För något år sen skrev jag ett par inlägg om det amerikanska meh (här och här), som har en axelrycknings-betydelse, ‘I don’t care‘, och som bland annat spridits genom Simpsons:
Många har påpekat för mig att det finns ett svenskt meh, eller mäh, som det också stavas. Detta meh markerar en invändning och kan relateras till konjunktionen men. Det som hänt är då ett ordklassbyte till interjektion, dvs. meh blir ett oböjligt känsloord som hamnar utanför satsen och kan stå för sig självt: Meh! Du fattar ju ingenting! En sökning på Språkbanken (korpusarna Bloggmix och Twittermix) ger 3731 belägg för meh och 843 belägg för mäh.
Att meh slutar på /h/ ger det en omomatopetisk, ljudhärmande prägel. Fonemet /h/ uttalas som en liten pust i ett strypt luftflöde, genom bara liten röstspringa i struphuvudet (fonetiker kallar /h/ för en laryngal konsonant). Luften tar liksom slut, vilket bidrar till den emotionella laddningen.
Meh är ganska häftigt. Det används på många sätt. Efter diverse nätsökningar föreslår jag tre huvudbetydelser:
- Invändnings-meh, som är en interjektion med synonymer som menvadå, jamen eller hallå.
- Uppgivenhets-meh, som är en interjektion i stil med suck eller usch.
- Tråk-meh, som är ett adjektiv och ibland ett adverb. Det har betydelsen ’tråkig, ointressant, dålig’.
Jag tar dem i tur och ordning.
Invändnings-meh: en interjektion
Detta meh liknar alltså men. Det används för invändningar, protester och tillrättalägganden. Här blir en tjej irriterad:
Meh!
Jag blir så otroligt irriterad på den här prästen Ulla Karlsson som fortsätter att sprida sitt oförstånd över tidningssidorna. ”Jag ville bara väcka debatt”, säger hon nu. Jaha. Ja då är det väl bra nu då, när det är debatt?
Det är typiskt att meh hamnar i rubriken och sammanfattar känslan inför något, i det här fallet uttalanden av en präst. Meh måste inte rikta sig mot andra, utan kan lika gärna bottna i en självkommunikation, där bloggaren blir irriterad på sig själv eller tekniken:
Meh, vanu?!
Vet inte hur många gånger jag numera stavar fel på ord. Det är inte fingrarna som slinter utan jag har fått en släng av dialektsjukan. Det brukar hända efter ett telefonsamtal med mamma och hänger i sig i några dagar. (härifrån)
Meh
Alltså nu vill jag läsa saker för att jag vill och inte måste plugga och skriva uppsats hela dagarna. (härifrån)
Meh, jevla skit.
Shit, appen på telefonen vägrar ju fungera så bloggar från mobilversionen på safari. Får se om det här funkar. (härifrån)
Det känslomässiga förstärks som synes av utrops- och frågetecken och tillagda interjektioner som vanu och jevla skit.
I replikskiften kan meh vara ett sätt att säga men hallå, eftersom man inte riktigt hänger med eller vill ha ett klargörande. Här ett exempel från Tjuvlyssnat.se, som gör anspråk på att vara en transkription av ett samtal. En tjej vet inte vilken församling hon tillhör (min fetstil):
Tjej 18+: Hur gör man för att gå ur Svenska kyrkan?
Kille 30+: Kontakta din församling och be att få slippa helt enkelt.
Tjej 18+: Meh, hur vet man vilken församling det är?
Kille 30+: Kolla i passet var du är född.
Tjej 18+: Det går inte för mitt pass har gått ut.
Det är vanligt att meh följas av en varför-fråga, vilket gör karaktären av invändning tydlig:
- Meh, varför just nu?!
- Meh! Varför hittar jag aldrig nachos med ost…?
- Mäh! Varför då??
- Meh! Varför vill ni inte ligga, killar?
- Meh, varför sa ni inget till mig?
- Mäh, varför lär de sig aldrig?
Det ska framhållas att meh i många sammanhang motsvarar ett emfatiskt men (en allmän invändningsbetydelse finns i båda fallen). Till flera av exemplen ovan kan läggas: meh gud tack så jätte mycket vad söt du är . du är fin ! ! Eller frasen: Haha meh va? Ett jamen kan skrivas mer expressivt: Ah meh .. va faan .. är det så här det ska vara , ja då blir det en KIA som nästa bil … underbar ad !
Uppgivenhets-meh: en interjektion
När interjektionen meh används för invändning blir den till en mer eller mindre kraftfull protest. När man liksom inte orkar protestera blir den till en suck eller ett besviket åååh eller usch. Se här:
Vissa kallar det att plagiera. Jag är väl benägen att hålla med. Men samtidigt orkar jag inte bry mig. Den stackars människan har kanske skrivkramp. Eller ingen fantasi. Jag vet inte. Hursomhelst. Meh.
Det här handlar om att ge upp, att inte orka (ta ställning till vad som är ett plagiat). Exemplets meh kan inte bytas ut mot men utan hellre mot jag bryr mig inte. Textuellt avslutar meh ett stycke, vilket gäller även i detta exempel:
I förmiddags lämnade jag över sonen till svärföräldrarna och sedan drog jag och Tobbe till Jönköping för att besöka DreamHack Winter 2010. Jag hann ta några få bilder innan jag tappade kameran i marken och i samband med det måste minneskortet ha trillat ut… Så nu saknar jag mitt 16 GB SDHC-kort . Meh.
