Örebro universitet har en ganska storslagen årshögtid, importerad från Uppsala universitet och med självklart fracktvång. Huvudinnehållet är promovering av doktorander och installation av nya professorer. Det betyder att den som disputerat under högtidliga former får en en formell hälsning av en promotor, inkluderande, inom humaniora, en lagerkrans, och att en ny professor ceremoniellt hälsas välkommen av rektor och får ett tjusigt diplom.

Högtiden inleds av en orator, som har att lägga ut texten över ett förelagt tema. I år gick högtiden av stapeln 9 februari. Jag var orator, och mitt tal skulle handla om temat kraft.

Hade någon under det förra millenniet sagt att jag skulle uppträda i nåt så fånigt som frack hade jag protesterat. Hade det dessutom hävdats att jag skulle vara orator och inleda en mycket formell tillställning hade jag nog tänkt att personen inte var riktigt klok, eller i varje fall inte kände mig.

Men tiden går… Om jag blivit klokare eller inte vet jag inte, men jag stod i talarstolen.

Så himla kul är såna här tal sällan, i bästa fall, och i linje med inramningen, lite pampiga. Mot slutet finns en passage om att universitetsorganisationer riskerar att fungera dysfunktionellt. Den tolkades lite olika (och det var meningen att den skulle kunna göra det) och gav upphov till kommentarer. Och avslutningen med Star Wars väckte gillande.