Många av mina inlägg har på ett eller annat sätt handlat om morfologisk segmentering. Att vi ger orddelar mening, ibland på udda sätt.
Det är inte bara jag som i tonåren råkade ut för att en kompis skrev och bad mig läsa först potatismos, sen rotmos och till sist plåttermos. Klart jag betonade och därmed morfologiskt segmenterade plåtter-mos, som vore plåtter nån rotfrukt som kunde mosas. Glada skratt blev det över denna missade plåt-termos.
På universitetet har jag varit med om att en student på en grammatiklektion menade att demobilisera skulle betyda ’förse folket med bilar’. Om ordet segmenteras först med demo-, som ju betyder folk, blir –bilisera över och betydelsen uppenbar.
På nätforum kan man stöta på bra exempel. Fundera på hur schlagerfestivalen kan segmenteras och erkänn att barn är mästare på att skapa mening:
När en av sönerna i treårsåldern satt och myste och såg Schlagerfestivalen med oss…stt han först så ovanligt koncentrerad och stilla…men efter nån kvart så började han skruva på sig och till slut utbrast han : -Men mamma, när KOMMER valen då????? (schlagerfestiVALEN!!!); Ett annat ex. på att vi tar för givet att barn förstår var när jag skulle hämta sonen (5 år); på dagis.han hade som vanligt inte tid att fara hem, lekte för fullt i lekhallen. Efter lång tålmodig väntan utbrast jag -Men Johan, har du inget hemgångs-vett? då stannar han plötsligt upp, tittar fundersamt på mig, drar med handen över den svettiga pannan och svarar : – Nä ä , bara VANLIGT svett!!
Klart att ett barn kan undra vart valen tagit vägen i schlagerfestandet. Det andra ordet i exemplet är det av mamman spontanbildade hemgångsvett, alltså vett att gå hem när det är dags. Barnets spontana segmentering blir att ordet handlar om svett man har när man går hem.
I nattuttryck (eller folketymologier) spelar morfologisk segmentering stor roll. När ord segmenteras så att ett morfem blir tomt eller avigt vill vi gärna skapa ny betydelse. Den som segmenterar älskog med ett äl– i början får ett restmorfem, en innehållstom orddel (se detta inlägg). Klart att älgskog på det viset ger mer mening, även om man kan undra vad älg– har att göra med sex.
Barn gör så här av födsel och ohejdad vana; människan är ett semiotiskt djur. Mitt senaste fynd börjar med ordboksordet vindrutetorkare – understrykningarna markerar betoning.
Den obetonade stavelsen kan förefalla underlig. Segmenteras vind– får vi –rute, en ovanlig form av ruta, framtvingad av den flerstaviga förleden. Och sammantaget kan hela förleden vindrute verka avig, för den är en ovanlig sammansättning. Åtminstone för ett körkortslöst barn.
Omedvetet händer det att ordet hottas upp, så att vi får nattuttrycket vindruvetorkare. Tre meningsfulla morfem: vin-druve-torkare. Och eftersom –druve– i mitten är obetonat hörs det inte så mycket att det skiljer sig från –rute-. På älgskogsvis ett lite crazy sätt att beteckna denna bilmanick.
Barn producerar regelbundet, omedvetet och oberoende av varandra detta nattuttryck. Och som vanligt dras de fram i ljuset. En dag kommer insikten att omvärlden har ett annat ord. Här vittnesbörd (min festil):
Min kompis syrra satt i bilen och funderade länge och frågade sedan ”varför heter det egentligen vindruvetorkare?” (om vindrutetorkarna). (härifrån)
Trodde det hette ”Vindruvetorkare” ganska länge. (härifrån)
Min kompis trodde upp i vuxen ålder att vindrutetorkare hette vindruvetorkare! Skitroligt att hon aldrig reflekterat över det. (härifrån)
Magnus var mycket rolig när han var liten. Vindrutetorkare blev vindruvetorkare, navkapsel blev navelkeps och farbror Yngve blev farbror Yngre. (härifrån)
En annan felhörning från min barndom var vindruvetorkare för vindrutetorkare. (Jag var även mycket förtjust i vindruvor.) (härifrån)
När ett nattuttryck är identifierat kan man språkleka med det. Den här bloggaren utgår från en tidningsrubrik: Lastbil krockade, tappade frukt. Frukttemat utvecklas:
Fruktsaft stänkte, vindruvetorkare på!
Långa köer, om möjligt välj en annanasväg
Risk för vattenmelonplaning