Ett besviket meh kan också inleda en kommentar, och här gör den expressiva stavningen sitt till: Määhh är det lag? Kan inte jag få vara med då??? Fullt på passet. …
Expressiva stavningar av mäh, med några extra <ä>, är vanliga. De motsvarar ett besviket bläää, som här:
Määäh!
Jag är förkyld igen! USCH! Hallå, tredje gången på drygt 3 månader… fy fan nu får det vara nog… Enda positiva är att magen blir bra, man kan tydligen inte ha två ”sjukdomar” samtidigt Jag har ju varit dålig i magen sedan jag kom hem från Bombay, ca timme efter varje måltid får jag ont imagen och sedan går jag på toa och allt kommer ut …. mmmmm….
Rubrikens ledsna smiley förstärker det jobbiga i att vara förkyld igen. Här är det ett misslyckat inköp som är grunden för besvikelsen:
MÄÄÄH!
Dagen har spenderats på elund. Köpt mina svarta saker till badrummet, duschdraperiet luktar regnställ och ser allmänt fult ut, blähä på det.
Känsloladdningen klargörs av rubrikens versaler och avslutningens blähä. Även med stavningen meh kan besvikelse uttryckas, som i detta korta inlägg, där livet än en gång gäckar ens förhoppningar:
Meh…!
Inte den här gången heller slog min önskan in.
Jäla skit.
Såna här textinledande meh gränsar ibland till invändnings-betydelsen. Det är frågan om att livet och världen inte går ihop eller inte är som man önskar. En uppgiven men ljudlig meh-suck kan fungera som en invändning.
Tråk-meh: ett adjektiv eller ibland ett adverb
Som interjektion fungerar meh självständigt. Det står utanför satser och gärna i rubriker. Som adjektiv och adverb är ordet syntaktiskt integrerat och ingår i en sats. Betydelsen blir att något är tråkigt eller värdelöst, att skribenten är likgiltig inför ett fenomen.
- Jag har svårt att nöja mig men en kamera som är ” .. meh ” .
- Problemet var mest att konsten i sig var ganska meh.
- Fin att titta på med härligt foto och spännande scener, men historien är väldigt meh.
- Färgerna blev lite meh, men är för lat för att fixa det!
- Med risk för att dra på mig hat, men jag tyckte det var jävligt meh.
Som synes är det i kombination med verbet vara som meh uppträder och används i en negativ utsaga om något: en kamera, konst, en målning etc. Som adjektiv tar det bestämningar, så att världen kan vara ganska meh, väldigt meh eller jävligt meh. Även verbet kännas kombineras med adjektiviskt meh:
- Jag håller med Jonas. Känns lite meh.
- Amerikanska versionen känns meh jamfört med norska.
- Ponnyakuten känns lite.. meh numera.
Ibland talas det om ett meh, där ordet alltså tar formen av ett substantiv, men funktionen är fortfarande adjektivisk. Saker kan vara ett meh, vara något av ett meh, vara lite av ett meh eller kännas som ett meh.
Enstaka gånger blir meh adverb, exempelvis som komplement till verbet smaka: Blev en enkel köttfärsröra med spagetti , tråkigt laga mat när man är förkyld – allt smakar verkligen ” meh ” . Som synes förses det med citattecken, vilket markerar att skribenten på ett eller annat sätt reserverar sig mot det. Det händer ibland, men oftast inte. Ett annat adverb-exempel, som handlar om att en fotbollsspelare inte varit särskilt bra: Han spelade meh, indeed. Men han fick en del chanser, och det lovar gott för framtiden i laget.
Slutord
Jag gillar meh. Som interjektion är det rikt. Det kan uttrycka irritation, protest, besvikelse eller misstro, att något är knäppt, dumt, intetsägande eller tanklöst.
En grund för meh är konjunktionen men, som har en allmän betydelse av invändning. Den betydelsen är vanlig när meh är interjektion. Av sammanhanget, inklusive interpunktion och expressiva stavningar, framgår om invändningen grundar sig på irritation eller misstro eller något annat.
Att meh är interjektion och inte konjunktion innebär att det hamnar utanför satsen och att sådana känslomässiga betydelser gynnas. Därför är meh – men inte ett ensamt men – ett utmärkt rubrikord. Ibland uttrycker meh en stark uppgivenhet eller likgiltighet, ‘jag orkar inte (bry mig)’. Det markeras på olika sätt, som i stavningar av typen määäh.
När meh används syntaktiskt som adjektiv får det bestämda funktioner inne i satsen, vilket låser fast betydelsen. Att något är meh innebär att det är tråkigt, dåligt etc. Detta meh går inte tillbaka på men, utan ligger betydelsemässigt i linje med det amerikanska meh.
Adjektivanvändningen innebär att ordet får tydliga grammatiska egenskaper och något städat över sig. Den känslomässiga interjektionen kan ses som lite tillfällig eller slangartad, som något som hör uteslutande till talet och vardagligt skriftspråkande. Det adjektiviska meh blir mer ett adjektiv bland andra i svenskan. Oavett ordklass är ändå meh ett vanligt ord och en given ordbokskandidat.
Det visar sig – och nu blir det riktigt kul – att meh onomatopoetiskt motsvarar svenskans mää, eller närmare bestämt det ljud en get gör. Fast på jiddish, där meh står för getens läte. Zimmer konstaterar vidare att Simpsons starkt bidragit till den nutida populariteten hos meh. En sista poäng han gör är att meh är ett ord som mycket väl platsar i ordböckerna.