggarna (eller bloggadresserna) 2012
Bloggadresserna är rangordnade efter procentandel av det totala antalet träffar (som är 669).

http://maukonen.wordpress.com/
10 % (68/669)
http://www.alltforforaldrar.se/ladydahmer/
7 % (50/669)
http://hanapee.blogg.se/
6 % (39/669)
http://www.enligto.se/
6 % (38/669)
http://hanapee.com/
6 % (37/669
http://trollhare.wordpress.com/
5 % (36/669)
http://www.pellebilling.se/blogg/
4 % (25/669)
http://kemimannen.wordpress.com/
3 % (17/669)
http://www.alltforforaldrar.se/bambi/
2 % (16/669)
http://www.zaramis.nu/blog/
2 % (15/669)

Att använda hen

by

I ett tidgare inlägg tog jag upp den, i mitt tycke, ibland absurda hen-debatten. Där framstår det stundom som att hen är ett toppenord som på ett avgörande sätt tar bort samhällets könsförtryck, stundom som att hen är ett bottenord som undergräver könsidentiteten och därmed hela vår kultur.

Min linje var och är att hen är ett bra pronomen som inte gör samhället mer jämställt. I det här inlägget ska jag ta upp hur hen används. Språkligt skiljer jag ut två olikartade hen-bruk: ett där hen har unik referens och ett där hen har generisk referens. Jag ringar in sammanhang där dessa hen används. Det finns en hel del språkliga och sociala kontexter att ta upp, så jag förvarnar om det längsta inlägget hittills på denna blogg.

Till mina slutsatser hör att hen knappast kommer att etableras på bred front i spontant tal, där pronomen vanligen har unik referens. Åtminstone inte i ett kortare perspektiv och utanför sexualpolitiska sammanhang. I skriftspråkliga kontexter har hen större chanser att etablera sig, inte minst hen med generisk referens.

Ett avstamp i talets hon och han
För att ge en bakgrund till hur pronomen fungerar beger jag mig till talet. Jag ger ett (av mig konstruerat) samtalsexempel. Det finns också en översättning till finska.

– Hur är det med PERSON då?
– Jo, bra. PRONOMEN har flyttat ihop med sin kille.

– Tiedätkö mitä PERSON kuuluu?
– Hyvää. PRONOMEN on muuttanut yhteen poikaystävänsä kanssa.

Beteckningarna PERSON och PRONOMEN kan fyllas i med valfritt ord inom varje kategori. Låter vi PERSON bli Jan-Erik blir pronomenet han, låter vi det vara Maria blir pronomenet hon. I det finska fallet kan vi låta PERSON bli Esa eller Pirjo (Esalle eller Pirjolle, med korrekta böjningsformer), det spelar ingen roll för pronomenet, som i båda fallen är hän.

Allmänt gäller i språk att om en referent, i vårt fall en människa, är känd och tillgänglig i samtalet pronominaliseras den. Pronomen är ersättningsord som får sin innebörd i en faktisk situation.

Ett personbetecknande pronomen i tredje person singular omtalar en referent som är aktuell, och talaren förutsätter att den är unikt identifierbar för lyssnaren. Svenskans grammatik ger här ett pronomensystem med han eller hon, alltså med en könsetikettering.

Det är inget underligt med det språkligt sett; många indoeuropeiska språk har ett sånt pronomensystem. Finskan har i stället bara ett motsvarande pronomen, hän, och inte heller det är underligt; majoriteten av världens språk har ett sådant pronomensystem.

I hen-debatten har finskans könsneutrala pronomen hän tagits upp; det låter ju nästan likadant. En linje har varit att om man på finskt manér använder hen, så försvinner könskategoriseringar, vilket i sin tur ger ett jämställdare samhälle.

Det stämmer inte, i alla fall inte om man jämför språk, vilket lingvisten Mikael Parkvall gör tydligt här. Mitt exempel visar inte på att finskan eller den finska kulturen är mer jämställd än svenskan. Könsbestämningar görs på många sätt i språk.

Exemplets kille är könsbetecknande, liksom förstås ord som kvinna, pojke osv. När jag i förra inlägget tog upp hen-debattens startpunkt, boken Kivi och Monsterhund, var det bland annat för att visa hur författaren skickligt gör om eller undviker den här typen av ord för att inte att köna den barnvärld som gestaltas.

I spontant tal berör vi oftast personer vi känner och stött på. Det kan vara Kajsa, Lennart, doktorn, grannen, kursaren, sambon, anfallaren, expediten eller ens döda mormor. Eftersom referenterna och därmed könet som regel är kända är pronominalisering med hon eller han självklar, vilket är en grund till att grammatiken i svenskan och många andra språk kan se ut så här.

Mitt exempel illustrerar singulara pronomen i tredje person med unik referens. Han och hon är grammatiskt oproblematiska i sådana sammanhang. Vilket inte, som vi ska se, utesluter att hen kan användas.

Unik kontra generisk referens
För att illustrera de två typanvändningarna av hen går jag till P1 Morgon från 28 februari i år.

Först intervjuas Vio Szabo från RFSL Ungdom, som för sju år sedan bad sina vänner bli kallad hen. Huvudskälet är att personlighet är viktigare än kön; det är till och med jobbigt att ses som nån som har ett kön.

Intervjuaren tar upp att hen är ett tredjepersonspronomen, som inte används av en själv, utan av andra. Vio Szabo menar att det vore smärtsamt att bli kallad hon av vänner och bekanta som vet att hen vill bli kallad hen. Men alla vet inte det, och hen tar inte upp det alltid; det är ok om taxichauffören säger hon.

Återvänder vi till exemplet ovan kan vi låta PERSON stå för Vio, och då följer som PRONOMEN ett hen med unik referens. Inte av grammatiska skäl, utan för att vi vet att Vio vill bli omtalad så.

I programmet medverkar också Susanna Karlsson från Språkrådet. Hon tar upp det jag kallar generisk referens och använder det här exemplet.

Om kunden vill källsortera får PRONOMEN lösa det själv.

Att PRONOMEN här har generisk syftning innebär att det refererar till vem som helst som stämmer in på beskrivningen (som bestäms av korrelatet, kunden). Det finns många åsikter om vilket pronomen som passar bäst in i ett sånt här sammanhang – vad skulle du själv välja?

Traditionellt har svenskan använt generiskt han. Att hen kommit i ropet beror bland annat på att generiskt han blivit så gott som obrukbart, eftersom det uppfattas med en maskulin betydelse. Andra pronomenlösningar är varianter på han eller hon eller det formella vederbörande.

Ett generiskt pronomen som vunnit mark är den. Det är kort och kan användas i sammanhanget. Ett alternativ till den är hen. Valet mellan den och hen kommer jag tillbaka till. Först ska jag gå igenom användningar av hen med unik referens.

Unik referens: hbtq-hen
Hen med unik referens används som vi sett sexualpolitiskt. Det finns vad jag vill kalla ett hbtq-hen (hbtq står för homo, bi, trans, queer).

Inom Vio Szabos organisation RFSL Ungdom har man i många år använt hen och ser ordet som en seger för transpersoner, även om man tycker det är skrämmande att transpersoners rätt att få en korrekt benämning av sig själva i svenska språket inte erkänns.

Studieförbundet Sensus, med anknytning till svenska kyrkan, proklamerade för ett par år sedan på ett liknande sätt att man använder ett trepronomensystem: han, hon och hen, liksom att det går att registrera sig som hen om man säker jobb hos dem (se denna språkspalt).

Unik referens: förskole-hen
En annan kontext är skolan. Här har ett förskole-hen diskuterats och, i några fall, använts. Förskolan Egalia på Södermalm i Stockholm är omtalad för att använda hen (se Aftonbladet)  Andra artiklar rapporterar osäkerhet från personal och chefer i hur det ska handskas med hen.

Utifrån ett språkvetenskaplig perspektiv kan det sägas att det inte finns några bevis för att pronomensystem, eller grammatiska företeelser överhuvudtaget, skadar barn. Det vore också ett extremt fall av språkplanering att ålägga barn att omtala andra personer med hen, så att dagiskompisarna Ahmed och Jasmine, fröken Camilla, mamma och pappa skulle kallas så.

Och om personalen börjar använda hen i exempelvis veckobrevet kan man vara ganska säker på att en del föräldrar kommer att reagera. I en DN-artikel beskrivs hur en förskola använde hen i föräldrainformation, vilket ledde till stor osäkerhet.

Precis som Vio Szabo kan tycka det är smärtsamt att bli kallad hon, kan en förälder bli upprörd över att en Ahmed eller Jasmine kallas hen. Det är ett laddat ord. Den humoristiska bilden här bredvid tar fasta på det, att hen som tredjepersonspronomen omtalar en annan.

Det är alltså inte alldeles lätt att använda hen inom förskolan. Vad jag förstår lyckas Egalia göra hen till en del av en fungerande genuspedagogik genom att låta det bli ett komplement till hon och han. Man skriver exempelvis om julsånger så att sockerbagaren blir en hen och inte en han.

Unik referens: informant-hen
En akademisk användning av pronomenet vill jag kalla informant-hen. I många skriftliga arbeten finns informanter av olika slag. Informanter kan vara relevanta på olika sätt. Ibland är deras individuella egenskaper viktiga, vid andra tillfällen kan det vara yrkesrollen som står i fokus. Den som exempelvis har intervjuat lärare eller elever kan vilja redovisa sina resultat utan att röja kön, och då kommer hen till pass.

Många studenter, mina och andras, använder hen så. I det här examensarbetet, som handlar om läxläsning i hemmet, förklarar studenterna hur de tänkt (min fetstil i detta och följande exempel):

Eftersom vi i denna studie inte ämnar studera likheter och skillnader i flickor och pojkars berättelser har vi valt att skriva ”hen” på de ställen vi annars skulle skrivit ”hon” eller ”han”. Detta har varit en fördel för oss och är en fördel för läsaren, anser vi, eftersom risken att egenskaper och personlighetsdrag som kan uppfattas som könsspecifika omedvetet läses in i elevernas svar minskas.

Elever har intervjuats som sin läxläsning, och i redovisningen pronominaliseras den aktuella eleven med hen:

Måndagar och tisdagar gör hen sina läxor tillsammans med mamman, och på onsdagar och torsdagar själv. Läxorna görs alltid direkt efter skolan, för att det ska finnas tid för något roligt på kvällen.
Läxorna är inget som känns tråkigt för eleven, men hen menar att när man gjort det man måste kan man ha roligt. På måndagar brukar läxan ta en halvtmme till fyrtio minuter, då det mest är repetition. Hen menar att det är ganska lagom tid att hålla på.

I följande uppsats har en lärare besvarat en enkät, vilket ger pronomen i tredje person med unik referens. Studenten är intresserad av lärares hållningar till språkfrågor i allmänhet och väljer därför att använda hen och skriva bort kön:

På frågan om läraren sett en ökning av särskrivningar svarar hen att det har hen, men att det pågått under en lång tid.

Läraren hade inte heller anmärkt på dessa meningar i följdfrågan vilket kanske inte säger så mycket då hen använt denna fråga till att skriva om annat.

Unik referens: Nöjesguidens stilexperiment
När hen-debatten tog fart på senvintern ville tidningen Nöjesguiden testa hur ett hen-språk skulle te sig. Man bestämde sig för att använda hen genomgående i ett nummer. Det hela ska, enligt tidningen, ses som ett stilexperiment, inte som ett sätt att avskaffa hon och han.

Eftersom nöjesjournalistik handlar om bestämda personer blir det många hen med unik referens. I artikeln bredvid blir August Strindberg indragen, vilket jag tycker är lite kul. Så här inleds den:

Idag är det 100 år sedan August Strindberg gick bort. Efter sig lämnade hen några av det svenska 1800- och 1900-talets mest framstående insatser inom litteratur, dramatik, konst och fullständigt skenande vansinnespsykoser. För att hedra hens minne har […]

Det är inte riktigt sant att hen används genomgående i tidningen. Nöjesguiden förklarar i sin ledare: Alla citat i tidningen är korrekt återgivna. Där förekommer orden han och hon, men enbart där.

Detta ligger i linje med min inledande poäng. I spontant tal, när vi snackar utifrån direkta erfarenheter och om bestämda personer, är hon och han ganska självklara pronomen.

Generiska pronomen: en bakgrund
Ett generiskt pronomen syftar som sagt på vem som helst som passar in på den aktuella beskrivningen. Svenskans bruk av generiskt pronomen i tredje person singular har varit gungning i flera decennier, och en rad strategier och förslag har tagits till för att uppnå könsneutralitet. Särskilt är det skriftspråkliga kontexter, där behovet att generalisera och kategorisera kan vara stort, som uppmärksammats.

En gång i tiden användes generiskt han. Det hette, om vi återvänder till exempelmeningen ovan: Om kunden vill källsortera får han lösa det själv.

Det är svårt att säga när detta generiska han mer exakt börjar uppfattas som könsmarkerande och besvärligt. Men det blir en riksdagsfråga 1975. I en artikel i tidskriften Språkvård redogör Bettina Jobin för detta:

År 1975 kom frågan om könsneutralt språkbruk för första gången upp i riksdagen, i samband med en utredning om tystnadsplikten. I ett särskilt avsnitt behandlades utförligt könsneutral utformning av lagtext och där utgår man från att det är ett dilemma att använda han som generiskt pronomen. Avsnittet avslutas med förslag som kommittén inser kan ha vissa brister men som man ”i avvaktan på att man finner en helt tillfredsställande lösning” ändå får godta. […] I ett avsnitt i ett PM 1979 från regeringskansliet om författningsspråket konstateras att det generiska bruket av han kritiseras, och man menar att man ”så långt som möjligt bör gå kritiken till mötes”. Detta skulle kunna åstadkommas bland annat genom att man i enstaka fall skrev han eller hon . Om det skulle göra texten för otymplig, vilket befarades särskilt för böjda former, var rekommendationen att även fortsättningsvis använda han .

Den officiella 1970-talslösningen på generiskt han-problemet blev alltså att försöka med han eller hon.

Generiska pronomen: från han till den
Svenskan har som sagt stor variation när det kommer till generiska pronomen, och jag ska beskriva hur 1970-talets generiska han blir till 2000-talets generiska den. Låt oss börja med hur konservativt skriftspråk hanterar generisk referens, närmare bestämt Rikspolisstyrelsens författningssamling. Exemplen nedan är citerade från denna kandidatuppsats, skriven 2009 av Lotta Lundbäck:

(1) En förhandlare bör utses med omsorg och efter frivilligt åtagande. han [sic!] bör vara en erfaren polisman och en god förhörsledare samt språkkunnig. (RPSFS 1989, FAP 204-1. Min markering.)

(2) Även om en polis med stöd av bestämmelserna har beslutat att hindra fortsatt transport kan han eller hon medge att det stoppade fordonet får föras till närmaste lämpliga uppställningsplats. (RPSFP 2000:11, FAP 338-1. Min markering.)

(3) Om den misstänkte är körkortsinnehavare, ska polisen informera denne om att brottet kan komma att påverka körkortsinnehavet. (RPSFS 2008:1, FAP 261-1, 12 §. Min markering.)

Det är dessa typer av pronominell generisk referens som finns i materialet, som sträcker sig från 1980-talet tills idag. För det första generiskt han (med korrelatet en förhandlare i exemplet), för det andra generiskt han eller hon (med korrelatet en polis i exemplet), för det tredje generiskt denne (med korrelatet den misstänkte i exemplet).

Utvecklingen över tid är att han, från att på 1980-talet varit dominerande, förlorar mark till han eller hon och till denne, vars förekomster varierar mycket mellan olika författningar och årtal. Det ligger i linje med de offentliga rekommendationerna ovan. Det finns också enstaka förekomster av generiskt denna, men inga generiska den eller hen.

Går vi till Språkriktighetsboken, ett standardverk från 2005 skrivet av språkforskare, blir bilden en annan. Boken ger rekommendationer baserat på hur bruket ser ut. Man konstaterar (på sidan 76f.) att det finns många sätt att skriva om en mening så att ett generiskt pronomen undviks. I en konstruktion som Forskaren kan söka forskningsanslag för de idéer som PRONOMEN utvecklat kan pronomenet passiveras bort: Forskaren kan söka forskningsanslag för de idéer som utvecklats.

Nu behövs generiska pronomen ibland. Språkriktighetsboken tar avstånd från generiskt han och från denne på grund av deras könsbestämdhet. Vad gäller han eller hon ses det som lite omständligt, särskilt som det behöver varieras med hon eller han för att bli könsneutralt. Alla de generiska pronomen som vi mötte i författningssamlingen får underkänt, om jag spetsar till det.

Hen (och tidigare föreslagna varianter som hän, hin, haon, hoan, hn och h-n) diskuteras också. Framtidsutsikterna beskrivs som dystra: utsikterna för att de nyskapade varianterna ska kunna etablera sig i det allmänna språkbruket får nog sägas vara minimala (sidan 78).

Efter överväganden lyfts den fram som det bästa alternativet. Den är kort och lätthanterligt och dessutom förankrat i både tal- och skriftspråket sedan länge (sidan 78). Även om det finns en del nackdelar menar författarna att den här typen av meningar visar på att den fungerar (sidan 79):

Forskaren kan söka forskningsanslag för de idéer den utvecklat.

Kunden måste bestämma sig för vilket betalningssätt den föredrar.

Om någon vill röka får den göra det på balkongen.

Generiskt hen
Det som hänt sedan Språkriktighetsboken skrevs är att hen blivit en konkurrent till den. Vi kan ta krönikan ”Hen” fungerar – i formella texter, skriven av Magnus Eriksson i Svenska Dagbladet. Eriksson tar ett eget exempel från universitetet. När han formulerade sig om vad förståelse innebär i relation till universitetets kursplaner blev resultatet detta:

Om en student inte förstått värderingsmekanismerna, framgår det med all önskvärd, om än ej mätbar, tydlighet i de kritiska texter hen skriver.

Eriksson använde tidigare denne i generiska kontexter och menar att hen är mycket smidigare. Vilket det ligger mycket i. Själv skulle jag utan att tveka skriva den i motsvarande kontext, vilket återigen visar på variationen i pronomenbruket.

Hen börjar spridas generiskt pronomen, inte minst på högskolor. Det är många som vittnar om att dagens studenter skriver hen, utan att det innbär ett starkt sexualpolitiskt ställningstagande. Här några av de exempel som kommit för mina ögon de senaste veckorna:

Då allt finns medfött är det ingen fara att vänta och se om det är ett barn som ligger lite efter sina kamrater. Tids nog kommer hen ikapp.

Vi tänker oss även ett portätt på personen i fråga där hen röker. Bilden ska verkligen inte romantisera rökning utan snarare tvärtom.

Det viktigaste är att pedagogen har goda kunskaper i den metod hen väljer att använda.

Exemplen uttalar sig i tur och ordning om barn i allmänhet, en person vilken som helst och pedagoger i allmänhet, vilket blir korrelaten till hen.

Hen eller den?
Som jag ser det är det idag hen och den som är huvudalternativen för den som vill använda ett språkmedvetetet, eller modernt, generiskt pronomen. Benjamin Lyngfelt – för övrigt en av författarna till Språkriktighetsboken – tar upp detta i ett blogginlägg på Svenska Dagbladet.

Hen är det genusmedvetna alternativet. Hen har fått en sexualpolitisk laddning som följer med även i generiska kontexter. Att använda hen innebär ju i, som vi sett, för många att överskrida samhällets traditionella könsordning.

En skillnad mellan hen och den är att hen är animat, dvs. syftar på levande varelser och särskilt människor, medan den ofta är inanimat och syftar på ting eller abstrakta företeelser. Den är mer opersonligt och upplevs av vissa som svårt att använda om människor.

Jag gör en utvikning och redovisar min egen generiska språkbiografi. Den ser ut ungefär så här:

generiskt han → han eller hon → omväxlande han eller hon och hon eller han → hon eller han → den

När jag i början av 1980-talet på allvar intresserade mig för språk och skrivande insåg jag att generiskt han var omöjligt, så jag anammade han eller hon. Nackdelen med det är förstås att han får företräde framför hon, varför jag snart var tvungen att variera med hon eller han. Eftersom detta blev otympligt började jag på 1990-talet använda hon eller han på ett genusmedvetet och konsekvent sätt. Utvecklingen på 2000-talet har varit att jag mer och mer övergått till den.

Det gäller grovt sett: det finns tillfällen när omskrivningar är praktiska, när den är mindre lämpligt osv. – uppställningen visar vad jag strävat efter.

Den är för mig passande i byråkratiska sammanhang, när texterna man skriver reglerar institutionella processer och formella roller. Dess opersonliga prägel blir då en fördel. Ett hen är tydligare förknippat med personer och människor och åtminstone indirekt har det könsassociationer. Kanske blir det som Benjamin Lyngfelt antyder i sitt inlägg, att de båda pronomenen kan komma att komplettera varandra. Jag är ganska säker på att hen har framtiden för sig.

När jag inventerat hen-användningar i mejl och sociala medier har det slagit mig att det indefinita pronomenet någon gärna pronominaliseras med hen (exemplen är något redigerade):

Nå, om någon ångrar sig eller läser detta först nu kan hen nå mig på XXX-XXXXXXX.

Om ngn inte hinner läsa alla fem så får väl hen ta bort svenska som andraspråk.

Detta är en användning som passar i det spontana talet. Det är vanligt i tal att vi inte kan precisera exakt vem vi avser, vilket är existensberättigandet för många indefinita pronomen, som någon. Ska hen sprida sig utanför direkt sexualpolitiska sammanhang verkar den här typen av generisk referens vara en lämplig kontext.

Exkurs om könsneutralt språk och pronomenet man
Det finns ju mycket i språket som inte är könsneutralt. Den som vill vara riktigt könsneutral måste börja prata om pammor och mappor, inte pappor och mammor, och låta hundägare vara musse och hatte, inte husse och matte. Och så vidare.

När det gäller könsneutralt språk blir det fråga om symbolord. Ett visst språkligt fenomen, som pronomenet hen, blir laddat. Min gissning är att nästa ord att genusideologiseras är pronomenet man, där en könstolkning lätt kan göras.

Anna-Malin Karlsson noterar i en språkspalt, återigen i Svenska Dagbladet, att objektsformen en börjat användas i stället för man. Och att användningen kan vara generisk. Ett exempel lyder: Är en troende så kan en tydligen komma undan med vilket dumt resonemang som helst.

Jag har noterat lekfulla användningar av hen i stället för man, exempelvis:

Att gå på bio första maj är inget hen behöver skämmas för.

Och i denna könspolitiska diskussion om hen blir en det kanske viktigaste könsneutrala pronomenet:

MALIN: Vilket pronomen vill ni att en använder om er?
FRIDA: Det kvittar. Men jag brukar kalla mig hon.
JULIA: Jag använder också hon om mig själv.
MAX: Jag vet inte riktigt… Jag har ju ett könsneutralt namn så jag tycker att en kan säga Max om mig.

Slutkläm
Vi har sett att det grovt sett finns två hen-användningar, en med unik referens, där en bestämd person åsyftas, och en med generisk referens, där det är oklart vilken specifik person som avses.

Den förra användningen är sexualpolitisk. Dessa hen är inte språkvetenskapligt kontroversiella men väl socialt laddade eftersom de utmanar rådande könsordning och vill överskrida uppdelningen i kvinnor och män.

Rimligen hänger spridningen av hen med unik referens på hur viktigt det kommer att vara i vår kultur att undvika att benämna personer som man eller kvinna och på i vilken mån ett pronomen som hen klarar att symbolisera detta undvikande – pronomenet man tycks ju även det blivit omöjligt i vissa ideologiska sammanhang.

I spontant talspråk kan jag inte se att hen ska etablera sig på kort sikt. Spontant tal handlar oftast våra direkta erfarenheter, om vårt vardagliga liv och våra vänner och bekanta. Här är det (för det mesta) grammatiskt okomplicerat med hon och han, och det finns ingenting som tyder på att dessa pronomen håller på att överges i stor skala. (Att exempelvis RFSL Ungdom använder hen som tredjepersonspronomen ändrar inte det. Det står alla fritt att använda vilka språkliga kategorier de vill för att uttrycka sin identitet.)

Detta innebär också att skriftliga genrer som står i direkt kontakt med en talad vardagsverklighet knappast gynnar hen. Dit hör skönlitteratur och poesi, liksom nyhetsrapportering, som ju ofta skildrar faktiska människor i faktiska situationer.

Det låter kanske som om jag ger hen en dödsdom. Men så menar jag inte. Mitt inlägg visar ju att hen används. Det jag försöker ringa in är i vilka sammanhang hen kan tänkas sprida sig.

Jag tror generiskt hen i skrift har en god framtid. Som jag visat har det i åtminstone 40 år rått tvekan om vilket generiskt pronomen i tredje person som kan användas på ett medvetet och jämställt sätt. Här fyller pronomenet en viktig funktion och betonar mer än den att det är människor som åsyftas.

Detta stöds av att en yngre generation – de som idag är mellan 20 och 30 år – spontant skriver hen. Det gör att pronomenet kommer att användas framöver, antagligen också spridas. Mina observationer baserar sig i mycket på universitetstexter och är såtillvida begränsade. Men det behöver inte vara en nackdel för hen, eftersom universitet är massutbildningar.

Det går också att se en del språkliga kontexter som överlappar mellan skrift och tal och mellan generisk och unik referens. När korrelatet är någon säger min språkkänsla att ett hen mycket väl kan bli allmänt i både skrift och tal.

Och när ett hen åsyftar en yrkeskategori, eller institutionell roll, som lärare och elev, kan användningen i skrift vara både generisk (lärare eller elever i allmänhet) och unik (en specifik lärare eller elev som framställs könsneutralt, det jag kallat informant-hen). Det skulle kunna leda till att hen etableras i skoldiskurser.

Nå, detta är spekulationer. Det är svårt att ringa in och nagla fast sånt som är i rörelse, och dit hör användningen av hen. Det enda man vet om framtidsprognoser är att de nästan alltid slår fel! Det här inlägget ska läsas som ett försök att ringa in kontexter där hen finns.

UPPDATERING: Smärre korrekturändringar har gjorts samma dygn som inlägget publicerades.